Alla inlägg under oktober 2008

Av Soran Ismail - 13 oktober 2008 03:15

Jag är för trött för att orka skriva om Tack Gode Gud inspelningen, men jag tänkte ändå lämna er med en bra låt som framförs på ett bra sätt.


God Natt. 

ANNONS
Av Soran Ismail - 12 oktober 2008 18:40

Då har det blivit dags att spela in Tack Gode Gud och satan vad nervös jag är!


Jag vet inte vad ni har för tankar om tv, hur naiva ni är, men allt byggs på manus i olika utsträckning. Det mesta är enbart manus. Det här är helt improviserat. Jag ska vara där om en timme, och jag vet INGENTING, annat än att jag kommer öppna en dörr och främlingar kommer säga "tack gode gud att du är här" och sen ska det bli roligt därifrån..


Det kan bli kul, hur roligt som helst. Men det kan också gå käpprätt åt helvete. Som när man körde stand-up första gången..


David ska följa med och stötta. Skönt att kunna prata med någon efteråt om hur det gick, någon som kan vara objektiv och som jag vet är ärlig. Han har för övrigt börjat blogga igen(klicka här), hoppas att han orkar fortsätta nu för han är jävligt rolig. Gå in, läs och kommentera då och då.. så han inte lägger av. Lata jävel.

Nåja.. Önska mig lycka till nu.


ANNONS
Av Soran Ismail - 12 oktober 2008 15:15

Det var lite märkligt igår.. 17:00 föreställningen var den överlägset segaste hittills. Jättekul alla ni som var där och gillade det, och även de vänner som var där var nöjda, men vi som kan jämföra med andra föreställningar var inte lika imponerade. Fan vad besviken jag var.. jag vet inte vad det berodde på men publiken ville verkligen inte ge någonting gratis. Nu är man så bortskämd med underbar, givmild publik så kontrasten blir väldigt tydlig.


Visst förstår jag att det är lite segare kl 17, det är trots allt relativt tidigt och rent psykologiskt så är man inte lika taggad. Man känner i luften att det är lite lugnare. Och rent naturligt så är den sista halvan av sista föreställningen aningen lugnare, eftersom klockan passerat midnatt. Men skillnaden på 17-publiken igår var avsevärt mycket större än vanligt. Vet fortfarande inte vad det beror på.. 


Men sen, vilken skillnad! Framförallt 20:00-föreställningen, men även 22:30-showen.. underbar publik! Ett stort tack till er som såg till att mina förväntningar infriades och jag slapp bli besviken över kvällen som jag längtat och sett fram emot i ungefär 300 dagar. 


Jag vill rikta ett stort tack till alla vänner som hade letat sig dit. Och tack för alla fina sms och lyckönskningar! Och återigen, jag kan inte tacka publiken nog, jag blev glad i hela hjärtat igår. 


Dessutom kan jag konstatera att jag inte enbart turnérar med fantastiska komiker/tekniker/dj, utan även med fantastiska människor. Tack, tack, tack! till Stephen, Lasse, Özz, Björn och Måns för igår. Jag behöver inte gå in på detaljer, men jag kan inte nog visa min tacksamhet för allt ni gjorde igår. 



Av Soran Ismail - 11 oktober 2008 15:34


Då är vi framme i Uppsala. På vägen stannade vi hos mina föräldrar i Knivsta och åt en underbar lunch som de hade tillagat. Här har vi hela gänget i vårt kök. 



Nu ska jag snart bege mig till Musiken Hus (Uppsala Konsert och Kongress) för att testa ljud. Som jag har längtat. 


Alla andra städer får ursäkta en aning, men den här dagen har jag sett fram emot i nästan ett helt år. Så fort turnén var bokad så frågade jag när vi skulle vara i Uppsala, och sedan dess har jag haft 11e Oktober långt fram på minnet. 


Jag är så jävla taggad. Lite för mycket nästan. Nästan så att jag är orolig för att jag har byggt upp så enorma förväntningar kring det här att det kan bli näst intill omöjligt att leva upp till det. Men jag ska göra mitt bästa. Idag gör vi dessutom om lite då jag avslutar varje show, istället för Björn som har vart en hjälte och dragit det lasset hela tiden. Får se hur det blir att gå upp efter Björn.. 


Efteråt har jag fixat så vi kan gå och festa allihopa. Fan vad roligt det ska bli. Det var längesedan jag var så här förväntansfull inför en kväll.. hoppas bara att förväntningarna infrias. 


Utöver allt detta så spelar ju Sverige - Portugal, och naturligtvis missar jag matchen. Det har nog inte hänt sedan jag började med stand-up för knappt två år sedan att jag inte har uppträtt samtidigt som svenska herrlandslaget haft en tävlingsmatch. Nåja, jag blir hursomhelst otroligt imponerad om de skulle lyckas vinna mot Portugal med så många ordinarie och viktiga spelare borta, trots att det är hemmaplan. 

Av Soran Ismail - 10 oktober 2008 22:48

Då har vi klarat av kvällens föreställningar och det gick bra. En fantastisk lokal har dom här i Västerås. Det hade kunnat bli ännu bättre, men dessvärre har folk svårt att förstå att man inte får filma under föreställningarna trots att vi förklarar det om och om igen. Det förstör verkligen jättemycket när man gör så för det tar bort fokus från oss komiker helt. Det är inte bara taskigt mot oss som står på scenen och vill ge allt så att det ska bli en bra show, det är dessutom otroligt respektlöst mot alla andra i publiken som blir lidande.


Nu ska vi ut och se vad Västerås har att erbjuda festmässigt en fredagkväll. Pluto tror jag någon pratade om? Osäkert.. men Mårten Andersson, Paul Tilly och Hasse Brontén har åkt ner från Stockholm för att hålla oss sällskap, så det kan nog inte bli fel. 


Hoppas ni har en trevlig kväll. 

Av Soran Ismail - 10 oktober 2008 17:08

Vi har precis testat ljudet och nu sitter björn och planerar för sin framtida karriär.. Han ska bli den näste.. Den näste.. Ja jag vet inte. Ni får gissa själva..

Av Soran Ismail - 10 oktober 2008 12:41

Då är vi framme i Västerås. Eftersom frukosten på hotellet i Norrköping stängde 09:30 så orkade jag inte gå upp. Jag låg istället kvar den extra halvtimmen vi hade innan avgång.. Så nu är jag den enda som är hungrig.


Då ska jag alltså på matjakt i Västerås. Några som har något bra att tipsa om? 

Av Soran Ismail - 10 oktober 2008 00:56

Det var den här låten jag lyssnade på när jag mindes min första kärlek igen.  Nu var det olycklig kärlek, men det är ett återkommande mönster i mitt liv. Jag har aldrig vart lycklig kär faktiskt. Lite trist, kan tyckas.


Men den här låten då, en Mariah Carey som är briljant. Som inte håller på att vara upptagen med att försöka vara "sexig" utan bara sjunger från hjärtat. Och jag minns att det var ett disco, ett mellanstadiedisco. Vi gick i årskurs fem, och inte längre i samma klass, men jag var fortfarande dödskär i den här tjejen. På den tiden var det inte längre pinsamt att dansa tryckare med tjejer, utan man frågade varandra i bilen hem ”hur många dansade du med? Jag dansade med fem stycken”. Och det betydde inte heller någonting speciellt,  dansen hade inte längre någon laddning. Det var en grej man gjorde för att inte vara töntig. För att inte vara den som ”inte fick dansa tryckare med någon”.


Men så spelas den här låten och jag tar återigen mod till mig och frågar Rebecka om hon vill dansa. Hon säger ja, gullig som hon är. Vi står där och kramas, som två riksmongon som inte kan hålla takten om deras liv så hängde på det. Så grips jag tag i en känsla av hur otroligt rätt det här känns. jag har ingen större koll på vad det är hon sjunger, men jag känner att det är rätt. Ni vet, ibland kan bli så att man bara släpper allt och låter känslorna föra en vart som helst. När allt i livet känns som att det är på rätt plats. Ni vet vad jag pratar om va? Det hände mig under låten, jag faller i trans och håller om henne hårt. Omedvetet. Så att hon inte ska kunna försvinna ur mina taniga, 11-åriga armar. Så att hon för alltid ska finnas intill mig. Men det här är ju bara i mitt huvud och i min kropp. För henne måste det bara vart obehagligt att jag höll om henne så hårt. Jag kan till och med tänka mig att det gjorde lite ont. Men hon sa ingenting, underbar som hon var. Utan hon bara dansade vidare tills låten tog slut, sedan sprang vi åt varsitt håll. Såsom man gör när man går i femman.


Senare den kvällen tog jag åter mod till mig och frågade chans på henne ytterligare en gång. Allt kändes så bra, och jag tänkte att hon kunde fullända det hela genom att säga ja och därmed göra mig till den lyckligaste lilla snorungen i hela Knivsta. Ja, i hela världen faktiskt, så som det kändes då. Jag tänkte att det kanske fanns en minimal chans att hon kände samma sak. Det gjorde hon inte. Nu sa hon  ”nej” på en gång.


Jag förbarmade mig själv. Hur jag kunde vara så dum i huvudet att tro att någon kunde älska mig? Jävla idiot.


Men den här låten tar främst fram den känslan jag hade när jag höll om henne.  Och den var ingenting annat än magisk.


God Natt.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se