Alla inlägg under juni 2009

Av Soran Ismail - 30 juni 2009 16:02

Jag har förstått att jag har en blogg som kräver en del av mina läsare, om man jämför med de flesta andra bloggar. Lite energi och lite engagemang.  Jag personligen gillar det, men jag har förstått att det även finns ett behov av lite mer lättsmälta inlägg. I form av videoblogg och bilder t.ex . Så jag testar att variera mig lite mer ett tag. 




Hemma i Knivsta så har jag en katt. Hon heter Mysan.

 



När Mysan blir glad så klappar hon händerna.



Problemet är att hon reagerar på exakt samma sätt när hon blir arg, dvs klappar händerna. Så det är lite svårt att tyda hur hon känner sig ibland. Dessutom så är hennes talförmåga under all kritik, så det ingen överdrift att säga att kommunikationen mellan oss är bristfällig. 


Kort och gott - min katt är socialt inkompetent.


För övrigt: Fortsätt gärna med förslag på rubriker. 

Av Soran Ismail - 29 juni 2009 16:11

23e April 2002. Thunmanskolan, Knivsta. För första gången i år kan vi vara utomhus utan våra jackor, och utan att frysa röven av oss.  Vi sitter på en bänk på skolgården och pratar om ingenting. Plötsligt ser vi Lisa och Niklas komma ut ur en av skolans flyglar. Hon något steg bakom honom. Något underlägsen. Vi förstår det inte. Hur kan Lisa vara ihop med Nicklas!? Lisa är skolans vakraste tjej, Nicklas är skolans största svin. Kanske lite överdrivet, men inte långt från sanningen. Oavsett: han förtjänar inte henne. Någon av oss gör det. Vi förstår inte, vad är det han har som inte vi har? Robin förklarar:


Han är visserligen äldre, och det är en liten faktor. Men inte den enda. Han är ett svin. Tjejer gillar sådant. De vill inte ha sköna killar, som vi. Inte att ligga med i alla fall. Det enda sköna killar får penetrera är dockor. Farliga killar däremot. De får ligga. Tjejer tror att de kan förändra dem, eller något sådant. Eller så är de bara dumma i huvudet.  Eller både och. Oavsett: tjejer gillar farliga killar.


Men hur ska vi framstå som farliga? Som badass? Som några killar som skiter i vad samhället säger. Vi går vår egen väg. Helt själva. Tillsammans.  Death Metal. Där har vi svaret. Förslaget är Johans. Vi har sett hur grabbarna i nian klär sig och ser ut. Det är människor som signalerar ”håll dig borta!”. Vi ska starta ett death metal band!


Bara ett problem, ingen är speciellt musikalisk. Men vadfan, det är inte Gessle heller och det har ju gått helt ok för honom. Han skulle få ligga med Lisa, det är ett som är säkert. Vi tar kontakt med Musik-Uffe. Han är som vanligt i sin musiksal och olika ungdomar sitter utspridda med olika instrument och skiter fullständigt i instruktioner. Det slår mig vilken otrolig bristande pondus den här mannen har.  Vi frågar om vi får gå in i repsalen. Vi ska starta ett band.


Uffe lyser upp. Elever som tar egna initiativ till att skapa någonting musikaliskt. Har han kanske lyckats nå ut till några individer av de hundratals han undervisar? Har han hjälpt några att hitta kärleken till musiken? Nej. Det är tjejer som lockar. Som vanligt.  Dessvärre är det upptaget just nu, men vi kan få låna det efter lunchen.


Under lunchen sitter vi och smider våra planer. Hur vi ska marknadsföra oss, vad vi ska heta. Vem ska göra vad?  Vårt utseende, det här dög inte. Vi får låna några tjejers mascara och börjar kladda svart i ansiktet. Att sminka sig visar sig vara svårare än man tror. Inte konstigt att så många tjejer misslyckas.  Folk tittar konstigt på oss, men de har ingen aning om att vi är genier. Om att vi håller på att fixa brudar. Genom att sminka oss.


Efter en timme så är vi tillbaka hos Uffe. Och sedan in i repsalen, med alla instrument.  Ingen vill ha basen, för den är för mesar. Alla vill spela gitarr. Vi kommer fram till att Johan bör sjunga, för han har blivit det största offret för målbrottet. Det är trots allt death metal det här, det är inte meningen att det ska låta bra. Diskussionerna fortsätter: Vad ska vi sjunga om? Någon måste ta basen, vem? Till slut ballar Jonas ur. ”Det här är inte Death metal! Death metal är inte timlånga elevrådsmöten. Det är hårt! Det är tufft! Så här!” så plockar han upp en gitarr och drämmer den i backen. Den går sönder. Det blir tyst. Alla tittar, nej stirrar, på Jonas. Jonas tittar upp, hans ansiktsform förändras. Som att han vart i trans och nu kommer tillbaka till verkligheten. Han inser plötsligt vad han har gjort. Inte bara har han blivit ersättningsskyldig för en gitarr, han har dessutom förstört alla våra chanser att någonsin få ligga med Lisa…

Av Soran Ismail - 28 juni 2009 12:59

Trevlig förfest igår. Trevlig dag överlag. Helt ok natt. Är just nu väldigt harmonisk i livet. Lite för harmonisk, om man "får" säga så. Ur harmoni kommer ingen kreativitet. Men det behövs också.


På samma sätt som självförtroende är det sexigaste som finns så är osäkerhet det mest avtändande som finns. Och osäkerheten är stor bland utelivet i Stockholms innerstad. Likaså den sociala pressen. Om ett år får min syster ta del av den, om hon vill. Hon blir 17 idag. Extremt betydelselös ålder. Födelsedagar överlag slutar väl spela roll någon gång på högstadiet ändå? Nåja. Grattis i alla fall. Och grattis till kusin. Och Jesper. 


När det är så  här fint väder så får man inte sitta vid datorn. Det har folk som är födda på 60-talet lärt mig. Man får inte heller klaga på värme. Det har alla i Sverige lärt mig. Men det finns nackdelar. Att man inte kan sova, t.ex Men fördelarna är självklart fler. Snart befinner jag mig i Hagaparken.

Av Soran Ismail - 27 juni 2009 14:29

Varför jag tycker att South Park är världens bästa humorproduktion genom tiderna (som jag tagit del av). Att kunna vara lika intelligent som roligt är helt otroligt på den här nivån. Jag tycker verkligen att det borde ingå i social studies i USA, på high school. Folk borde analysera South Parkavsnitt precis som man analyserar Jane Austen-noveller.


Som t.ex det här klippet. Det finns hur mycket som helst bakom detta, som de flesta inte tänker på. Det är briljant på så många plan. Och jag är säker på att många av er inte ser storheten i det här. Sådant gör mig ledsen. 

Av Soran Ismail - 26 juni 2009 11:32

Ledsen för dålig uppdatering, nu är det inte lika illa med tanke på att det här blivit ett litet diskussionsforum, men ändå. Det beror nästan enbart på vädret, jag har inte spenderat många vakna minutrar hemma. Hoppas inte ni har gjort det heller.


Det var intressant hur många sms jag fick igår angående Michael Jacksons död. Till och med min far, som jag inte ens visste kunde skicka sms, notifierade mig på det här sättet. Och absolut, han var ju en briljant sångare. Förut. Nuförtiden är han väl bara konstig? Synd att han inte fick åka på den där turnén, hade nog blivit mäktigt. I övrigt.. jag vet inte. Då tycker jag att det är betydligt mer sorgligt att Bill Hicks dog när han gjorde det. Hade han levt vidare så hade han åstadkommit fler, och mer. Sen är det ju klart att det är lite tragiskt när folk dör, men det händer ju tusentals gånger per dag... 



Hursomhelst. Life is effing wonderful för tillfället, är det inte det? Två väldigt goda nyheter igår, och tråkigt nog kan jag inte berätta om någon av dem. Men nonetheless, jag är riktigt lycklig. Och ikväll spelar Sverige. Och vi ska fira Stephen. Sedan göra stan osäker. Vilket töntigt uttryck, att göra stan "osäker", men vi kör väl på det. Summa summarum: Inga n00bs! 


Förresten, en fråga: Om jag flyttar den här bloggen till en annan adress (bättre), visst följer ni med? De som bygger den nya siten ville att jag skulle höra med er... 

Av Soran Ismail - 24 juni 2009 15:52

Ok. Innan jag går ut och besöker den sällsynta solen så tänkte jag lägga mig i diskussionen/debatten som blossat upp de senaste dagarna kring kvinnor i humorbranschen.


Grunden till det hela var en artikelserie som publicerades för ett par veckor sedan i den feministiska tidningen Bang, där kvinnliga komiker berätta om sina perspektiv om hur det ser ut i  den svenksa humorbranschen. Någon vecka senare fick Betnér tag på tidningen och skrev om den. Bland annat länkade han till en text som Annika Lantz skrev, som är den som Aftonbladet har snappat upp och gjort till en löpsedel för x antal dagar sedan. 


Som svar på detta har krönikören Jan-Olov Andersson skrivit en (försvars)text som är lika feg som populistisk. Så idag har Elin Grelsson skrivit den bästa texten jag läst i debatten, oavsett kön. 


Jag tror personligen att det är farligt att göra som Hasse har gjort här, och hävda  att det inte finns något kvinnligt humoruppror. Jag förstår absolut varför han känner så, för sanningen är den att det är väldigt god stämning bland oss stå-uppare. Även i relationen kvinna - man. Dessutom vet vi alla att kvällspressen är ena hejare på att sätta krigsrubriker på saker och ting. Och jag vet dessutom att Hasse har många kvinnliga kollegor som han gillar skarpt, men genom att bemöta artikelserien som han gjorde så avfärdar man den lika snabbt som den kom upp. Och den kom ju fram av en anledning. 


Om någon, i det här fallet är det flera stycken, som upplever någonting som ett problem så måste man ta sig tiden att lyssna på dem. Problemet må vara verklighetsförankrat, eller helt taget från intet, men uppenbarligen så är det ett problem för någon/några och då ligger det väl någonting i det. Även fast man själv kanske inte ser det. 


För så är det ju med problem. Ser man dem inte så kan man inte lösa dem. Och här har vi några som försöker lysa upp ett problem för oss, och då kan vi inte stå bredvid och blunda.  Det är av yttersta vikt, inte bara här utan för att utvecklas som människa i livet, att ifrågasätta sig själv och sina tankar. Om man nu säger "kvinnor är sämre på att ta för sig" så får man väl fråga sig själv "varför tror jag att det är så!?". 


Om man läser kommentarerna till den artikel av Annika Lantz som refereras i Aftonbladet så märker man exakt varför den här debatten alltid stagnerar. Den enda kritiken mot dessa tjejer är "vad vet ni!? Ni borde inte ens kalla er komiker, ni är skittråkiga!" Och det har absolut INGENTING med saken att göra. Man kan sätta in X och Y istället för de kvinnliga komikernas namn. Det är inte det som är frågan.  Frågan är varför finns det färre kvinnliga komiker än manliga i det offentliga? Om man hävdar att alla som är där nu är tråkiga så är det inget svar. Jag hävdar inte på något sätt att jag förstår problematiken till fullo. Jag är säkert en lika stor kloss som vem som helst. Men jag förstår att jag inte förstår, och jag är villig att lyssna.


Däremot tror jag att det är viktigt att komma ihåg i debatten att det inte är så att männen i branschen aktivt och medvetet motverkar kvinnor. Och det är lika viktigt att komma ihåg att det inte är det som kvinnorna tror. Utan det är de "osynliga" sakerna, det som man inte tänker på. Det är just därför som det är så svårt att komma fram till vettiga lösningar, för de flesta ser inte problematiken. Men man är naiv om man tror att någonting inte existerar bara för att man själv inte ser det... 

Av Soran Ismail - 23 juni 2009 18:27

Jag sitter och pratar med mig själv och kommer fram till absolut ingenting. Som en vanlig videoblogg, alltså.

Av Soran Ismail - 23 juni 2009 03:13

Det kan ha vart den dagen i mitt liv som jag åstadkommit minst, i alla fall med tanke på förutsättningarna. Jag har verkligen inte gjort någonting. Att inte äta har blivit en vana för mig och min kropp, men i vanliga fall kan jag skylla på att jag inte orkar lämna lägenheten. Men nu är jag hemma i Knivsta och det finns mat i kylen. Flera olika rätter, jag behöver bara värma dem. Men det tog till kl 19 innan jag ens orkade masa mig nedför trapporna. Jag har inte ens orkat ladda upp bilder från kameran till datorn. Inte orkat blogga. Inte duschat. Och det har vart underbart.


Men nu när jag faktiskt bloggar så kan jag ge er fantastiska nyheter: Louis CK, a.k.a Världens roligaste människa, kommer till Sverige i höst! Den 15e November på China teatern.





Skapa flashcards