Kramfors var fantastiskt. Inte orten, utan publiken. Av vilka de flesta tydligen hade rest en bit för att se oss, kul! Stående ovationer på sista föreställingen, den första hittills. Så ett stort tack till alla er som kom och kollade!

Då börjar vi med frågestunden. Lite smått i alla fall. Jag tar en kommentar i taget, oavsett hur många frågor.

Var du den *populära* i skolan ?

Hur funkar en auditonn till parlamentet?

Kan du sakna nått fan ibland att den inte kometera och så vidare ?

Nej det var jag inte. Jag var ganska blyg, men bland folk jag kände mig trygg med så kunde jag skoja mycket. Men den populära ungen var jag aldrig.

En audition går till så att de spelar in ett program, sedan lämnar två stycken panelen, en från varje lag. Så kommer det in en ny i varje lag och testar i femton minuter. Några ronder. Leverera skämt och tips från coachen.

Den sista frågan förstår jag tyvärr inte.

Har du någon tjej "på gång" just nu? (:

Nej, det har jag inte.

Vilken komiker tycker du är roligast?

Jättesvårt att svara på. När man kommer upp i toppen så blir det så otroligt jämnt att det inte går att avgöra. Det beror mycket på dagsformen. Men Glans, Batra, Björn, David(druid) och Appelquist är fem namn som alla nästan alltid får mig att skratta gott. 

Tja Soran! Jag har två frågor:

1. Hur lång är du?

2. Hur ska en tjej vara/se ut för att få dig på fall? ;)

Jag är 171 cm, om ingenting förändrats på några år.

Det är naturligtvis omöjligt att svara på, det finns inga facit på frågor som denna. För någon. Men två saker som jag värderar högt är intelligens och humor. Med intelligens menar jag inte högst betyg i skolan, utan förmågan att kunna tänka och analysera själv. Humor är ju subjektivt, men när man delar samma humor så är det så mycket mer som går enkelt. Utseende har varierat på dem få tjejer jag vart kär i, men jag verkar föredra söt framför snygg. En udda sak som jag märkt att jag kan dras till, rent fysiskt, är blonda tjejer med bruna ögon. Men som sagt, det är inte på något sätt ett krav, det är bara en analys jag har gjort.

En ytterst ärlig fråga från mig! Skrattar du mycket privat eller ger du av dig själv så mycket att du tömmer dig privat? Var den frågan för privat? Ja man brukar ju tänka på clowner och dess sorgsenhet eller allvarsamhet kanske man ska skriva. Det är ju ganska så känt att de själva anser sig torra och tråkiga privat. Sedan behöver man ju inte bara tråkig för att man är allvarlig. Ja det var min fråga :) Ha det! //Sanna

Den frågan känns inte för privat. Jag skrattar inte mycket privat, men det beror inte på argumenten du pekar på, utan snarare på hur jag är som person. Det är inte så att jag inte orkar skratta när jag inte står i rampljuset, utan jag är en väldigt kräsen person när det kommer till i princip allt. Så även med humor och det är inte ofta jag brister ut i skratt. Sedan försöker jag alltid skämta vidare på saker, dra ut på dem längre. Så svaret är; nej, jag skrattar inte särskilt mycket privat. Jag försöker få andra att skratta istället.

Jag har två frågor :)

1.

Är du så mysig och rolig person alltid eller är det bara en roll du kliver in i när du jobbar?

2. Anser du att du har förändrats sen du blev "en offentlig person", liksom kissar du också hårt och sådär nu? Ne det var inte så jag menade.

 1.När jag jobbar (kör stand-up) så är jag mig själv. Jag vill, till skillnad från många andra, nästan aldrig spela roller. Jag trivs inte i det, jag är ingen skådis. Så det intrycket du fått av mig är ärligt. Kul att det är positivt.

2. Allting nytt i livet kräver att man anpassar sig efter det. Jag är fortfarande samma person, jag förändras inte, men jag utvecklas. Jag vet t.ex att jag måste vara mer varsam med vad jag gör när jag är ute.

Hej! Har du några andra framtidsplaner än karriär som komiker, eller du kanske inte ens hade tänkt att fortsätta som komiker. Hoppas det, du är förbannat rolig. Ha de bra!

Jag har höga förhoppningar om att utbilda mig till psykolog. Jag vill variera mig, jag blir väldigt fort uttråkad. Komiker är kul, men jag vill även vara fotograf, poet och psykolog. För att nämna några exempel.

1. Vad tycker du själv är det roligaste du gjort?

2. Vilken linje gick du på gymnasiet?

3. Har du något tips mot nerver och scenskräck?

4. Var står du politiskt?

5. Vilken är din bästa artist?

 1. Jag vet faktiskt inte. Med största sannolikhet ingenting som är offentligt, utan saker man gjort privat med vänner. Men det kan jag tyvärr inte svara på.

2. Samhälle Engelska

3. Nej det har jag faktiskt inte. Jag var sjäv hemskt nervös och blir det än idag om det är en situation jag känner mig otrygg i. Bästa tipset är att bara göra det, om och om och om igen. Jag tänkte "om jag inte gör det nu, så kommer jag ångra mig resten av livet". Det var den tanken som fick mig att gå igenom det lidandet det innebar att ställa mig på en scen.

4. Det är väl lite diffust. I senaste valet röstade jag på Socialdemokraterna, men det beror mest på att det står mig närmast ideologiskt, snarare än att partiet är briljant. Faktiskt finns det inget parti som jag håller med helt, men om jag prompt måste välja något så är det Socialdemokrat. Även om jag skulle vilja se en hel del förbättringar från deras sida. Det är för mycket gammalt som hänger kvar.

5. Jag har nog ingen sådan. Robyn är grym. 

Jag hörde att du läste dikter förut. Skriver du fortfarande dikter och hur låter de?

Det stämmer, det var så jag kom upp på en scen för första gången. Då var jag 18 år gammal. Jag skriver lite då och då, men det är väldigt lite tid som går till det. Hur det låter får ni förhoppningsvis höra någon gång i framtiden.

Vad är jobbigast att vara *kändis*?

 Det naturliga antar jag, att privatlivet blir näst intill obefintligt. Folk kan få reda på de mest banala sakerna man gör.

Märker du av att människor försöker vara extra roliga runt dig p.g.a att du är komiker?

En del kanske, men inte så många. De jag känner är sig själva, de flesta som kommer fram försöker att inte störa. De ursäktar sig onödigt många gånger, t.ex

Hej Soran!

Jag har en fråga till dig!

Om jag bjuder ut dig på en date, vad svarar du då? Skulle du våga?

Om det bara var så här så skulle jag svara nej. Jag skulle vilja vara en person som svarade ja och såg hur det var, men det är jag inte. Jag är alldeles för blyg och feg.

Vilken är din favoritfärg ?

mesig fråga menmen ....

Det var blå när jag var liten, men det var inte för att jag tyckte det, utan för att samhället hade bestämt att blå var killars favoritfärg. Och jag hade inte lärt mig tänka själv och förstå att jag inte har någon sådan.  Så ingen, blir svaret.

Jag har en fråga, har ni planerat in en "Turné 2009"? Eller kanske bara komma tillbaka till Norrköping=) kram

Det finns ingenting sådant inplanerat, tyvärr.

1. hur mycket av det vi ser i parlamentet är improviserat och hur mycket är material ni förberett innan inspelningen? (om ni nu får gå ut med sån information offentligt)

2. vad var bäst med rosendal?

3. hänger du mycket i uppsala nu för tiden?

1. Jag vet ärligt talat inte hur mycket vi får säga, men jag kan säga så mycket att en del av det ni ser på tv är improviserat, och en del är manus.

2. Personalen. Framförallt lärarna. Men även t.ex mattanterna. Det satte en positiv stämning över hela skolan som gjorde att man kände sig trygg. På riktigt också. Ingen klottrade, ingen skräpade ner. Alla hade genuin respekt för varandra. Det var det som gjorde att jag vågade framföra någonting framför folk för första gången i mitt liv, även om det var otroligt nervöst. Utan Rosendal vet jag inte om jag hade vart där jag är idag.

3. Nej det gör jag inte. Jag jobbar mest hela tiden, och det är inte så ofta Uppsala. Då och då åker jag till Knivsta och hälsar på mina föräldrar.

Hoppas att ni är nöjda med era svar. Det var allt jag orkade med idag, detta tog mig 45 min. Fler kommer så fort det finns tid/ork. 

Nu är vi på plats i Kramfors. Litet ställe. 15 000 invånare, ryktas det om på gator och torg. Gata och torg, kanske jag ska säga för att vara mer korrekt. Men ändå två utsålda föreställningar som jag hoppas blir bra. Jag återkommer om det sen.

Till den första föreställningen kommer en tjej som heter Anna. Förut bad jag om lite hjälp kring Extra Extra, och hon gav otroligt bra hjälp. Som tack för det har jag fixat två fribiljetter till ikväll, för att visa att jag uppskattar när folk tar sig tid att hjälpa andra. Hoppas att hon blir nöjd med showen. 

Era frågor för övrigt.. de svaren kommer dröja lite och framförallt kommer det bli många inlägg märker jag. För jag har ingen lust att bara kasta ihop lite svar på måfå, utan det är någonting som jag kommer ta mig tid till att svara utförligt och ordentligt på. Det förtjänar ni. Men då får det tyvärr vänta lite. Men frågestunden är hursomhelst avslutad nu. 

Jag lämnar er med två bilder, utanför Kramfors. För att visa hur mysigt det är. 

Här åt vi. 

 

Vi skulle ju träna idag, var tanken. Kodjo kom till och med med träningskläder, men jag orkade inte ta tag i mig själv. Det var lämpligare att laga pulvermos och falukorv kände jag. Inte alls lika hälsosamt, men det var i alla fall inte skräpmat, försökte jag intala mig själv. Detta samtidigt som jag tittade på de sex pizzakartongerna som ligger på köksbordet från de senaste dagarnas förtäring.

När kodjo sedan gått och jag vaknat upp från min dvala begav jag mig till EGO för att återigen titta på när David körde stand-up. Jag drack två manliga cider, och efteråt gick vi och åt kebab. So much för min "skräpmatsfria" dag.. 

Det roliga här är att jag fick ett telefonsamtal idag från en tidning som har utsett mig till "Veckans Babe". Jag vet inte om jag får berätta det men det är ju trots allt bara mellan mig och er. För säkerhets skull låter jag bli att nämna tidningens namn.. men det är för roligt för att inte berätta. För ni hör ju hur jag lever, det är ju humor att jag blir "Veckans Babe". Jag är verkligen ingen "Babe", oavsett vecka.  Det här säger jag inte för att ni ska skriva "joo, det är klart att du är" utan det är för att jag har självinsikt. Jag må vara en och annan sak, men en "babe" är jag knappast. Men jag uppskattar ju humor i vardagen, och detta är definitivt humor. Speciellt med tanke på min livsstil, som sagt.. (jag lovar att berätta när det kommer ut)

God Natt. 

Idag har jag försökt lära Kodjo spela Hero (med Enrique) på gitarr. Han är ganska duktig faktiskt. Men jag noterade en sak hos honom, han sticker ut tungan när han koncentrerar sig. Det gjorde jag också när jag var barn, och fick jämt skit för det. Antingen retad av vänner eller så var pappa på en "gör inte sådär, du kommer bli av med tungan". Varför man skulle bli av med tungan var oklart, men den fick hursomhelst inte vara utanför munnen. Men jag kunde inte hjälpa det.. varje jag koncentrerade mig så stack tungan ut. Kodjo verkar vara likadan.. 

Ps. Kul att ni hade så många frågor. Om det är någon som har fler så har ni 24h på er att ställa era frågor, från det att inlägget publicerades. Det vill säga, fram till 12:14 den 15e Oktober. Då har majoriteten av mina läsare fått en chans i alla fall. Svaren kommer när jag har tid, troligtvis i ettaper. Ds. 

Jag får en hel del mail och även några gästboksinlägg med diverse frågor, så jag tänkte att vi kunde passa på att ha en frågestund här. Det är självklart ok att skicka mail om man inte vill ställa en fråga "offentligt", men jag tycker det kan vara smidigt att samla en del frågor på samma plats, då en del ställer väldigt liknande frågor.

Jag vill poängtera att jag inte lovar att svara på alla frågor. Det som känns privat, eller inte rör mig låter jag vara obesvarat. Sedan finns det kanske frågor som jag inte får svara på.. Men som sagt, ställ er fråga/frågor så svarar jag så gott jag kan. 

Om det nu finns några frågor.. 

Nu är det läggdags, men först vill jag be om ursäkt till er. Jag har ljugit. Det var inte alls bungycomedy under kvällens första halva... Men felet var inte mitt (som vanligt), utan jag använde David som min källa och det misstaget ska jag aldrig göra om. Jag hoppas att ni kan förlåta mig.

I morgon har jag, Kodjo och David planerat att åstadkomma någonting. Kodjo spelar in Morgonpasset i P3 varje morgon hela veckan, så han är uppe tidigt. Alldeles för tidigt. För han är klar kl 10 och det är inte realistiskt att tro att någon av oss ska vakna då. Så vi ska ses kl 13 är det sagt, och då ska vi träna. På gym. Sedan ska jag hjälpa Kodjo lite med hans gitarrspelande, och efter det ska vi få klart ett manus. Jag blir inte förvånad om vi inte ens ses i morgon.. Men det här är i alla fall planen. Vi har en plan.. det är ett steg i rätt riktning. 

Lyssna på låten, om det är någon av er som är vaken ännu, och tänk extra noga på texten. Sedan tar ni reda på vad "Veritas" betyder på latin, och lyssnar på den igen (fokusera återigen på texten). Jag tycker i alla fall att det är fantastiskt (obs, ni som redan vet behöver inte förstöra för de andra). 

God Natt.

Jag och David är lika urusla på att ta tag i saker. Det har lett till att genom att slå ihop våra lata huvuden kommer att äta "frukost" nu.. kl 17:00. Vi ringer varandra för att hetsa men istället diskuterar vi något youtubeklipp i någon timme. Sedan hittar någon ett nytt spår och så går det ytterligare en timme. Vad som helst förutom det vi ska göra.. 

Men nu ska det i alla fall äntligen bli dags. Indiskt, precis som igår. Sedan ska David uppträda på Boulevardteatern, alla som bor i Stockholmsområdet, kom dit! (jag får göra reklam för honom eftersom han är så dålig på det själv). Första halvan är Bungycomedy, den nybörjartävlingen som jag tog mina första stapplande steg i, sedan i andra halvan uppträder bland annat David och Kodjo. Det kommer bli kul. 20:00, Boulevardteatern. Kom dit. Så har vi kul sen. 

Men jag ska först lämna er med en video från i fredags när vi var i Västerås. Vi är backstage.. om ni undrat hur vi laddar upp inför våra föreställningar så har ni svaret här: 

Tack Gode Gud att det är över. Det hela var väldigt nervöst och som vanligt när man står inför en jobbig utmaning så är det skönt när det hela är över sen. 

Hur gick det då? Nja, jag vet faktiskt inte. Det var en helt ny situation för mig, så jag har jättesvårt att bedöma om det var bra eller inte. Känslan var inte speciellt bra. Däremot sa de andra att det var bra, och man får väl lita på dem. Visserligen säger väl folk det för att vara snälla, men det verkade ändå genuint. Nåja, vi får se i tv sedan hur resultatet blir. Någon katastrof var det i alla fall inte..(jag vet ännu inte när det kommer att sändas, men jag lovar att berätta så fort det kommer till min vetskap.)

Jag vill passa på att tacka alla som jobbade med programmet som tog jättebra hand om mig och mina nerver. Ett extra tack till Morgan Alling, som är producent, för stödet innan, under och efter inspelning. 

Jag lämnar er med en bild från hur jag såg ut i en av scenerna igår. Jag får ju egentligen inte berätta någonting, men det här kan inte vara så farligt. Dessutom är det en hemlis mellan mig och er.. berätta det inte för någon.