Idag har vart en lång dag. När jag tänker på det är jag fortfarande lite skakis från nästan-sprängas-i-luften-incidenten. Sedan förberedelser inför roasterna.

Inför den första, där Schyffert roastades, så kändes det bra. Men när jag såg hur (jävla) bra de andra var, (jag var sjäv inte med i denna) så blev jag väldigt osäker. Speciellt Martin Soneby, han var extra magisk. Så jag började pilla och ha mig med manuset. Springa till Roland Ulveslius,  som är min to-go-guy, och bolla sista-sekunden grejer.

Jag är i slutändan inte speciellt nöjd med min insats. Den var ok, men inte mer. Jag kan bättre, det vet jag. Men det stör mig inte speciellt mycket, eftersom det hela kommer klippas ner till max tre minuter, så att det ska kunna bli bra i rutan har jag inga tvivel på.

Nu sitter jag och skriver lite mer inför morgondagens roast. Då är det Pernilla Wahlgren som ska roastas. Det kan bli kul. Riktigt kul. 

Magnus tjatade och tjatade, till slut så fick han låna turnémössan. Sedan tjatade han om att jag skulle ta kort. Sedan insisterade han att jag skulle lägga upp det på bloggen.

Jag gillar ju Magnus, så det kan jag bjuda på

Frukost/lunch..

Ni vet de två främmande männen som jag berättade om? Som skulle fixa någon obefintlig gasläcka. De förstörde väggen lite och konstaterade att de inte kunde göra någonting, men jag skulle få måla över det hela. Som tack för besväret skulle de skicka en faktura på 800 :- SEK.

Någon minut senare ringde de upp igen och sa att de hade pratat med firman som hade sagt att de inte fick lämna lägenheten så. Så de återkom. Jag sa att jag inte hade så mycket tid, så jag skulle hoppa in i duschen. Det var lugnt sa de, de behövde inget från mig. Efter ett par minuter hör jag skrik utifrån, de skriker:

"KOM UT! SORAN, KOM UT. SPRING! DET KOMMER SPRÄNGAS!" 

Jag slänger ut dörren, springer ut och får med mig en handduk på vägen. Det stinker gas i hela lägenheten. De två står med förskräckta ögon ute i hallen. En av dem springer in i lägenheten igen och täpper till luckan med papper.

När de sågade loss någon gasledning hade en av grabbarna råkat komma åt lysknappen, som hade fått det att gnistra till. Hade det velat sig illa så hade hela lägenheten, däribland vi tre, sprängts i luften.

Det finns vissa saker som är "bra uppladdning inför tv-inspelning", det här är inte en av dem. Nu drar jag till Berns innan något mer händer. 

Just nu är det två främmande män hemma hos mig. Jag har tydligen en gasläcka. Det var någon här för två veckor sedan som konstaterade detta och han sa "äh, någon kommer och fixar det där sen." Det känns lite oroväckande. Jag har hört rykten om att gas kan vara farligt. Från en jude, om jag inte minns fel.. 

Det är mest en av dem som arbetar. Den andra står mest och diskuterar gårdagens Parlamentet med mig. Sedan humor i allmänhet. Jag ligger i sängen med kalsonger och en laptop och känner mig lite obekväm, om jag ska vara ärlig. 

Det händer att man har lite jobbiga gig ibland. Lite småsega kvällar, förhållandena eller du eller inte på topp, och det blir inte som man hade tänkt. Men sedan finns det även de gångerna då det går käpprätt åt helvete. De värsta gigen i ens liv. Som man aldrig glömmer.

Som tur är så har många gjort mycket skitgöra i branschen innan mig, och fört tipsen vidare så att jag inte behövt gå igenom lika mycket. Men ett och annat helvetesgig har man ju haft, och någon annan gång kanske jag berättar om mitt värsta.

Men alltid när det går som värst så kan jag trösta mig med andras historier, som har hållt på längre. Jag kan fråga Lennie Norman. Eller lyssna på den här intervjun med Bill Hicks. 

Lyssa nu. Och sov gott sedan. 

Jag är hos mor och far i Knivsta. Mor bjuder på hemladat, som vanligt. Köttbullar med kokt potatis och brunsås. Integrationspolitken verkar fungera. Nyamko Sabuni och Tobias Billström hade varit stolta. 

Men om jag hade fällts för ett brott så hade Billström tyckt att det vore rimligt att skicka "hem" mig. Som om att det här inte skulle vara mitt hem. 

Jälva ägg. 

Jag sitter och försöker skriva ihop mitt roast-manus, främst för i morgon, men även för följande dagar. Det är svårt. Inte minst vad man ska klippa bort, för det är inte mycket tid vi har på oss.

Så länge kan ni titta när Özz och Aron körde någon slags mini-roast i Vakna med The Voice i morse.