Jag sitter just nu på mitt hotellrum i Skellefteå och förbereder mig inför mitt gig som är om någon timme eller så, och det hela är inget annat än ett mirakel. Inte att jag förbereder mig inför mitt gig, det ligger inga konstigheter i det, utan att jag befinner mig i Skellefteå. Vid liv.

Jag flög nämligen hit, och det är väl inga problem. Men det var Skyways. Igen! Jag hade från början till och med tackat nej till detta gig eftersom jag inte reser med Skyways, men sedan fick jag höra att även SAS åker hit. Då lugnade jag mig, och tackade naturligtvis ja. Ni kan ju då tänka er min stora förfäran när jag gång på gång står och knappar in min bokningskod på SAS självincheckningsautomater vid terminal 4, och maskinen hävdar att den koden är ogiltig. Jag testar igen. Och igen.

För varje gång så ökar min puls mer och mer, och jag börjar befara det värsta. Efter lite samtal till bokare hit och dit så inser jag att min värsta mardröm har besannats. Jag ska flyga från terminal 3, helvetesterminalen. Det innebär alltså att det är Skyways jag måste flyga (kraschlanda)  med.

När jag kliver på så möts jag av flygvärdinnan, som vanligt. Hon säger "hej och välkommen", precis som de alla gör, men det finns ingen glädje i hennes blick. Hela hennes uppsyn är nedstämd. Jag klandrar henne inte. Hon är medveten om att vi med största sannolikhet inte kommer överleva den här flygningen, men hon har fått strikta order om inte oroa oss passagerare.

Hon är medveten om att kaptenen som ska flyga det här planet inte är en kapten. Hon var med när de svängde förbi plattan och frågade den pundare som såg mest nykter ut om han kunde tänka sig ställa upp och flyga ett plan till Skellefteå för två linor kokain och tre cheesburgare, utan saltgurka, givetvis.  De kunde inte hitta en riktig pilot som ville flyga planet, eftersom alla riktiga piloter vet att planet är för litet. Pundaren däremot har aldrig flugit ett plan tidigare, och han var dessutom väldigt hungrig, så han tackade ja.

Flygvärdinnan själv hade gärna haft ett annat jobb, men det är inte läge att vara kräsen i dagens finanskris. Hyran måste betalas, annars tvingas hon leva på gatan. "Hellre död än hemlös" förmodar jag att hennes resonemang är för att jobba som flygvärdinna på Skyways.

Men mirakulöst nog så landade vi säkert. Ni kommer säkerligen kunna läsa om det på löpsedlarna i morgon "Knarkare lyckades mirakulöst landa plan från BR med ett 20-tal passagerare ombord". Fast lite mer "klatschigt".

Hursomhelst, detta var sista gången NÅGONSIN som jag åkte med Skyways. Eller ja, tills de får för sig att bygga fullstora flygplan som klarar av att trotsa gravitationen på ett säkert sätt.  I morgon har jag sett till så att jag får åka med SAS. 

PS. Efter giget; vart kan jag se Chelsea - Barcelona och samtidigt avnjuta en manlig cider smidigast i Skellefteå? Ni får gärna komma dit och hålla mig sällskap sen. DS.

Nu har jag äntligen fått svar av Lisa, det var väl kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på. Men jag har skrivit ett värdigt mail tillbaka, tycker jag.

Det gick kanske inte så bra den här gången, men jag klarade mig i alla fall med äran i behåll. 

När man är så främmande som jag är just nu inför att träna så drenerar det lätt en på all energi som man har. Speciellt med tanke på att jag aldrig kan "ta det lugnt" när det är en boll i närheten. Så Texas Longhorn hjälpte lite, men inte helt.

Nu sitter jag här och är hungrig igen. Nästintill utsvulten (<-- överdrift). Så då gör jag som jag alltid gör. När jag vaknar, eller när jag ska gå och lägga mig. Fram med mackor och mjukost.

Antal saker som ska diskas efteråt? Inga.

Tummen upp!