Alla inlägg den 8 november 2008

Av Soran Ismail - 8 november 2008 20:21

Angående att jag borde jobba mindre, som många av er har påpekat, så är det dessvärre inte möjligt, även om det är nödvändigt. Nu ska det skrivas skämt till Extra Extra inspelningen och en massa möten. Sedan jobb i Solna, följt av en helg i Finland.. det är nästa vecka. Så fortsätter det fram till Lucia i alla fall.. sen blir det lugnare. 


Lite så är det nu, att jag är fånge i mitt eget hem. Eftersom att jag, i och med gårdagen, nu har tappart bort alla mina tre pluppar som gör att jag kan komma hem efter klockan 21. Nu är det filmkväll på Söder, men då blir jag tvingad att hitta boning någon annanstans än hemma. Som tur är finns David och pyjamaspartyn.



Vad gör ni ikväll?

ANNONS
Av Soran Ismail - 8 november 2008 17:47


Han stämmer tydligen NRJ för att de har hånat honom för hans vikt. (läs här) Öh? Ok att han blir ledsen och inte tycker att det är roligt, det kan jag förstå.. men när de ska stämma dem, hur tänkte de på skivbolaget då? Antar att det bara är en markering från deras sida. För det finns ju inte en chans i helvetet att de skulle bli fällda..

hade tjockisar kunnat stämma offentliga medier varje gång de blir retade så hade Anna Book och Göran Pesson vart miljardärer vid det här laget. 

ANNONS
Av Soran Ismail - 8 november 2008 16:25

Så här skriver Magnus idag om gårdagens inspelning.


"Parlamentet i går. Soran gjorde tips från coachen. Det slutade med att jag försökte få in tungan och han bet mig i läppen."


Jag kan säga att det stämmer. För att se allt, missa inte programmet i morgon. 


Ps. Elin, du är ett as! Hörrni andra, vänligen fixa till problemet i det senaste "god-natt" inlägget. Det uppskattas. Ds. 

Av Soran Ismail - 8 november 2008 07:13

Efter den ofrivilligt längsta promenaden i mitt liv. Över fyra timmar i regnet.


Det började med att jag behövde koppla bort allt jag har i huvudet för jag mår inte så bra av att jobba så mycket som jag gör just nu. Lösningen blev fest. Men eftersom jag är så trött som jag är så blev det aldrig så kul som det kunde ha blivit. Så vid halv tre bestämde jag mig för att åka hem.


Väl hemma märker jag att jag har tappat bort pluppen som gör att jag kommer in i porten under nattetid, vilket innebär att jag måste vänta tills kl blir 07:00 innan portkoden aktiveras igen. Eftersom jag inte vill väcka någon vän, och absolut inte vill tillbaka till krogen så bestämmer jag mig för att börja vandra helt enkelt.


Till en början var det riktigt skönt att få vädra tankarna lite och rensa huvudet med frisk luft. Men efter de två första timmarna så började jag frysa ordentligt, och smärtan i fötterna var ingen fest. Nu var det inte ett dugg kul att promenera längre. Men någon timme senare så vände det igen.


Jag kom att tänka på alla som lever så, på riktigt. Som inte kan invänta ett speciellt klockslag då en portkod aktiveras så de kan gå in och komma åt sin lägenhet. De har inget hem.


Som inte kan ringa sina vänner och bo hos dem. De har inga vänner kvar. De har ingen familj. Det har jag. Och det var nog därför det här hände mig. Så att jag skulle uppskatta det. Nu gör jag verkligen det, jag är uppriktigt glad. Inte alls irriterad, som jag hade trott efter en sådan här incident.


Jag har trots allt gått den överlägset längsta promenaden i mitt liv.


Helt ofrivilligt

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se