Jag hatar David. Fast med kärlek.

Jag glömde berätta för dig, kära dagbok, att jag tidigare använt mig av mitt kompiskort.  Jag bad David komma till Norra Brunn för att titta på mig i lördags, och ge lite positiv feedback, vilket gynnade mig på ett professionellt sätt. David däremot använde återigen sitt kompiskort ikväll för att få mig att gå ut med honom när jag inte ville. Jag kan känna att jag och David har lite olika prioriterinar här i livet, och att mina faktiskt är lite bättre. 

Men vad vet jag..?

God Natt

Då har Karma vart i farten igen och försökt göra mitt liv miserabelt. Antagligen så har Karma fått nys om min krigsförklaring, och bestämt sig för att sätta hårt mot hårt, men den här gången gick det inte.

Dagen gick åt att umgås lite med min vän Räven som bor i Oslo och även var ledig idag, och så småningom skulle han skjutsa mig till flygplatsen. Planet skulle gå 16:55, så jag tänkte att det vore bra att vara på plats lite mer än en timme innan. Bara det att det just nu visade sig vara världens trafik till Gardemoen, med diverse olyckor och allmänt dum-i-huvudet-infrastruktur.

Jag känner sakta och väldigt osäkert hur tiden håller på att rinna iväg, när jag till slut kommer fram till flygplatsen så är klockan 16:15. Jag springer och hämtar ut mina biljetter, där det står att planet boardar 16:25. Naturligtvis är det världens kö förbi säkerhetskontrollen också. Jag tränger mig så gott jag kan, men mesig som jag är så blir det lite halvdant. I kön börjar jag förbereda mig så att det ska gå så fort som möjligt i den där kontrollen. Ner med allt jag inte behöver i väskan, och ut med datorväskan så att jag snabbt kan få ur laptopen. Kommer igenom säkerhetskontrollen kl 16:30 och börjar springa mot gaten. Jag kommer fram 16:32, och allt är lugnt. De har inte börjat boarda än. Skönt!

Jag hinner till och med gå på toa känner jag. Den låg ju trots allt alldeles intill gaten, och det var ett fullt plan som skulle fyllas på. När jag kommer ut från toaletten känner jag att något saknas. Vart fan är min väska!? Jag springer tillbaka in för att kolla, men den är inte där.  Panik.

Jag måste ha glömt den vid säkerhetskontrollen. I hetsen att hinna till planet så tog jag bara datorn och jackan och sprang. Jag ignorerade min packning.. genialt.

Så då får jag springa tillbaka, förklara min livssituation för några vakter för att de ska släppa igenom mig "fel väg", så att säga. Till slut går det bra och såklart så låg den där. Plocka upp väskan, och börja spring igen. Run, Soran, Run! skrek folk efter mig längs med Gardemoens internationella gater.

Jag kommer fram 16:41, och det är lugnt. De har inte börjat boarda än. I made it. In your face Karma! 

Några av er har undrar vad jag har i Oslo att göra. Leda kurdgalan, är svaret. Det var lite knepigare än att göra det i Stockholm. Dels för att eventet var i en restaurang istället för på en teater, vilket leder till fler distraheringsmoment. Dessutom var det nog en liten språkbarriär som skulle överkommas, och sist men inte minst så var jag ensam. Det är lättare om man är två som delar på jobbet, speciellt om den andra personen är David.

Men det gick bra ändå. Och efteråt har jag hängt med lite vänner från Knivsta/Uppsala som nu bor och jobbar här för att tjäna ihop lite pengar innan de drar vidare. 

Den här låten fastnade i huvudet från första gången jag hörde den. Inte så konstigt kanske med tanke på att de samplat  "Ecuador", men ändå - jag gillar't. 

God Natt

Uppenbarligen var jag lika dum i huvudet som Svartskalle-Soran sist och postade samma klipp två ggr. Vi testar igen..

Trött på att vara en "vanlig" människa? Vill du också känna dig som en kändis? Då har Svartskalle-Soran några efterblivna tips.

Hörrni, tänk att JAG får gå på bio. Av alla människor liksom. Hur sjukt är inte det?

Som vanligt när jag ska ta mig någonstans så blir det lite hetsigt. Eftersom jag ska till Oslo och jobba i morgon så skulle jag tänka lite extra på vad jag skulle ha med mig. Det var liksom inte läge att glömma någonting. Jag får skippa morgonduschen och hinner inte ta tunnelbanan, utan får istället ringa en taxi. Det i sig leder till att jag faktiskt är på plats hela tio minuter innan tåget ska påbörja sin färd. Oj, då hinner jag till och med köpa lite frukost. Burger King, naturligtvis.

När jag så står där vid kassan och frågar hur länge en CC (Crispy Chicken) tar att tillaga med kärlek och omsorg, letar jag samtidigt upp mobilen för att kolla exakt hur lång tid jag har innan tåget bestämmer sig för att dra.  Bara det att mobilen inte vill infinna sig i någon av mina fickor. FAN! Jag har glömt den i taxin. Hoppas jag. Jag drabbas lite smått av panik. Det finns så otroligt mycket i den mobilen som absolut inte får försvinna.

Jag förklarar snabbt situationen för personalen på BK-Lounge (Burger King för er som inte sett Dane Cook) och frågar om jag kan få låna en telefon av dem. Det gick givetvis inte för sig. Det finns faktiskt telefonautomater här på Centralstationen. Ja, vad bra. Efter att jag stod och försökte förstå mig på dessa i ett par minuter så gav jag till slut upp och la mitt hopp till SJs Kundservice. Det i sig är väl tragikomiskt så att det räcker och blir över till de flesta av er också. Men glädjande nog så satt det en rar tant (äldre kvinna, om hon skulle råka läsa detta), som kunde låna mig deras telefon.

Jag ringde först min mobil, men ingen svarade. Då återfann sig paniken snabbt i huvudet. Om den nu låg i taxin, varför svarade inte chauffören? Tänk om jag har tappat bort den bara.. Jag ringde taxibolagets reception och blev efter lite om och men kopplad till föraren som inte var långt borta. Han kunde komma om sju minuter sa han.  Bra, bara det att mitt tåg gick om fyra minuter. Så jag tänkte att han kunde ta med mobilen till kontoret så kunde jag hämta upp den senare, även om det skulle vara lite krångligt utan.. men då kom jag på att jag har en mobilbiljett. För första gången någonsin så finns biljetten enbart i min mobiltelefon.

Sju minuter senare mötte jag upp mannen, betalade ytterligare en taxiresa, och fick min mobil. Dessförinnan hade jag köpt en ny tågbiljett för 1502 SEK (den billigaste de hade) på nästa tåg. Vilket var en ganska skön känsla faktiskt, för tänka sig, när jag vaknade i morse så tänkte jag ”fan. Jag har ju 1502 SEK som jag skulle behöva slösa bort, men jag vet inte hur..” Nu var det löst. Dessutom innebär detta att jag kommer fram 16:45, och för er som inte är dumma i huvudet så inser ni att jag därmed inte hinner uppträda 16:20. Så det fick ställas in.  Men nu hinner jag i alla fall duscha på hotellet innan mitt nästa gig…

 
Jag slår på min ipod och den första låten som spelas är ”What goes around – Comes around”. Jag tar det som ett tecken och förklarar härmed krig mot karma. För här går jag omkring och är snäll och duktig, och så gör Karma så här mot mig. Då ska karma få tillbaka. Jag ska vara ett svin, bara för att visa karma att man inte beter sig så. Och om Karma gör något liknande mot mig igen, så ska jag hämnas återigen. Ett öga för ett öga, och en tand för en tand.

(det här inlägget har skrivits sakta men säkert, varje gång tåget har stannat till på vägen. Just nu är jag i Lund och provoceras av folk som sitter och läser böcker på tåget. Förstår de inte att man mår illa då?)