Alla inlägg under april 2009

Av Soran Ismail - 15 april 2009 00:15

Efter att ha kollat på Chelsea - Liverpool så är jag nu emotionellt slutkörd. Finito. Samtidigt ambivalent. På samma gång som jag är ledsen över att de åkte ur, så är jag stolt över sättet de gjorde det på. Utan Gerrard dessutom (och i princip utan Torres med tanke på hur han spelade). Men dessvärre räckte det inte enda fram... 


Istället hänger jag min gamla gymnasiekompis Simon, som jag berättat tidigare om för de som hängt med ett tag i den här bloggen. Anledningen till att det vart ganska tyst om honom de senaste månaderna är för att han har gjort den klassiska Asien-Australien backpackertrippen, och kom inte hem förrän i torsdags. Så nu sitter vi och är lite nostalgiska, och minns tillbaka på de människor vi spenderade våra veckodagar med under ett par års tid. De flesta är människor som vi inte har någon som helst kontakt med längre. Men minnena, de har vi. Och de pratar vi om. Och skrattar åt. 



ANNONS
Av Soran Ismail - 14 april 2009 02:59

Här kommer ytterligare ett inlägg så att mina kära läsare med samma skadade dygnsrytm som undertecknad ska ha något nytt att läsa.


Dane Cook. Jag skulle gissa på att de flesta av er vet vem han är. Om inte: youtuba. Han är den troligtvis mest populäre stå-uppkomikern i USA  idag. Ett av hans mest kända skämt handlar om en Kool-Aid reklam som går/gick i USA förut. Jag själv älskar det här skämtet eftersom jag själv störde mig på reklamen när jag bodde där. 


I det första klippet ser ni skämtet som det är i urpsrungsformen, fast någon har tecknat lite så att det blir lättare för tittaren att hänga med. I det andra klippet så gör han spelar han in sin föreställning inför 18 000 pers, och drar upp en kille för att köra skämtet åt honom. 


Säga vad man vill om honom, men det är otroligt häftigt. Att ha ett skämt som är så populärt bland dina fans, att så fort du nämner de första orden i det skämtet, så skriker och jublar dom. Det är enormt. (Och dessutom något att ha i åtanke på de som hela tiden skriker efter nytt material, som naturlgitvis är vitalt och bra, men ibland vill folk höra "klassikerna"). Men att dessutom kunna dra upp i princip vem som helst ur publiken, som kan ditt skämt i princip ordagrant. Det är fanimig ashäftigt. 

 

ANNONS
Av Soran Ismail - 14 april 2009 02:31

Efter att ha lekt lite i Solna så hamnade jag till slut med Martina och Anna hemma hos Anna. Där ville Anna prompt kolla på Parlamentet, och det blev naturligtvis jobbigt. Jag hatar ju att se mig själv. Samtidigt som jag vill se hur det blir, så dör jag lite inombords. Hittills har kompromissen med mig själv varit att jag kollat i efterhand på youtube, och kunnat välja själv när jag ska stoppa och muta. Men nu gick som sagt inte det.


Jag satt med kudden i knät under hela programmet och var beredd på att det skulle bli fruktansvärt jobbigt. Men det blev aldrig det. Lite såklart, som det alltid är att se sig själv, men ingenting som jag inte kunde hantera. Den här gången. 


Vad beträffar era kommentarer angående programmet så överrensstämmet de väl ganska väl med min bild också. Jag syntes inte så mycket. Gustaf (herr producent) hade skött klippningen utmärkt, men det är naturligt att man hamnar lite i skymundan när man inte gör tipsen (därför är det så bra att det bara är en som gör "klart man hänger med" den här säsongen). 22 minuters program, och ca 10 av dem går åt respektive tips från coachen. Det är klart att det fanns fler bra skämt att klippa med i varje rond, rent kvalitétsmässigt, men ingen tid för det.


Jag är tilltänkt att synas vid ett till tillfälle i den här säsongens Parlamentet, och det är om två veckor. Huruvida jag gör tipsen då eller inte vet jag ingenting om. 


Efter det och CSI blev det så dags för mig att titta på Ballar Av Stål. För första gången den här säsongen. Jag har medvetet valt att inte titta på det, men återigen, är man gäst hemma hos någon så är det inte upp till en själv vad man ska se och inte se. Anledningen till att jag har valt att inte se programmet har ingenting att göra med att jag inte tycker det är kul, utan för att jag tycker att sådan humor är så otroligt jobbig att titta på. I många fall. 


Samma sak här. Jag satt med kudden i knät, och vid flera tillfällen åkte den upp. Värst var det nog att se "mansfällan". Väldigt kul, absolut. Och mycket bra gjort av Cissi. Men samtidigt, otroligt jobbigt att se. (ska dock passa på att ge cred till killarna som är med där. De kunde lika gärna ha krävt att det inte skulle sändas, men de gav sitt godkännande och visade på en enorm självdistans. Förhoppningsvis får de ligga på det). 


Så hela kvällen blev en enda stor pärs för mina nerver.  Förhoppningsvis gjorde det mig starkare.

Av Soran Ismail - 13 april 2009 20:12

Om 20 minuter börjar Parlamentet, om ni vill se mig sitta och försöka vara rolig. Och era kommenterar lämnar ni med fördel, som vanligt, här.

Av Soran Ismail - 13 april 2009 16:03

Jag, Martina, Anna, David och Petter har bestämt oss. Det är för fint väder för att sitta inne. Vi har inte bestämt vad vi ska göra annat än att vi ska ha kul. Och det ska vara en boll involverat.


Undrar med spänning vad det blir... 

Av Soran Ismail - 13 april 2009 13:04

Magnus twittrare så här igår;


"Time to hit the Casino again..."


Jag skickade sms;

- Dra lite roliga oneliners vid bordet, för att distrahera dina motståndare.


Han svarade:

- Fuck off


Jag tror att han har det som autosvar.

Av Soran Ismail - 13 april 2009 03:55

Den här dagen har gått åt att fira att det är FF hos David. Ett tag var även Kodjo med i detta firande, men mestadels var det bara jag och David.


Tuffa killar som vi är så spelade vi tv-spel. Allt från fotboll till hockey, till diverse skjutspel, till racing. Alla spel hade en sak gemensat; jag var bättre än David. 

 

Dessvärre är David en ganska dålig förlorare. Resultatet av att jag vinner är att han förnerkar det likt en idiot som förnekar förintelsen, och sedan vill han byta spel. För någon timme sedan fick vi slut på spel som vi kunde spela mot varandra, så han spelade GTA själv istället medan jag fördrev tiden med att chatta med de som orkade hålla sig vakna på facebook-chatten. 


Glad Påsk?

Av Soran Ismail - 12 april 2009 13:26

Ett syndrom som tycks vara starkt förknippat med "landet" (ej storstäder) är väldigt interna smeknamn. Det är i alla fall min erfarenhet. Om någon heter Mikael i Göteborg eller Stockholm så kallas han för Micke, men om samma person hade bott i Orsa så hade han kallats för "Kuken" eller något liknande.


Igår var jag på en promenad med en barndomsvän. Johan heter han. Men jag har inte refererat till honom som "Johan" på över 10 år. Han är "bullen" för mig. För alla oss som har växt upp med honom. Om jag ska presentera honom för någon så säger jag aldrig Johan, det är är alltid Bullen som gäller.

 

Vart kommer du detta geniala smeknamn ifrån? Jo, i mellanstadiet så var det alltid en dag som vi gick till fyra. Onsdagar. Och det var den dagen vi hade fikapaus. Man fick ta med sig vad man ville. Det kunde variera från digestive-kex till vanliga mackor till godis. Men Johan, han köpte alltid en Bulle från konditoriet lite längre bort. 9 kr kostade dem. Därför började han kallas för Bullen, och jag tror aldrig att det smeknamnet kommer att upphöra.


Det är så djupt förankrat hos oss att det spelar mindre roll om han skaffar fru och barn. Han kommer förevigt att vara "Bullen", för att han köpte bullar till fikat i mellanstadiet.


Vi är genier. 


Har ni några likvärdiga exempel som ni vill dela med er av?

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se