Direktlänk till inlägg 10 oktober 2008

Min första kärlek

Av Soran Ismail - 10 oktober 2008 00:37

Ni som följde min blogg på 1000apor har redan läst den här historien, men eftersom den bloggen är borta tänkte jag ge alla en ny chans att lära känna mig lite bättre.  Dessutom lyssnar jag på en låt som återupplivar gamla minnen, och det gör att jag måste skriva av mig igen.


Som jag nämnt lite tidigare så är jag väldigt blyg i grunden. Extremt blyg.  Och jag minns min första kärlek, Rebecka heter hon. Vi gick i årskurs tre, det var på våren så jag hade hunnit fylla nio år. Jag var tok-kär i den här tjejen då och bestämde mig för att fråga chans. Naturligtvis tänkte jag inte göra det själv, utan jag skulle be en kompis göra det. Precis som alla andra gjorde, det var ingen som vågade fråga själv, varken tjej eller kille. Men då sa mina vänner till mig att det var fegt att inte fråga själv, lite dubbelmoral kan tyckas. Och jag var för feg för att vara feg, så jag skulle alltså fråga chans själv.


Så en dag, när vi hade sjungit klart ”tack för idag, slut för idag. Vi ska ses i morgon, tack för idag”, så frågade jag henne om jag fick prata med henne en stund. Det gick naturligtvis bra, eftersom hon var världens sötaste.  Men jag vågade ju inte fråga egentligen, det gick emot precis ALLT vad mitt huvud och min kropp signalerade. Det var bara hjärtat som ville det här.  Så jag tittar ner i backen och börjar pilla nervöst med ena pekfingret på andra handflatan. Sedan börjar jag.. ”jo jag tänkte.. ehrm.. vill du… eh..fårjagchanspådig?” mumlade jag så fort jag bara kunde för att få det överstökat.  Så var det gjort. Hon sa kanske.


Men nu hade jag gjort det. Jag hade tagit modet till mig att slita ut mitt bultande hjärta ur min egen kropp och lägga det i hennes händer.  Nu var det upp till henne vad hon ville göra med det. Ville hon behålla mitt hjärta, eller ville hon kasta det i backen? Ville hon hålla mig vid liv eller ville hon ta livet av mig? Det återstod att se.


Några dagar senare kom hon tillbaka med mitt hjärta i sin hand, lyfte upp handen mot himmelen och kastade det med all kraft hon hade i sin nätta, lilla nioåriga hand, rakt ner i backen. Jag dog.  Och fan vad ont det gjorde.


Det var min första kärlek, och i henne var jag kär i ytterligare tre år.


Idag är vi vänner.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Eb

10 oktober 2008 00:52

Som i fjärde potter; wouldyouliketogotothebalwithme. Sånt är fint. Fast det var ju väldigt sorgligt att hon slängde ditt hjärta i backen sådär...

 
Sofie

Sofie

10 oktober 2008 08:26

Åh, så underbart med minnen! Får mig att tänka tillbaka till årskurs fyra.(10-11 år)då jag med hjälp av en kompis skriver ett fråga-chans-brev till en kille jag var kär i. Jag gör två rutor, en nej-ruta och en ja-ruta och efter ett tag lägger jag även dit kanske-rutan (tog det säkra före det osäkra helt enkelt). Minns inte när jag eller om det var någon kompis gav den här killen brevet däremot minns jag så väl discot vi hade då en kompis går fram till killen och säger att han måste bestämma sig.(Han hade fyllt i kanske i min ruta) Hon sa åt honom att det var dags att välja vem han ville ha. (en annan tjej i klassen tyckte också om honom) Han svarar i alla fall att det var mig han ville vara tillsammans med Eller ihop med som man sa.. Vi höll ihop enda till sexan.
Så underbart med minnen!

http://sofiespekulerar.blogg.se

 
Jenny

Jenny

10 oktober 2008 12:59

så underbart du skriver!! va gulligt. Men tro mig, du kommer nog hitta din riktiga kärlek inom kort. Du har ju en hel hög att välja mellan lixom.

http://jennynilsson.blogg.se

 
Nico

Nico

10 oktober 2008 14:22

Vad underbart gulligt! Du har väldigt bra hand med ord, du kanske borde skriva en bok?

http://plaettan.blogg.se

 
andrea

andrea

10 oktober 2008 15:13

Aaw vilken rörande liten historia...kul att ni är vänner idag i alla fall! :)

http://andreaf.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Anna

10 oktober 2008 16:55

Jag var också jätte olycklig kär när jag var liten. Men killen loskade i min mun när vi lekte pussjage och han bollade med min mössa på rasterna... Men idag är vi iallafall också vänner

 
Mamma Mu

Mamma Mu

11 oktober 2008 14:34

Du är helt underbar som delar med dig av dina minnen! Och hur man kan dö så totalt av att bli dumpad (i den åldern), hur man helt kan stå och falla av ett ja eller ett nej. Idag vet vi ju bättre - eller hur?

http://www.storlurs.bloggagratis.se

 
Lintha

Lintha

11 oktober 2008 17:39

aw. måste du vara en sån fin kille?

http://www.lindarin.blogg.se

 
Ingen bild

Sarah

12 oktober 2008 17:33

Men gud så gulligt! :)

 
Ingen bild

Camilla

13 oktober 2008 09:35

Du är ju så sjukt söt :D

 
Ingen bild

s

26 oktober 2008 17:30

väldigt fint skrivet må jag säga

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Soran Ismail - 23 mars 2010 17:13

Eftersom hemsidan är nere av oklar anledning så kör jag på här tills vidare. Dessutom är detta länken som angivits från ticksters sida om min inspelningen av min stand-up special.   Återkommer snart med mer info. ...

Av Soran Ismail - 13 september 2009 17:36

Då står det äntligen klart vart jag ska flytta, och min förhoppning är naturligtvis att ni följer med mig i flytten. Vill ni göra det så klickar ni här ...

Av Soran Ismail - 12 september 2009 09:39

Det är segt nu, jag förstår det. Men det beror inte på mig. Inte längre i alla fall. Är det någon ni ska vara upprörda på nu så är det något företag som heter Crystone, utan att säga för mycket. Förhoppningsvis är allt löst i eftermiddag, ingen vill ...

Av Soran Ismail - 11 september 2009 02:24

Eftersom det inte riktigt finns någon godtagbar ursäkt till att bara försvinna ur en relation såsom jag har gjort, helt utan förklaring, så låter jag bli att ens ge det ett försök. Det här blir egentligen inget kul inlägg. Inte heller intressant. Ani...

Av Soran Ismail - 18 augusti 2009 17:38

Jag vet. Uruselt bloggande. Men det kommer igång, så fort nya siten är uppe. Ska till de som designat sidan på Fredag kl 14 så de kan visa mig allt jag inte förstått mig på. Tills dess - här är två bilder från travet i lördags.     Det är festligt m...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se