För ett par dagar sedan kom det, det mest fantastiska mailet jag någonsin har fått. Från en tjej, vars identitet jag vill hemlighålla av respekt mot henne. Mailet däremot, kan jag inte undanhålla er från att ta del av. Det vore fel av mig. Läs och njut av ett brev som är nära perfektion:

Rubrik:TIPS PÅ VAR DU HITTAR DIN FLICKVÄN!!

Det är sommar. Det är varmt som fan. Det är du och det är jag på en klyschig strand. Man kan tro att vi lyssnar på bruset av vågorna, men i våra öron hör vi bara varandra. Vi går längs med havet och lär känna varandra. För varje steg vi tar och för varje mening som sägs inser vi mer och mer hur lika vi är. Vi kan inte annat än att skratta åt att vi, en kille och en tjej som lever helt olika liv på helt olika ställen i Sverige, har mer gemensamt med varandra än med de människor som vi redan har på plats i våra liv. Vi är bra på att prata, du och jag. Ibland får vi slåss om orden och det märker vi nästan varenda gång. Nästan samtidigt säger vi ”Oj förlåt, säg du först”. Vi inser vad vi håller på med, tittar på varandra och skrattar. Vi lär oss inte, vi vet att samma sak kommer att hända inom 5 minuter igen.

Ibland smyger vinden sig på oss, och likt den smyger du dig närmare mig. Du säger att det är för att jag säkert fryser, men jag förstår att du egentligen bara älskar doften av min Calvin Klein-parfym.

Tiden bara springer iväg när vi är tillsammans. Vi pratar på som om vi aldrig hade gjort något annat. Vi glömmer de lite pinsamt tysta minutrarna som vi fick i början. Allt bara släpper när vi är tillsammans. Vi märker inte ens att solen håller på att gå ner. Inte förrän våra magar börjar kurra och jag faktiskt börjar frysa lite på riktigt.

För första gången tar du min hand och drar med mig hem till dig. Du frågar vad jag är sugen på och jag svarar att jag äter det du äter. Du öppnar ditt tomma kylskåp och avslöjar att du tyvärr bara kan erbjuda köttbullar och makaroner. Jag säger att det blir perfekt. Ensamma är vi sämst på att laga mat, men tillsammans är vi ett team som tillslut har tillagat den godaste middagen på köttbullar och makaroner.

Efter en middag full av ord och mat sitter vi kvar tillsammans och bara tittar på varandra. Du ser en blond tjej med bruna ögon, precis som du vill ha det. Du tycker om att få mig att skratta för du älskar hur mina ögon blir sådär små som de bara blir i skrattögonblicket. Jag säger till dig att många har fått mig att skratta, men aldrig som du. Jag tycker att du har en skön blandning av intelligens och humor, ofta kombinerar du dessa två och det blir perfektion.

I ett samtal där vi kommer fram till att vi älskar sport båda två slår det dig plötsligt att du håller på att missa ditt älskade Liverpool. Du inser att du aldrig kommer hinna till Retro i tid och jag ser på dig att du blir lite besviken. Du vill inte sitta ensam hemma framför tvn ikväll. Jag försvinner bort en stund, men kommer tillbaka snabbt. När jag kommer in i rummet ser du att jag har satt upp håret i två tofsar, bytt om och dragit på mig min Liverpool-tröja. Du blir genast på bättre humör och tror inte att det kan bli bättre. Det var tills jag tvingar ner dig på golvet så att jag kan sätta mig bakom dig. Du undrar vad som är på väg att hända, men blir lugn när du känner mina händer på dina axlar. Matchen fortsätter och du njuter av att få världens massage under tiden. Tillsammans så hatar vi domaren och skriker när det blir mål. Det är någon gång här som det går upp för dig att du inte är ensam längre. Det är då du vänder dig mot mig, tar tag om mitt huvud och ger mig vår första kyss. I bakgrunden hör vi hur Liverpool gör en mirakelvändning och vinner matchen.

Det här hade varit en perfekt date i mina ögon. Fast den hade lika gärna kunnat vara på Anfield Road i Liverpool.
Hur ser din ut?

Det är så självklart på något sätt. Efter att jag berättade om min första skiderfarenhet för er, så träffade jag Jens Byggmark ute igår.

Han kom fram och började prata humor, men jag vände snabbt samtalet till honom och hans jobb. Jag försökte förklara för honom hur farligt det är med utförsåkning, men han bara skrattade. Jag förklarade att det absolut inte var något skämt inbyggt i det där, jag var väldigt seriös.  Sluta åk utför. Om du prompt ska åka skidor så gör det på längden. Men han skrattade bara ännu mer.

Så om du läser det här nu Jens: Det var inget skämt. Det är farligt med skidåkning. Var försiktig och ta hand om dig!