Alla inlägg under augusti 2008

Av Soran Ismail - 31 augusti 2008 23:00

Björn ringde igår och frågade om jag kunde tänka mig att följa med på ett jobb i Ulricehamn på måndag (i morgon). Ni vet, det är tråkigt att resa själv, som jag nämnde innan. Jag hade aldrig hört talas om Ulricehamn tidigare men eftersom jag var ledig så är det klart att jag kunde ställa upp. Han sa att det låg ungefär en timme från Stockholm.


Nu ringde han för ca en timme sedan.


Björn -  Tja.. du Ulricehamn ligger inte en timme bort. 

Jag - Nehe.. vart ligger det då?

Björn - Vid Borås typ.

Jag - BORÅS!?

Björn - Ja.. tre och en halv timme tar det.

Jag - det är ju perfekt. Då slipper vi göra någonting annat i morgon.

Björn - Jag vet. Jag förstår om du inte vill följa med längre.

Jag - Klart att jag följer med, när kommer du?

Björn - Klockan 9. 

Jag - Perfekt, då slipper vi sova också.

Björn - Precis. 


Det innebär att det är läggdags nu. I morgon är det roadtrip med Ulricehamn som slutstation.. märklig roadtrip kan tyckas. 

ANNONS
Av Soran Ismail - 31 augusti 2008 01:00

Då var det klart. Giget gick bra. Publiken var väldigt städat och uppfostrad, någonting som är ganska sällsynt när man går på scen vid 22-tiden på en företagsfest. Men som sagt, det gick bra och jag hade kul. Efter mig spelade ett coverband som håller på ännu.


Jag själv sitter på hotellrummet igen. Ensam. Jag bor på Hotell Statt och de har tydligen en nattklubb på lördagar. Musiken dunkar under mig.. Det är det här som är baksidan med komikeryrket. Allt resande, ensam. Det finns liksom lagom mycket att göra.


Jag kan passa på att dela med mig av lite kuriosa som jag hört om Skellefteå ikväll:

- Det finns ingen tågstation här.

- Närmaste "stad"  är Piteå, 8 mil bort.

- Det finns orter i kommunen som heter Bastuträsk och Mensträsk.

- McDonald's har blivit tvingade att stänga igen.



 Det har vart en del tjaffs kring den här bloggens utseende också. Det är trist att ni är så utseendefixerade. Det är väl ändå insidan som räknas? Jag tar mest några färger på måfå och testar mig fram. Typ som högstadietjejer gör när de sminkar sig. Men nu ser den väl ok ut i alla fall? Det går säkert att göra bättre, men jag orkar inte lägga ner överdrivet mycket energi på det. Jag önskar att högstadietjejer kunde ha självförtroendet och tryggheten att våga tänka likadant..



ANNONS
Av Soran Ismail - 30 augusti 2008 19:36

Upp tidigt i morse. Innan kl 8. På en lördag. Ni som läste min andra blogg vet att det är en mardröm för mig. Avskyvärt att gå upp så okristligt tidigt. Men har man ett jobb så har man, försöker jag säga till mig själv för att känna mig duktig. Anledningen är att jag skulle flyga till Skellefteå (där jag befinner mig nu) för att försöka underhålla ett företag som firar att de ska bli större (där jag befinner mig om en timme).


På grund av alldeles för lite sömn och ingen mat så mådde jag som ett luder i morse (Att må som ett luder är ett uttryck som används ganska friskt i min vänkrets, det har inget att göra med sex på något sätt utan enbart det faktum att vi tänker oss att luder mår riktigt dåligt). Kändes som att jag skulle spy. Sen skulle vi sätta oss på flyget. Har ni flugit till Skellefteå någon gång? Det är ett skämt. Det här var planet vi fick tilldelat oss:


Ett flygplan av modellen modellflygplan. Som styrs av en fjärrkontroll någonstans. Det är sånna tankar jag får när jag ser plan av den här storleken. Att piloten inte är färdigutbildad, det här ingår liksom i att lära sig bli en pilot. Man får testa på små plan med få passagerare, ifall något går fel så blir inte skadan lika omfattande. Jag får känslan att planets maxhastighet är typ 37 km/h.


Naturligtvis är det inte så. Men så kändes det. Resan var ganska turbulent och jag upptäckte en sak med mig själv. När det skakar riktigt ordentligt så greppar jag tag i armstöden till sätet jag sitter på. Riktigt ordentligt. Som att det skulle hjälpa. Ponera att planet kraschar. Skulle vi ha en överlevande då? När jag sedan gör intervjuer i media "Hur kommer det sig att du lyckades komma ur olyckan oskadd och överlevde kraschen i hundratals kilometer i timmen från flera hundra meters höjd?"

 "Nej.. jag höll fast mig i armstödet bara..." 


Nu hoppas jag att det är bättre förutsättningar än igår. 

Av Soran Ismail - 30 augusti 2008 19:11

Gårdagens gig borde jag egentligen beskriva som katastrofalt. Helt urusla förutsättningar i en jättelokal där alla var i gasen och ingen hade någon aning om att det skulle bli stand-up. Det är sällan bra. Sedan var lokalen för står och ljudet var helt uruselt. Säkert tio minuter gick åt att försöka få det i någorlunda dugligt skick. Men det blev ändå ingen katastrof.  


Det berodde på att publiken var fantastisk. De som ville lyssna. De kom fram och satte sig som en halvcirkel framför scenen och gjorde sitt yttersta för att göra kvällen så bra som möjligt. Tillsammans såg vi till att det till slut blev ganska lyckat.


Sen har jag positiva känslor från uppträdandet eftersom jag överallt i publiken hittade gamla fröknar och lärare. Rektorer, barndomsvänners föräldrar och olika tränare. Alla var supertrevliga och grattade till framgångarna. Man märkte att det var genuint, från hjärtat. Då blev jag också genuint glad, i hjärtat. Det var också intressant hur i princip alla sa samma sak "jag visste väl att det skulle bli något av dig. Redan på lågstadiet så sa vi att den där ungen har vi inte sett det sista av". Jag som var v-ä-r-l-d-e-n-s blygaste på den tiden och inte vågade säga ett ord om så mitt liv stod på spel.  Men det är väl någotman säger om i princip alla barn. 

Det här är scenen jag stod på, tydligen ska The Beatles ha stått där innan de kallade sig själva för The Beatles. Någon gång på sextiotalet. Huruvida det är sant eller inte vet jag inte, men jag väljer att tro att det stämmer. Bara för att det skulle vara tufft att ha stått på samma scen som The Beatles. 



Efteråt åkte jag till Uppsala och träffade lite vänner. Vi gick ut en sväng. Kul att se lite gamla vänner igen som man inte sett på ett tag. Det är lite så att gå ut i Uppsala. Man går ut för att träffa massa folk man tycker om men ändå inte är så pass bra vän med att man rings. Jag lämnar er med en bild från igår: 


 

Av Soran Ismail - 29 augusti 2008 19:18

Nu är jag tillbaka i Knivsta igen. Hemma hos mor och far. Ska precis bege mig till ett jobb jag ska göra för Knivsta Kommun. Det är lite nostalgiskt. Inte att vara tillbaka i Knivsta, det har ju trots allt inte ens gått en månad sedan jag flyttade. Men giget i sig. Det är på ett ställe som heter Ängby Park. Riktigt slitet och nedgånget. Sist jag var där var nog sommarlovet mellan femman och sexan. Det anordnades ett disco. Jag minns att några av mina vänner smög iväg, det var hemlighetsmakeri för fulla muggar. När jag frågade en annan kompis vad de höll på med så svarade han "det är bäst om du inte vet".


Senare fick jag reda på att de hade fått tag på 2.25or cider som de smuttade på i något buskage någonstans. Nu, nästan tio år senare ska jag till samma ställe, men den här gången för att försöka underhålla Knivstas kommunanställda. Det kan nog bli intressant... 

Av Soran Ismail - 29 augusti 2008 19:14

Här är del 1 av intervjun i morse, för er som missade den men ändå vill se.


Av Soran Ismail - 29 augusti 2008 18:42

Självklart satte de en kvällspressrubrik på klippets titel men det var väl nästan väntat. Hursomhelst, för er som missade mig på The Voice i morse men ändå vill se så kommer det här. Eftersom jag inte lärt mig hur man lägger in två youtubeklipp i samma inlägg så har jag delat upp dem. Som vanligt så blir inte allt som man har tänkt sig och det är saker man inte hinner med, men det blev väl ok. 

Hursomhelst, Här är del 2.


Av Soran Ismail - 29 augusti 2008 12:49

Jag har en vän som fyllt år i dagarna, så jag passade på att köpa en present till henne. Eftersom hon är otroligt pryd, hon kan till exempel inte uttala ordet "pung", så köpte jag en porrtidning till henne. Bara för att få se hennes extremt generade ansiktsuttryck. 




Men det är någonting genant med att köpa porrtidningar. Har ni gjort det någon gång? Det är klart att ni inte har. Det var min första gång också. Om man nu skulle vilja ha porr så har väl alla internet? Tidningen kostade för övrigt 120 SEK (!). 

Jag tänkte först berätta för kvinnan i disken att den inte var till mig. Att det var en present, ett skämt liksom. Men sen kände jag hur löjligt och otroligt det skulle låta. Är det inte det alla som köper porr försöker med? "Ehm.. alltså, den här är inte till mig. Det är till en kompis.." Yeah right.




Jag köpte även kinderägg, till mig själv. För att det är så barnsligt gott. Jag inbillar  mig att jag är den enda som har köpt en porrtidning och lite kinderägg...  


Det pinsamma är att jag har en lokal mäklare som har sitt kontor i samma byggnad som mig. Jag stötte på henne efter inköpet.

Mäklaren - Hej. 

Jag -  Hej.

Mäklaren - Du har köpt  en tidning ser jag..

Jag - Jo.. det har jag.

Mäklaren - (Tyst)

Jag - (tyst. tittar ner i backen..)

Mäklaren - Nej, jag är på väg hemåt. Hejdå.

Jag - Hejdå..


Fan också. Nu måste jag byta mäklare. 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se