Alla inlägg den 16 september 2008

Av Soran Ismail - 16 september 2008 19:38

Då sitter jag här ytterligare en kväll med indisk mat. Jag äter och jag förundras. Hur det kan skilja sig så mycket från gång till gång?. Hur mycket de kryddar alltså. Det är som att spela rysk roulette med sina smaklökar. Ska de överleva? Tveksamt.


Det finns en indisk restaurang här på Kungsholmen som jag alltid äter på. Vi har blivit vänner, personalen och jag. "Det vanliga?" brukar de fråga mig. "Självklart" säger jag varje gång. Bara det att "det vanliga" kan vara olika kryddat från gång till gång. Det är chicken curry som jag äter, till en början tog jag mild. Den var ok någon gång, men för det mesta så smakade den inte speciellt mycket. Då tog jag mellanstark istället, och det var helt perfekt. Tre, fyra gånger i alla fall. Men så igår. Mellanstarkt igen, och det började brinna i munnen. Som på tecknat ni vet, det sprutade eld ur munnen.
 
Jag förstår inte hur det kan skilja så mycket på en och samma maträtt. Det känns som att det beror lite på kockens humör och vilken tid man beställer. För det är ju så att man inte vill ha stark mat. INGEN tycker om stark mat. Det är jag övertygad om. Nu pratar jag inte om kryddad mat, utan stark mat. För kryddorna har en smak, det är alltså någonting man kan tycka om. Men stark är liksom ingen smak. Det är en temperatur. Man kan inte tycka om en temperatur. Det är ingenting som smaklökarna kan uppfatta. Att tycka om stark mat är bara något som några har inbillat sig för att det har vart status när man var yngre (även äldre för de som tar tid på sig att mogna).

Sen har jag fått en del kommentarer som undrar varför t.ex jag och Björn alltid äter indiskt. Det finns en bra förklaring till detta. Björn är ett hälsofreak, jag tycker nästan aldrig om "nyttig" mat. Jag hatar fullkorn, t.ex.  Så han vill inte äta skräpmat, och jag vill inte äta "fin mat". Då blir det någonting däremellan = indiskt. Alternativt grekiskt, det skulle också fungera. Samma sak gäller när jag äter med Kodjo. Eller i princip vilken tjej som helst, för övrigt. Då drar jag slutsatsen att Björn och Kodjo är som tjejer.. det är det enda logiska här.

Nej, den enda som är en riktigt bra matkompis är David. Han ställer alltid upp på att slänga i sig vilken skit som helst. Sånt uppskattar jag.

Det är en riktig vän det.

ANNONS
Av Soran Ismail - 16 september 2008 16:29

Någon bad mig att länka till bloggar/sidor som intresserar mig. Det är lätt fixat. Utan någon specifik ordning.


Kristoffer Appelquists blogg Den roligaste bloggen. Helt klart. Synd bara att han inte skriver oftare. 

Magnus Betnérs dagbok

Det mesta om komiker-Sverige

Felicias blogg  en tjej vars blogg jag hittade av en slump. Blandat roligt med tyngd. Men alltid välskrivet och intelligent. 

Alex blogg  säga vad man vill om honom, men skriva kan han.

Helena Sandklefs blogg Smart och intelligent. Mest intelligent.

Stureplans vackraste Driver på ett fantastiskt sätt med de profiler och levnadssätt som utmärker stureplan.  


Dessa ingår i min dagliga ordning. Det finns ofta tid för fler. Tipsa  gärna om roliga/intressanta bloggar. Ni kan se på "intressen" vad som intresserar mig. 


Tack på förhand. 

ANNONS
Av Soran Ismail - 16 september 2008 14:47

Ingenting innan lunch. 


Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Özz ringde och väckte mig kl halv tio för en intervju som vi skulle göra med någon tidning i Luleå inför turnén. Jag hade helt glömt bort det. Antagligen förträngt det. Jag fungerar inte innan lunch helt enkelt. Intervjun blev inte heller bra från min sida, men jag är å andra sidan sällan nöjd med tidningsintervjuer. Allt beror på hur journalistiken tolkar det man säger. Det är många saker som faller bort i skrift. Men men..


Hursomhelst så kom jag hem vid 11, då var jag tvungen att sova ikapp lite och nu har jag vaknat. Det här är inte bra. I fortsättningen ska jag följa min tumregel så gott jag kan "Ingenting innan lunch".


Ingenting innan lunch. 


Ps. Självklart vinkar jag tillbaka, Kristin. Ds. 

Av Soran Ismail - 16 september 2008 01:54

Tidigare under dagen var jag på Extra Extra inspelningen och hejade på David igen. Druid alltså. Det här var hans andra inspelning, men det är ändå detta som blir hans tv-debut. Den första inspelningen var något program som ska sändas mycket längre fram. Han skötte sig bra, min vän. Framförallt var Batra och Järvheden i kanonform. De var verkligen stundtals briljanta. Blir nog ett bra program det där.


Efter det åkte jag och järven till Boulevardteatern för att kika på en omgång av Bungycomedy. En nybörjartävling för de som aldrig någonsin har testat på stand-up tidigare. Alla som vill får tre minuter. Det var i den tävlingen som jag, Björn, Petra och Appelquist tog våra första stapplande steg.


När jag gick runt bland deltagarna kunde jag känna igen mig mycket. Det var trots allt inte längesedan jag själv var i exakt samma position. 30e Oktober 2006, för att vara exakt. Jag minns hur vi, precis som dem, samlades innan och fick lite tips och råd av Klas Åkerblom och Anders Celin som är hjältarna som anordnar detta för åttonde säsongen. Jag minns hur nervositeten var olidlig. Att jag funderade på att ta några shots (då var det på restaurang Tivoli) innan jag skulle upp för att lugna mig en aning.


Men det gick bra ändå till slut. Utan alkohol. Och det gjorde det för kvällens deltagare också. Visst syntes nerver på en del, men det vore konstigt om det inte vore så. Överlag så får jag säga att nivån var klart bättre än när jag var med. Kul att se! 


Om det är några av er som är sugna på att testa själva så gå in på www.bungycomedy.se så får ni mer info och all den hjälp man kan tänkas vilja ha.


God Natt. 

Av Soran Ismail - 16 september 2008 00:57

I Ditt Ansikte. Såg ni det? Såg ni? Helt makalöst bra. Verkligen fantastiskt bra.


Jag har suttit ett tag och försökt göra programmet rättvisa i text men det går fan inte. Jag vet inte riktigt om folk verkligen förstår vad han åstadkommit. Eller vad DE åstadkommit ska jag säga. Man ska verkligen inte förringa Martin Sonebys insats i programmet. Vet inte om ni förstår hur svårt det är att skämta inför folk om någonting som är en stor del av deras liv. Oavsett vad det är. Vet inte om ni förstår hur svårt det är att skriva nytt material. Och så pass mycket som de har skrivit (ska ju bli sex stycken program totalt). Dessutom kvalitén på det. Nu har jag ju bara sett ett av programmen, men so far. 


Ju mer jag skriver, desto mer exalterad blir jag över det. Ni får ursäkta om den här texten är helt ostrukturerad och upprepande, men jag är lite till mig just nu. Han är verkligen min förebild, den mannen. 


Sen tycker jag absolut inte vi ska glömma bort människorna som ställde upp och deltog i programmet. Metodistkyrkan och församlingens medlemmar. Det är LÅNGT ifrån alla som kan bjuda på det. All respekt till dem. Hatten av. 


Nu kan jag inte vänta tills nästa program sänds. Tur att det är på måndagar. Då kan jag se varje program, trots att vi är ute på turné. 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se