Sedan ett par veckor tillbaka så är det min vän Mille Yousefali som är nattklubbschef på White Room. Efter gårdagens partybuss hade stannat så tog jag närvaro på plats och fick där se, precis som förra veckan, tjejen från russinpaketen.

Yasmine. Det är det hon heter. Och tråkigt nog så var hon ganska dryg. Hon satt ensam vid ett bord, i jeans och en vit t-shirt med texten "Glad för ingenting". Runtomkring sig hade hon en massa 18-åriga bodybuildingkillar som satt i mindre kläder än vad som anses lämplig. Hon beställde in champagne. Flaska efter flaska, men inte ett enda glas syntes på bordet. Hon drack direkt ur flaskan, det lilla hon drack det vill säga. Det allra mesta sprutade hon omrking sig, på uppenbart irriterade gäster. 

Jag pratade en stund med en av hennes vänner, eller föredetta vän ska jag väl kanske säga, Frosties-Tony.  Han berättade för mig att enda sedan Björn namedroppade henne i Parlamentet så har hon inte vart densamma. 

Innan var hon en avslappnad tjej som kom bra överrens med de flesta. Hon uppskattade de små smakerna i livet. Men nu har "framgången" stigit henne åt huvudet. När hon och Tony ses på stan så låtsas hon inte om honom, hon tittar bort. Han är tydligen inte "cool" nog för henne och hennes nya vänner, förklarar han. De få gånger då de faktiskt talas vid så pratar hon enbart om sig själv. Och namedroppar. Konstant. Om hur hon åt middag med Babben och åkte skidor med Persbrandt. Eller när hon gick en golfrunda med Zlatan. 

Vi beklagade oss båda över att lite kändisskap kunde förändra en person så mycket. Innan jag gick vidare till mina vänner bjöd jag honom på en manlig cider. Han sa att den var "Greeeaaat!"  och gjorde tummen upp.

Jag gillar Tony.

Det var många bra tips. Många var väl kanske roligare än vad de var bra, men vad gör det? Knivarna var nog det bästa tipset, men jag hittade en som var aningen mer personlig.

Det var en bok av den briljante författaren Bradley Trevor Grieve. Jag har sedan tidigare köpt alla hans böcker, men hade missat att det kommit ut en ny. Lämpligt nog hette den "En Gnutta Mod", och det passar Mårten väl som tyvärr ofta är alldeles för självkritisk och klankar ner på sig själv. Då kan det vara bra att plocka upp boken och bläddra lite i den. 

Till er kan jag rekommendera alla hans böcker, av vilka jag har köpt flera som presenter också.  För att ni ska förstå upplägget i hans böcker lite så har jag hittat hans bok till Mödrar på youtube: