Alla inlägg under september 2008

Av Soran Ismail - 30 september 2008 19:55

Då är jag åter hemma efter inspelningen. Jag hade riktigt kul själv, men tydligen tyckte några av de andra att det inte riktigt lossnade. Sen vart det väldigt mycket skämt om Anna Book, Järven sa något som jag hakade på .. sen var till slut alla fast i det träsket. Det blev kul på plats men jag tror nog att kanalen fegar ur och klipper bort det.


Nåja, vi får väl se hur det blir: lördag kl 22:30 på tv3. 


Ett problem som uppstod på inspelningen var att jag var dålig i halsen, så för att lindra det drack jag vatten hela tiden. Detta ledde till att jag behövde urinera efter typ första skämtet, sedan satt jag där i över en timme till. Det var fan olidligt, men till slut löste det sig.. som tur var. 

Av Soran Ismail - 30 september 2008 17:05

Här har vi lag järvheden. Vi ska in nu. Önska oss lycka till.

Av Soran Ismail - 30 september 2008 12:05

Att runka eller inte runka, det är frågan.


Vi hade inte kommit långt på vår första termin i årskurs fyra, jag var nio år gammal. Klassen var nykomponerad. Hälften, däribland jag, kom från Gredelbyskolan. En liten skola upp till årskurs tre. Den andra hälften hade gått på Thunmanskolan innan, där vi alla nu alltså gick. Det var den "stora tuffa skolan", som hade upp till årskurs nio.


I vårt klassrum fanns det en dörr längst bak som välkomnade en i grupprummet där den enda datorn fanns. Där satt jag med ytterligare ett par personer och spela någon dålig ursäkt till ett datorspel. In kommer Tobias, en av de tuffa grabbarna som hade gått på Thunman innan. Hela klassen var visserligen väldigt stökig (alla killarna fick bland annat träffa en psykolog en gång i veckan i femman, men mer om det i ett senare inlägg), men den här Tobias var extra tuff. Och jag var extra mesig.


Tobias - Soran, har du runkat någon gång?

Jag - Nej! (Så mycket hade man förstått, att om man inte vet vad någonting är så ska man svara "nej". Ta det säkra före det osäkra).

Tobias - Jo det är klart att du har.

Jag - Nej, det har jag inte alls!

Tobias - Har du inte? Alla har gjort det, jag har själv gjort det.

Jag - Jaha.. jo men isåfall har jag också gjort det.

Tobias springer ut ur grupprummet, in i klassrummet, skrikandes:

- HAHAHA! SORAN HAR RUNKAT! SORAN HAR RUNKAT! HAHAHA!


Efter honom kom jag i all hast, skrikandes: NEJ JAG HAR INTE ALLS RUNKAT! (så här i efterhand känns som att det måste sett jävligt roligt ut att se en nioåring komma utspringades från ett rum, helt förfärad, skrikandes att han inte har runkat.) Alla i klassen börjar självklart att skratta. Inte för att de visste vad "runka" betyder, utan för att man hör på Tobias ton att det är en retande ton. Och ingen vågade ju säga "vaddå, vad betyder det?" för då riskerade man att Tobias skrek "HAHA, VET DU INTE VAD DET BETYDER!?", så blev man själv retad. Så istället skrattade alla åt mig och jag blev ledsen. Ledsen och arg. Arg som fan på Tobias.


Idag har jag förlåtit Tobias. Han hade det inte lätt, den killen. Han började ta droger innan han blev tonåring, för att beskriva honom lite. Hoppas att han mår bra idag. 

Av Soran Ismail - 30 september 2008 02:16

Halsen vägrar ge med sig. Jag vet inte vad jag ska göra, jag har inte tid att vila mer. I morgon är inspelningen av Extra Extra och i övermorgon fortsätter turnén.. nåja det får väl gå. Förhoppningsvis händer något magiskt i natt, så är allt löst tills i morgon.


God Natt

Av Soran Ismail - 30 september 2008 01:51

Jag hatar siffran 22. Det är min tvångstanke. Jag är helt övertygad om att någonting hemskt kommer hända när jag är 22. Varje gång sekundvisaren ska visa på 22 så blundar jag. Jag vill inte se den äckliga siffran. Problemet är att siffran 21 är mitt favoritnummer. Så därför hamnar de i konflikt med varandra ibland.


Men hursomhelst, det jag vill komma fram till är att någon av er måste skriva en till kommentar på inlägget med 22 kommentarer. Annars kommer någonting hemskt att hända. Och varje gång ni ser att det är 22 kommentarer på ett inlägg så måste ni se till att det blir en till. Jag kan inte göra det själv för det är fusk, och fusk lönar sig aldrig. Så om ni vill vara gulliga och respektera det faktum att jag hatar siffran 22 så skulle jag vara glad. Nu kommer antagligen något hemskt att hända eftersom jag tar upp siffran 22 så ofta i ett och samma inlägg... men det måste förklaras.

Så att vi aldrig mer får 22 kommentarer på ett inlägg.

Av Soran Ismail - 29 september 2008 14:03

Här sitter jag, kodjo, cissi och nour och skriver humorhistoria.

Av Soran Ismail - 29 september 2008 01:35

Lever ni era liv som ni vill? Eller strävar ni åtminstone efter det? Jag hoppas verkligen det. Annars borde ni börja med det nu. Idag. Allra helst så tidigt som igår.


Bland det värsta jag kan tänka mig är om man skulle ligga på sin dödsbädd, och någon frågade en "hur var livet?" och man svarar "det var ok". Bara tanken av detta fyller min lilla kropp med ångest. 


Det finns naturligtvis omständigheter som man inte rår över som får en väldigt stark inverkan över ens liv. Såsom bortgång av nära och kära, allvarliga olyckor och dylikt. Men utöver detta så tror jag folk behöver göra mer för att uppleva mer av livet. Av sig själva. Det som de ser som självförverkligande. Det kan vara någonting så simpelt som att börja bowla. Bara det är någonting man själv verkligen vill.


Det finns så många människor, speciellt här i Sverige, som under hela sina liv fått höra av folk i ens närhet att man inte klarar av vissa saker. Saker som sticker ut. Som inte följer normen. Som framförallt inte följer tryggheten. Tänk er själva, hur många gånger har ni fått höra att ni inte klarar av någonting? Eller hur många i er närhet sitter inne på en talang som de inte har försökt att göra någonting av? Inte säkert att t.ex en vän som sjunger fint/skådespelar bra skulle bli en stjärna, men det är väldigt många som inte ens försöker för man får ingen uppmuntran.


Det är just den uppmuntran som har gjort att jag har kunnat komma till den position där jag är idag och kan göra någonting som jag trivs väldigt bra med. Men det här ligger verkligen inte i min natur, att vara i rampljuset. Att stå på en scen. Jag är i grunden en extremt blygsam kille. Den där som var blygast i klassen, ni vet. Det är jag. Men tack vare bra sociala omständigheter så livnär jag mig idag främst genom att stå på en scen.


Så tro på er själva. Ge det ett försök i alla fall. 


God Natt.


Av Soran Ismail - 28 september 2008 22:37

Jag läser några av de senaste kommentarerna och jag känner att jag måste upprepa det jag sa när jag startade denna blogg. Jag kommer skriva när jag har tid och lust, inte för att jag måste. Det kanske blir 10 ggr/dag, kanske en gång var 10:e dag.. Det är kul att ni uppskattar bloggen. Riktigt kul. Men hets är inte kul. 


Sammanfattning: 

Uppskattning = Kul

Hets = inte kul. 


Jag ligger med en dator i knäet och försöker bli bra i halsen. Samtidigt försöker jag hitta roliga saker att skoja om tills på tisdag då vi spelar in Extra Extra. De jag ska skämta om är Ebba Von Sydow och Mackan från "Erik och Mackan". Sitter ni och håller på roliga saker om dessa två får ni gärna hjälpa till och maila mig på soranismail@hotmail.com. Som tack bjuder jag på kaffe och kaka. Nej förresten, inte kaffe.. det är äckligt. Cider är bättre. Ja. Cider och kaka. 


Ps. Ordvitsar om "Mackan" straffas med nackskott eller öl. Någonting man inte vill ha i alla fall. Ds. 

Skapa flashcards