Direktlänk till inlägg 10 oktober 2008
Ni som följde min blogg på 1000apor har redan läst den här historien, men eftersom den bloggen är borta tänkte jag ge alla en ny chans att lära känna mig lite bättre. Dessutom lyssnar jag på en låt som återupplivar gamla minnen, och det gör att jag måste skriva av mig igen.
Som jag nämnt lite tidigare så är jag väldigt blyg i grunden. Extremt blyg. Och jag minns min första kärlek, Rebecka heter hon. Vi gick i årskurs tre, det var på våren så jag hade hunnit fylla nio år. Jag var tok-kär i den här tjejen då och bestämde mig för att fråga chans. Naturligtvis tänkte jag inte göra det själv, utan jag skulle be en kompis göra det. Precis som alla andra gjorde, det var ingen som vågade fråga själv, varken tjej eller kille. Men då sa mina vänner till mig att det var fegt att inte fråga själv, lite dubbelmoral kan tyckas. Och jag var för feg för att vara feg, så jag skulle alltså fråga chans själv.
Så en dag, när vi hade sjungit klart ”tack för idag, slut för idag. Vi ska ses i morgon, tack för idag”, så frågade jag henne om jag fick prata med henne en stund. Det gick naturligtvis bra, eftersom hon var världens sötaste. Men jag vågade ju inte fråga egentligen, det gick emot precis ALLT vad mitt huvud och min kropp signalerade. Det var bara hjärtat som ville det här. Så jag tittar ner i backen och börjar pilla nervöst med ena pekfingret på andra handflatan. Sedan börjar jag.. ”jo jag tänkte.. ehrm.. vill du… eh..fårjagchanspådig?” mumlade jag så fort jag bara kunde för att få det överstökat. Så var det gjort. Hon sa kanske.
Men nu hade jag gjort det. Jag hade tagit modet till mig att slita ut mitt bultande hjärta ur min egen kropp och lägga det i hennes händer. Nu var det upp till henne vad hon ville göra med det. Ville hon behålla mitt hjärta, eller ville hon kasta det i backen? Ville hon hålla mig vid liv eller ville hon ta livet av mig? Det återstod att se.
Några dagar senare kom hon tillbaka med mitt hjärta i sin hand, lyfte upp handen mot himmelen och kastade det med all kraft hon hade i sin nätta, lilla nioåriga hand, rakt ner i backen. Jag dog. Och fan vad ont det gjorde.
Det var min första kärlek, och i henne var jag kär i ytterligare tre år.
Idag är vi vänner.
Eftersom hemsidan är nere av oklar anledning så kör jag på här tills vidare. Dessutom är detta länken som angivits från ticksters sida om min inspelningen av min stand-up special. Återkommer snart med mer info. ...
Då står det äntligen klart vart jag ska flytta, och min förhoppning är naturligtvis att ni följer med mig i flytten. Vill ni göra det så klickar ni här ...
Det är segt nu, jag förstår det. Men det beror inte på mig. Inte längre i alla fall. Är det någon ni ska vara upprörda på nu så är det något företag som heter Crystone, utan att säga för mycket. Förhoppningsvis är allt löst i eftermiddag, ingen vill ...
Eftersom det inte riktigt finns någon godtagbar ursäkt till att bara försvinna ur en relation såsom jag har gjort, helt utan förklaring, så låter jag bli att ens ge det ett försök. Det här blir egentligen inget kul inlägg. Inte heller intressant. Ani...
Jag vet. Uruselt bloggande. Men det kommer igång, så fort nya siten är uppe. Ska till de som designat sidan på Fredag kl 14 så de kan visa mig allt jag inte förstått mig på. Tills dess - här är två bilder från travet i lördags. Det är festligt m...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|