Alla inlägg den 21 april 2009

Av Soran Ismail - 21 april 2009 23:31

Jag vill bara förtydliga lite angående gårdagens katastrofgig, efter att ha läst era kommentarer.


Som jag skrev i själva inlägget så är jag inte arg på publiken på plats. Inte det minsta, och jag menar verkligen det. Det var förutsättningarna det var fel på, inte publiken. 


Vi var där som en överraskning. Folk var där för att festa, mingla, dansa och ha kul. Folk hade börjat tjoa Seven-Nation-Army-ramsan en halvtimme innan vi skulle upp på scenen. De var inte ett dugg intresserade av att bli avbrutna av några som skulle stå och försöka vara roliga i trekvart. Och det har jag full förståelse för. 


Den gången man kan hävda att det är idioter i publiken, eller jag kan bli arg på dem är på stå-upp klubbar. När det är på vår "hemmaplan". Då har folk ändå tagit någon form av ett aktivt beslut av att vara där. Om man då ändå snackar och stör, ja då anser jag den personen vara lika socialt inkompetent som dryg och otrevlig. Men så var inte fallet igår. 


Jag stannade kvar efteråt och pratade med många som var på efterfesten. Alla var trevliga mot mig, och visade full förståelse för situationen. Jag förklarade också för dem att de inte hade något att be om ursäkt för, ibland är det bara dåliga förutsättningar för stand-up och gårdagen var en sådan kväll. 

ANNONS
Av Soran Ismail - 21 april 2009 03:32

Ikväll var det ett företag som hade bokat in lite fest och som överraskning för sina anställda så hade de "A RAW comedy night" där Jag, Mårten och Martin Soneby var inbokade.


Väl på plats märkte vi att folk var aningen mer förfriskade än vad vi hade väntat oss för den tiden på en måndag, så vi bestämde oss för att hålla kvällen lite kortare än planerad.


Mårten var först upp på scenen. Det märktes på en gång att det här inte skulle bli en kväll som gick till historien. Eller snarare tvärtom, det skulle den, men inte i positiv bemärkelse. Han hade i princip ingen lyssning från start och folk skrek absuriditeter mot honom på scenen. Han fick väldigt litet betalt på bra material som 9 gånger av 10 får gapskratt, och jag och Martin stod och observerade detta spektakel några meter bort. Våndades.


Efteråt var det Martins tur, och han hade det väl knappast lättare. Jävlar i helvete vad folk var onyktra. Han blev konstant avbruten av skrikande människor. En av människorna sträckte fram sin mobil och frågade "kan inte du kort på mig och min kompis". Detta är alltså under tiden som han kör sitt material. Ni kan kanske tänka er vad det var för fokus på publiken. Samtidigt står jag 5 meter bort och känner "om 10 min ska jag upp på samma scen och prata inför samma publik. Kanon". Under tiden som Martin står på scenen så till och med tittar han på mig och säger "Det här är skitkul Soran. Det kommer bli skitbra. Haha!" 


Jag går upp. Det blir ingen skillnad. Inte åt det bättre hållet i alla fall. Jag står väl och snackar för mig själv och några tappra själar i ca 10 min (?) och sedan går jag av.


Detta var den tyngsta kvällen jag upplevt som stå-upp komiker sedan jag uppträdde för Willys i Bromma den 10e Maj 2008. Ibland går det bra, och då vill man gärna vara kvar och festa med den sköna publiken. Ibland går det mindre bra och då vill man bara åka hem med en gång. Men sen så finns det vissa gånger, som ikväll, när det går käpprätt åt helvete och det enda man kan göra är att supa bort hela kvällen från ens minnesbank. Nu kommer den säkerligen finnas kvar där, men jag gjorde ändå mitt bästa...


Nu ska jag nog duscha. Inte ståendes, utan sittandes. I ett hörn. Och så ska jag gunga, fram och tillbaka och fram igen. Jag ska mumla meningar för mig själv som "jag är inte värdig". Samtidigt ska jag skrubba mig själv. Intensivt. Jag ska försöka tvätta skammen från kroppen, men det kommer inte att gå. Hur mycket Barnängen jag än dränker min kropp i så kommer det ändå att dofta skam. 


Trots detta så är jag inte arg på någon. Inte det minsta. Folket var där för att dricka, snacka, ragga och festa. Inte för att lyssna på andra männikor som försöker vara roliga. Så jag förstår dem. Men ibland blir det så här och de som drabbas värst är då komikerna som står på scenen och efteråt frågar sig själv "hur mycket är mitt självförtroende värt!?". Jag har ännu inte lyckats hitta något svar på den frågan...


Hoppas att ni hade en bättre måndagskväll. 

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se