En av de två presenterna jag fick häromdagen var ju en Bamse. Anledningen var ett blogginlägg jag skrev på 1000-apor, men eftersom många av er är nya så tänkte jag ge er förklaringen igen. 

När jag var liten så läste jag Bamse. De flesta var coola och läste Kalle Anka, men Bamse var min favorit. Han var my boy, så att säga. Det jag gillade med Bamse var att han kunde spöa vem fan han ville, men han gjorde aldrig det för han var snäll. Om man inte hade gjort sig förtjänt av det dvs.  Han var alltså stark, så han kunde slåss om han ville, men han valde att inte göra det. Så ville jag också vara.

Jag har ett väldigt starkt minne från när jag var sex år gammal. Vi var ganska nyinflyttade i Knivsta och jag var ute på gården och lekte med de andra barnen. Ett av de andra barnen ville slåss med mig. Av ingen anledning alls, jag hade ju inte gjort någon något ont. Jag ville verkligen inte bråka. Jag var otroligt feg av mig, men man skulle ju hävda sig. Man kunde inte säga att man inte vågade slåss. Dessutom så var den här killen ett år yngre än mig, men han var större och därför också starkare.

Han närmar sig mig och jag känner verkligen hur paniken rusar genom kroppen. Jag glömmer aldrig den känslan. Den ångesten. För varje sekund som går så blir jag mer och mer intvingad i ett slagsmål. Något som jag verkligen, verkligen inte ville vara med om. Jag skriker ”NEJ, NEJ!” åt honom. Mot honom. Som om kraften av orden som slungades i hans riktning  skulle få honom att backa. Till slut ser jag ingen annan möjlighet, tusen tankar rusar genom huvudet. Jag har gjort allt jag kunnat för att försöka klara mig från ett slagsmål med hedern i behåll, såsom jag såg på det. Men nu gick det inte längre. Jag började gråta, vände mig om och sprang hem, skrikandes ”JAG ÄR SOM BAMSE! JAG ÄR SOM BAMSE!”. Allt för att intala mig om att jag visst var stark. Jag var en stor pojke. Jag kunde slåss. Jag VILLE bara inte. Varför kunde han inte bara respektera det!? Varför kunde ha inte bara låta mig vara i fred? Jag hade ju inte gjort honom någonting.

Jag öppnade dörren och sprang till mamma i soffan. Slängde mig i famnen på henne. Samtidigt som jag fortsatte hänga mig kvar vid samma mening, nu snyftandes. Tyst för mig själv, allt för att inte min världsbild skulle rasa samman. ”Jag är som Bamse… som Bamse.”. ”Ja min son, du är som Bamse. Du är min Bamse.”

God Natt.

 

Felicia

18 november 2008 07:28

Jag hoppas din mamma bryter sådär skönt, för när svenskar kallar sina barn för "min son" spyr jag. Blattar blir jag kär i.

http://www.metrobloggen.se/felis

 

Louize

18 november 2008 07:47

Naaaw vad fint!!!!

 

j

18 november 2008 08:18

haha, "Han var my boy"

http://hellograndmother.blogspot.com

 

Mikaela

18 november 2008 09:23

Felicia: Moget att spy.

 

Julia

18 november 2008 10:15

Naaw va gulligt=)

btw så var Bamse mycket bättre än Kalle Anka, jag läste också Bamse=P

http://gnisslia.blogg.se

 

Sanna

18 november 2008 13:56

Jag hade Dennis som favorit. Han med hunden Ruff. Tyvärr kanske inte den bästa förebilden då han var en mångsysslare med dåliga påhitt. Tyvärr utvecklades jag likadant så jag får sannerligen hoppas att du blev den Bamse du ville bli som barn. Själv hade jag ju valt Musse Pigg om man fick välja om men jag kan banne mig inte med den svenska översättningsrösten. Den är bara för....! Ha det gott lilla Bamse och "gråt inga tårar mer" heller.

http://sancha

 

marie

18 november 2008 13:56

Jag blev kär i dig nu!!!

fast förresten är bamse ganska ond, för han rider utan hjälm och kastar upp folk i luften. Det är också en form utan misshandel.

 

MalinTh

18 november 2008 14:20

Awwwh!

Det din mamma sa lät så gulligt, i mitt huvve ! :)

http://www.finest.se/HeavenlyLife

 

Kerstin

18 november 2008 14:42

Jag läste också Bamse, men sen gjorde de om Bamse så att Vargen blev snäll och ingenting var som det skulle vara... då bytte jag till Kalle Anka, i protest.

 

Amanda

18 november 2008 15:38

Är jag den enda hälgeläsaren?

 

anna

18 november 2008 17:07

ja amanda jag tror du är den enda helgeläsaren, haha.. :P
men iallfall.. Soran det här var det bästa inlägget jag läst på väldigt länge (av de drygt 10 bloggar jag läser ganska konstant just nu)!!! och du ÄR som bamse, helt klart!

 

Linn

18 november 2008 17:35

Nej, vad gulligt. Jag sitter här och småflinar för mig själv nu...
Jag läser också Bamse, speciellt när jag är sjuk så ligger jag och läser igenom alla tidningar vi har hemma.
Bamse är bäst, lätt.

http://linnastrom.blogg.se

 

Nico

18 november 2008 20:07

Så otroligt gulligt! Vad klok och duktig du var som liten :)

http://plaettan.blogg.se

 

anna

18 november 2008 21:01

jävligt gulligt, du var nog en klok unge =) Jag var mindre klok, hoppade från tak o skit. Jag trodde stenhårt på superkrafter. Kul men inte så hälsosamt.

 

sara

19 november 2008 20:27

fy fan va gulligt, du måste varit världens gulligaste unge om du sa såna saker

 

Niclas B

21 november 2008 00:12

Bamse var även min favorit men jag drogs nog till det där med att vara stark då jag hade en lite jobbig uppväxt i plugget. Sedan blev det Hulken (som senare verkligen spårade ur!) Storebrorsan slog mig lite då och då så gissa om det var skönt när jag rent muskulärt växte om honom och det räckte med en styrkedemonstration! :-) Efter det så har jag varit väldigt noga med att mina barn inte skall slåss. :-)

http://niclas-b.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom hemsidan är nere av oklar anledning så kör jag på här tills vidare. Dessutom är detta länken som angivits från ticksters sida om min inspelningen av min stand-up special.   Återkommer snart med mer info. ...

Då står det äntligen klart vart jag ska flytta, och min förhoppning är naturligtvis att ni följer med mig i flytten. Vill ni göra det så klickar ni här ...

Det är segt nu, jag förstår det. Men det beror inte på mig. Inte längre i alla fall. Är det någon ni ska vara upprörda på nu så är det något företag som heter Crystone, utan att säga för mycket. Förhoppningsvis är allt löst i eftermiddag, ingen vill ...

Eftersom det inte riktigt finns någon godtagbar ursäkt till att bara försvinna ur en relation såsom jag har gjort, helt utan förklaring, så låter jag bli att ens ge det ett försök. Det här blir egentligen inget kul inlägg. Inte heller intressant. Ani...

Jag vet. Uruselt bloggande. Men det kommer igång, så fort nya siten är uppe. Ska till de som designat sidan på Fredag kl 14 så de kan visa mig allt jag inte förstått mig på. Tills dess - här är två bilder från travet i lördags.     Det är festligt m...