Vi soundcheckar nu. Det är inte bra för självförtroendet. Men om mindre än en timme sitter det 1000 pers här som vi ska ge en grym show. Det ska bli kul.

Stephen mår verkligen inte bra, stackarn. Han är för gammal för att dricka helt enkelt.

Bredvid kan ni skymta Lasse, vår ljudtekniker. Så mycket Stockholmare som man kan bli. En äkta stockholmare alltså, ingen "brat", det är bara nymodigheter. Nej, Lasse säger meningar som "ska vi keka en rekmacka". På fullaste allvar. 

Restaurangen vi åt på hette Bakfickan. Helt underbart. För 89 kr fick man buffé, med typ skolmat. Fast godare. Lax med potatisgratäng. Hur mycket man ville. Helt fantastiskt. Jag har aldrig tidigare hittat det. Inte rå lax alltså, utan tillagad, god lax. På buffé. 

Nu är det vila som gäller innan vi åker och testar ljudet om några timmar.

Då jävlar blir det åka av, som det heter. 

Jag är hemma nu, men dessa två stiliga karlar är fortfarande ute och festar. Idag har Stephens "vita månad" tagit slut, så han kör hårt. Eller för att citera honom själv "ikväll ska han tilta!". 

Jag försökte vara kvar, det gjorde jag verkligen. Och det var jag, ett tag. Längre än Måns och Björn. Sedan kom Kodjo och Behrad + flickvän och höll oss sällskap. Men jag var för trött, helt orkeslös. Dessutom lite illamående, så jag fick  ge upp till slut. Vi ska trots allt upp snart och flyga till Luleå för nya föreställningar. Men förhoppningsvis så går det bra för grabbarna.. 

Nattens låt är den jag lyssnar på varje gång innan ett viktigt gig. Som på turnén. Den får mig alltid att tagga till. Och jag var dessutom för ung för att kunna uppskatta 90-talsmusiken, så nu är det lite nytt för mig.