Alla inlägg den 11 februari 2009

Av Soran Ismail - 11 februari 2009 17:45

Det gick bra tidigare idag. Det var en bra publik, och de fick en bra show. Men fan vad trött jag är. Fysiskt, mentalt mår jag bra. Vilket visserligen är det viktigaste. Sedan giget har jag sprungit på möten och bytt min mobil igen. Nu tänkte jag hinna med en powernap men det finns det inte tid till, jag ska iväg till Flemingsberg och uppträda för lite studenter på Södertörn. Har aldrig varit där tidigare så jag vet inte hur det blir, men jag vet att jag ska dricka några cider med vänner efteråt. Och det är alltid trevligt.


Önska mig lycka till. Igen.

Av Soran Ismail - 11 februari 2009 17:45

Det gick bra tidigare idag. Det var en bra publik, och de fick en bra show. Men fan vad trött jag är. Fysiskt, mentalt mår jag bra. Vilket visserligen är det viktigaste. Sedan giget har jag sprungit på möten och bytt min mobil igen. Nu tänkte jag hinna med en powernap men det finns det inte tid till, jag ska iväg till Flemingsberg och uppträda för lite studenter på Södertörn. Har aldrig varit där tidigare så jag vet inte hur det blir, men jag vet att jag ska dricka några cider med vänner efteråt. Och det är alltid trevligt.


Önska mig lycka till. Igen.

Av Soran Ismail - 11 februari 2009 10:21

Känns inge bra i magen att gå upp så här tidigt.. Framförallt är jag inte det minsta sugen på att försöka vara rolig just nu. Ni vet ju som bekant att jag har en "ingenting-innan-lunch-regel", men just stand-up innan lunch känns extra knepigt. 


Özz är på väg hit och ska hämta upp mig, och jag vet att när vi väl är på plats och publiken sitter där så kommer det bli bra till slut, men när man är nyvaken känns det ganska avlägset med stand-up. 


Nåja, det blir säkert bra. Hur det går får ni veta senare. Önska mig lycka till!

Av Soran Ismail - 11 februari 2009 02:59

Angående hycklandet vi pratade om tidigare..


Kvinnor pekar ofta på att det är männen som måste förstå att det råder ett patriarkat som vi måste åtgärda innan det kan ske en skillnad av betydelse. Eftersom det är just ett patriarkalt samhälle vi lever i så har ju männen de flesta maktpositionerna, så till viss mån håller jag med. MEN, en första grundläggande, fullständigt vital sak, måste vara att tjejerna själva hoppar på båten först. 


Jag provoceras av tjejer som påstår att "självklart ska killen betala". Vill du ha det så, då ska även männen ha högre lön. Om det nu är så att han ska betala för fler saker alltså. Antingen vill man ha jämnställdhet, eller så vill man inte det. Oavsett vad så får man stå för det across the board. 


Jag säger inte att en kille aldrig kan bjuda en tjej på någonting. Men precis som man aldrig säger i ett kompisgäng "självklart ska han/hon alltid betala", så ska det inte vara så i ett kärleksförhållande heller. 


Samma princip gäller för oss kurder. Det är klart att det skulle vara mycket lättare, och det skulle göra en större skillnad, om Turkiet bestämde sig på en gång för att sluta förfölja oss pga. bakgrund. Men det vi måste göra först, innan någonting kan ske från "fiendens" sida, är att själva komma överrens. Det är svårt nog som det är. 


Huvudsaken är: Sluta hyckla! Dave Chapell uttrycker det utmärkt när han säger (även fast hans argumentation inte är på topp): Chivelry is dead.. and women killed it! 

Av Soran Ismail - 11 februari 2009 01:20

Hej Dagboken.


Det har kommit in en ny person i mitt liv som jag inte har berättat för dig om. Grannen.


Jag stötte på någon ute för någon vecka sedan, och efter lite ordväxling kom det fram att hon bodde på gatan bredvid mig. Sjukt. Sedan dess har vi utnyttjat grannskapet en del med diverse promenader och filmtittningar. Så även ikväll (hon tog med sig ostbågar, hur underbart är inte det?). Följt av prat om allt möjligt. Det visade sig t.ex att jag ska uppträda på hennes gamla gymnasieskola i morgon. Rubeck i Sollentuna. Så tossigt det kan bli ibland. Tihi. 


Att känna sina grannar, och framförallt ha vänner i grannskapet, är någonting som jag varit väldigt bortskämd med under hela min livstid. Det har liksom vart själva premissen för vänskapen, så man lärt känna varandra så att säga. Men inte nu. Därför känns det väldigt skönt att återigen ha någon man känner bara ett stenkast bort.. inte för att jag tänkt kasta sten på henne, men det är en lugnande tanke att veta att om jag ville kasta en sten på hennes lägenhet så kan jag. Jag når liksom. Och det känns skönt.


Lite tankar bara så här på natten.. 



Skapa flashcards