Björn ringde igår och frågade om jag kunde tänka mig att följa med på ett jobb i Ulricehamn på måndag (i morgon). Ni vet, det är tråkigt att resa själv, som jag nämnde innan. Jag hade aldrig hört talas om Ulricehamn tidigare men eftersom jag var ledig så är det klart att jag kunde ställa upp. Han sa att det låg ungefär en timme från Stockholm.

Nu ringde han för ca en timme sedan.

Björn -  Tja.. du Ulricehamn ligger inte en timme bort. 

Jag - Nehe.. vart ligger det då?

Björn - Vid Borås typ.

Jag - BORÅS!?

Björn - Ja.. tre och en halv timme tar det.

Jag - det är ju perfekt. Då slipper vi göra någonting annat i morgon.

Björn - Jag vet. Jag förstår om du inte vill följa med längre.

Jag - Klart att jag följer med, när kommer du?

Björn - Klockan 9. 

Jag - Perfekt, då slipper vi sova också.

Björn - Precis. 

Det innebär att det är läggdags nu. I morgon är det roadtrip med Ulricehamn som slutstation.. märklig roadtrip kan tyckas. 

Då var det klart. Giget gick bra. Publiken var väldigt städat och uppfostrad, någonting som är ganska sällsynt när man går på scen vid 22-tiden på en företagsfest. Men som sagt, det gick bra och jag hade kul. Efter mig spelade ett coverband som håller på ännu.

Jag själv sitter på hotellrummet igen. Ensam. Jag bor på Hotell Statt och de har tydligen en nattklubb på lördagar. Musiken dunkar under mig.. Det är det här som är baksidan med komikeryrket. Allt resande, ensam. Det finns liksom lagom mycket att göra.

Jag kan passa på att dela med mig av lite kuriosa som jag hört om Skellefteå ikväll:

- Det finns ingen tågstation här.

- Närmaste "stad"  är Piteå, 8 mil bort.

- Det finns orter i kommunen som heter Bastuträsk och Mensträsk.

- McDonald's har blivit tvingade att stänga igen.

 Det har vart en del tjaffs kring den här bloggens utseende också. Det är trist att ni är så utseendefixerade. Det är väl ändå insidan som räknas? Jag tar mest några färger på måfå och testar mig fram. Typ som högstadietjejer gör när de sminkar sig. Men nu ser den väl ok ut i alla fall? Det går säkert att göra bättre, men jag orkar inte lägga ner överdrivet mycket energi på det. Jag önskar att högstadietjejer kunde ha självförtroendet och tryggheten att våga tänka likadant..