Ruff

9 mars 2009 15:25

Jag tycker att det är fantastiskt att du, varje gång du skrivit ett tänkvärt inlägg, måste ägna minst ett nytt åt att förklara det. Jag ska inte döma ut din läsarskara, men deras, förlåt, våran (jag är också en del av den naturligtvis) snitt-IQ ligger runt 20 enheter under din...

Sonja

9 mars 2009 15:27

Nej ja förstår exakt ;)

Manne

9 mars 2009 15:39

Ingenting är oklart, vädret är underbart! Jag förstod med eldig fart! Kommer du hem snart?

Ok, jag skämtar inte bort ditt inlägg, för det var mega bra skrivet! Varför kan inte söta män vara politiker istället? De verkar ju ha mer innanför skalet, än de fula.

Du styr säkert landet snart, Soran, och när du håller i styret, släpp inte taget!

(måste tillägga: Varför blev du komiker? Du borde ha tagit något jobb, där du får fram dina åsikter och med hjälp av dem kan göra världen till en bättre plats för oss andra puckon, som sitter hemma och gapskrattar åt livet..)

Karolina

9 mars 2009 15:47

GO SORAN!

Jag hade principer en gång i tiden men har insett precis det som du skriver; att varje situation behöver värderas och tänkas över innan ett beslut fattas. Man kan inte leva efter principer man satte upp för länge sen. Vi förändras, världen förändras och ingen situation är lik någon annan.
Jag hatar dumma människor, tänk nån jävla gång!

Emil

9 mars 2009 16:04

Jag är faktiskt helt med på vad du skriver.. Jag rökte själv förut när jag festade, enbart, men inte länge för en dag så ville jag bara inte. Livet handlar om val, inte principer..

bananskal

9 mars 2009 16:09

Jo det var smarta tankar du hade där! Jag förstår vad du menar, och visst ska man aldrig vara helt säker på sin sak för i framtiden kan allt hända. Man ska aldrig säga aldrig liksom!

Såhär säger wikipedia:
"Princip, ett påstående som visat sig allmängiltigt, eller som någon eftersträvar att följa."

Så kan inte en princip vara något man bara strävar efter, det behöver liksom inte vara en regel huggen i sten. Eller?

Soppan

9 mars 2009 16:12

Nu när jag vet vad principer är så har jag kommit på att jag inte heller har några... 2 kanske x) Men det är ju det där att inte röka och dricka. Jag har aldrig sagt att jag aldrig ska dricka, men jag vill det inte så det kommer aldrig hända ändå. Du är så smart, Soran. (Om man helt byter samtalsämne.) I allt du säger ligger det en poäng och det verkar som om du har det genomtänkt. Så smart!

Kristofer Dahlström

9 mars 2009 17:10

Fast... Om vi tar upp det där med rökning. Det är väl inte så att du varje gång du blir erbjuden en cigarett tar en seriös funderare på om du kanske skulle röka, men varje gång beslutar, efter noga övervägning, att du inte vill för att du verkligen inte tycker om rökning. Det låter lite... otroligt. Det är väl snarare så att du tackar nej direkt för att du just inte tycker om rökning och inte vill röka. Vilket skulle vara en princip.

Sen bryr jag mig inte mycket om principer, och delar till viss del uppfattningen att det begränsar en, men samtidigt så tycker jag att alla får leva sitt liv som de vill, och vissa människor kanske är glada över att ha begränsningar i sina liv.

Spunk

9 mars 2009 17:19

Jag förstår precis vad du menar, och har tänkt över detta många gånger.

Stina

9 mars 2009 17:24

Det låter väl vettigt det du säger. Men töntigta principer kommer man väl alltid på bara för att verkligen visa sin ståndpunkt och kanske för att tror att man är lite häftig. Det gör nog alla.

Jag har nog en hel del principer, fast jag har svårt för att låta mina principer gå ut över andra. Mitt tycke är mitt tycke liksom, men om det påverkar andra kan jag verkligen tänja på mina gränser :) så snäll är jag!

Victoria

9 mars 2009 17:27

Jag förstår absolut hur du menar, men jag håller även med "bananskal" här bland kommentarerna. Principer är som mål att sträva efter, men visst kan man bryta dem i vissa situationer, till exempel i det du tog upp med att döda. Håller även med Kristofer om att principer gör vissa val lättare, och kan leda till att man inte ångrar sitt val då man tidigare, i en lugnare situation, tänkt över hur man vill göra. Men "princip" låter så tråkigt och regelmässigt. Jag skulle vilja kalla det mål istället.

linda

9 mars 2009 17:46

du är klok du, soran :>

B

9 mars 2009 17:52

Är inte val och principer i princip samma sak, bara att principer är val som man håller fast vid eller upprepar ?

... Eller ?

B

9 mars 2009 17:54

eller att man väljer att välja likadant för att det är et bra val...

Jag förvirrar mej själv men du förklarade bra iallefall (:

L

9 mars 2009 18:15

hm, jag tror jag fattar vad du menar, men jag tycker ändå att principer är riktmärken i livet, eller individuella livsregler som grundar sig i erfarenheter. De kan vara resultatet av mer eller mindre medvetna val.
ta ditt ex. med rökning, du säger att det är ingen princip du har, utan att du vid varje enskildt tillfälle bestämmer dig för att inte röka. hur kommer det sig att du vid varje tillfälle fattar ett beslut, som leder till slutsatsen att du avstår från rökning? om man vid flera tillfällen fattar ett likande beslut i likartade situationer, så är min åsikt att man utvecklar en sorts individuell princip. för jag tror inte att varje gång man ställs inför en situation handlar helt slumpmässigt (pga kunskap, tidigare erfarenheter mm), utan man tenderar att handla på ett sätt som liknar det man gjort innan, dvs ju fler gånger du avstår från rökning, desto mindre blir tendensen att du någongång kommer tacka ja (det är då inte en 50/50 chans att du tackar ja/nej), på så vis utvecklas en sorts princip/tendens i handlandet som grundar sig i tidigare erfarenheter, kunskap etc.
jag tror att människor ibland kan känna behov av att ha principer i livet, som riktmärken för hur de ska handla när de möter situationer de uppfattar som nya eller osäkra. då följer ofta handlandet principer/tendenser vilka tidigare har givit gynsamma utfall.
jag tycker att principer måste kunna utvecklas, förändras, tillkomma o försvinna beroende på i vilken situation i livet man befinner sig, eftersom erfarenheterna som styr tendensen i handlandet, dvs principerna, också utvecklas under livet.

jag ser inte principer som ett substitut till medvetna val, utan konstaterar enbart att principer påverkar utfallet av valet!

visst finns det flaws i resonemanget, men svårt att förklara allt utan skriva ännu mer, men intressant diskussion, o roligt att läsa vad du o andra tycker! :)

Mirja skriver aslånga diskussionskommentarer igen.

9 mars 2009 18:24

Men jag tänker såhär, att principer är som fördomar. Många av dem stämmer ofta, ännu fler av dem stämmer ibland, ingen av dem stämmer alltid. Men de är nödvändiga. Fördomar är det för att våra hjärnor inte klarar av att värdera varje företeelse och individ enskilt, då blir intrycken sjukt många och det orkar ingens hjärna med. Att vara fördomsfri är något som är helt omöjligt. Och, fördomar räddar livet på oss.

Samma med principer. De finns där, det går inte att vara fri från dem. Principer är vad man lärt sig under sin uppväxt, vad man ska tycka är rätt och vad man ska tycka är fel. De är baserade på miljö, uppväxt och egna erfarenheter. Precis som fördomar. Så, när vi bestämmer oss för att något är rätt eller fel är det ju det vi tar hjälp av. Vad vi har lärt oss i vår uppväxt, av vår omgivning och av våra erfarenheter. Det är det som ÄR principer, och det går inte att ta ett beslut utan dem. Vare sig vi vill eller inte.

Typ? Nu blev det så babbligt att jag nästan kräks. Men jag gillar hur du tänker.

K

9 mars 2009 18:26

Du frågade vad som var oklart. Mycket.

1. Varför skulle man inte kunna gå emot en princip, precis som en åsikt, om situationen krävde det? Om jag har som princip att inte döda, betyder det ju bara att jag kommer undvika det in i det längsta. Man kan bryta mot sina principer om situationen kräver det, eller om man ändrar åsikt.

2. Varför skulle det vara fel att ta beslut i förväg innan man har sett alla situationer? Om jag t.ex bestämmer mig som 12-åring för att aldrig börja röka. Då kan jag ta beslutet INNAN jag utsätts för grupptryck. Jag kan överväga alla argument för och emot så att när jag ställs inför situationen "Vill du prova?", så blir det ett långsiktigt och noga övervägt beslut. Skulle jag ångra mig angående en princip kan jag ju ta ett genomtänkt beslut att omforma mina principer.


Jag tycker principer är bra, så länge som man är öppen för argument och villig att omforma dem. Och jag tror faktiskt inte att ditt sätt att tänka kring rökning är så olikt hur de som inte gillar roasting "av princip" tänker. Säg att "elak" humor inte är deras grej, de tycker det är jättetråkigt. Det spelar ingen roll om personen är med på det eller ej, det är helt enkelt inget kul. Påminner för mycket om deras jobbiga minnen från att vara mobbad i skolan eller what-ever... Spelar ingen roll varför, humor är individuellt. Då kan de i varje situation ta beslutet att "nej, jag tycker fortfarande inte att det är kul med elak humor, inte i det här formatet heller".
Du har väl knappast provat alla cigarettsorter heller? Ändå tar du beslutet "av princip", eller genom generalisering. Precis som de gör. Eller?

Förklara gärna om jag missförstått dig.

Mirja

9 mars 2009 18:58

Förresten, till skillnad från vad som många gånger antytts av kommentatorer här i trakterna, tycker jag det verkar vara ovanlig hög intelligensnivå på dina läsare! Vilka argumentationsförmågor!

Maria

9 mars 2009 19:49

Nu vill jag inte vara den som är den, men rent biologiskt sett så hjälper principer oss till ett mer automatiserat beteende. Dvs, mindre energikrävande och därför mer effektivt.

... fun fact.

Nico

9 mars 2009 20:16

Men man kan bryta sina principer också. Och man kommer till himlen ändå (tror jag). De flesta bryter nog sina principer någon gång. Jag till exempel har som princip att inte använda bälten, men jag använder gärna bälten i midjan, ovanpå kläderna.

Dock håller jag med dig om att det är idiotiskt att döma innan man har provat på det man dömer själv. Man kan säga att man TROR att det inte är roligt med Roast, men man vet ju inte innan man har sett en riktig roasting. Cyniska idioter kallas sådana människor.

mukh

9 mars 2009 20:21

gud, vad du har blivit tråkig!!!

johanna

9 mars 2009 20:24

Automatiserat beteende lät ju inte sådär jättebra kanske.. Men att inte döda nån är den enda principen jag har och den kommer jag ha kvar, men det finns ju undantag även till principer. Om man t ex måste döda nån så har man ju inte så mycket val liksom.

Häxan Surtant

9 mars 2009 20:38

Jag orkar inte läsa igenom alla kommentarer, men jag håller med Maria här nere. Det du, Soran, i förlängningen säger är att man inte bör generalisera nya händelser efter tidigare erfarenheter, vilket leder till att jag måste besluta kring samma saker flera gånger varje dag utan att lära mig något av det. Oerhört ineffektivt. Jag tycker verkligen att man bör reflektera kring varför man tycker som man gör då och då, men det sker ofta automatiskt i form av konfrontationer från andra människor. Skapas inga dylika konflikter kan man utgå ifrån att åsikten man har delas av de flesta människor och alltså ingår i vårt civiliserade samhälle... Och ja, mångfald i idéer är en fantastisk företeelse, men det finns också en poäng i att dela vissa värderingar med dem man stöts och blöts med i samma samhällssystem.

Sedan kan jag också tycka att principer kan bli lite löjligt. Speciellt när de handlar om fjantiga, ovidkommande saker. Men det är ju också ett sätt att förhålla sig till livet, precis som din princip om principer... ;)

Och Ruff, där i början: Ifall Soran måste använda minst ett till inlägg för att förklara sina tankar beror det väl snarare på att han inte uttryckt sig klart och tydligt nog, inte på att han är intelligentare än oss övriga "dödliga"... Nu säger jag inte att Soran inte är intelligent, för det är jag säker på att han är, men jag, som blivande svensklärare, kräks lite på resonemanget att det svårförståeliga ska vara det fina, bra och intelligenta. Man stöter på alldeles för många elever som tror sig själva om för lite (eller tvärtom för den delen, vad gäller de som kan många långa ord)...

Nu skrev jag visst en hel essä, men såkandetgå.

Puss!

Johanna

9 mars 2009 21:48

Jag fattar vad du menar, men va fan jag tror inte att du står och utvärderar varenda tillfälle och bestämmer dig tex för att inte röka. Tror du har bestämt dig redan från början att inte röka och därför har du en princip. Det där med att döda är ju sant, för man skulle ju försvara sig om man behövde...

L

9 mars 2009 22:07

jadu soran, du är en riktigt djup kille!

Ruff

9 mars 2009 23:02

Till Häxan Surtant här strax ovanför: Jag säger inte att Soran är intelligentare för att det han säger är komplext. Jag kanske inte uttryckte mig klart på den punkten. Min mening är att han inte uttrycker sig särskilt komplext, utan att att hans läsare kanske inte riktigt ligger på samma nivå. Han skriver på sin nivå, och sen måste han förklara sig eftersom vissa inte förstår, utan misstolkar totalt saker som jag själv anser står ganska klart och tydligt.
//En annan blivande svensklärare

Hannana

10 mars 2009 18:13

Förstår precis, inget behöver förklaras!

Tinan

10 mars 2009 18:54

Ja, jag har funderat hela helgen och kommit fram till detsamma. Jag har inga principer. Förutsatt att man gör skillnad på principer och allmänt vett, som det är. Men det låter så konstigt att säga "jag har inga principer", därav helgens grubblande.

Man kan säga att jag har som princip att inte ha några principer. Det är ju som du säger, man måste göra nya bedömningar hela tiden. Livets gråskala. Det är tyvärr inte så enkelt som svart eller vitt.

Fredrik

10 mars 2009 20:48

du har rätt, principer begränsar en, men även situiationen du beskriver. jag har principer (eller en prrincip, rättare sagt) som har ställt mig inför en hel del trubbel men såhär i efterhand är jag glad över att jag hade dom. därav anledningen till att dom finns. t.ex att alltid ställa upp för/skydda mina närmaste vänner och familj. om jag skulle befinna mig i en situiation du beskrev, jag står inför valet att låta en vän eller familjemedlem ta skada av någon annan. visst ingriper jag så kan jag få skit för det och det har jag. men å andra sidan skulle jag bedömma där och då att jag själv hade kunnat ta skada av det och avstått, ja då hade jag med all säkerhet ångrat mig i efterhand. Risken finns att folk i din omgivning som inte har en aning om vad som hänt dömmer en utan att låta en förklara sig. därav kan det begränsa mig både yrkesmässigt och socialt. Men än så länge är det en liten uppoffring för mig. Det är vad jag står för nu nu och vad jag förmodligen och förhoppningsvist även står för i framtiden. men för dom som inte vill finna sig i det kan ju ha sina "inte döda eller skada" principer. det handlar om hur du prioriterar ditt eget liv, antar jag. för även om du känner att du gör den rätta saken så betyder inte det att du går ostraffad för det. jag vet inte riktigt om du förstår min poäng, men oavsett om du har en "döda inte princip" så kan det leda till något du ångrar dig för i efterhand och jag kan ändå finna respekt för dom som trivs med sitt liv och inte vill riskera det. Men det är klart, det kanske kommer en tidpunkt i livet då jag är personen som inte vill riskera något för mina närmaste, som anser att dom kan ta ansvar för sig själva. men just nu känner jag att jag inte kan behärska mig. jag MÅSTE följa den enkla principen. det ligger i de flesta människors natur, förmodar jag.

My

12 mars 2009 05:02

Det är glasklart.

Du anstränger dig för att bli förstådd när du förklarar saker, därför blir det också tydligt.

Och jag håller fullständigt med dig. Principer är för lata / dumma människor. Använd hjärnan i varje situation! Principer GÖR människor dummare också! Eftersom de slutar träna hjärnan...