Den svenska offentlighetsprincipen. Jag tycker att det är på god tid att man gör en ordentlig granskning av den. I kombination med utvecklingen av internet så fyller den idag en annan funktion än tidigare. Eller, ytterligare en funktion ska jag väl säga. Det ursprungliga finns ju fortfarande kvar.
Det finns många exempel där det blir skadligt, vi kan väl ta det som är färskast. Therese Johansson Rojo, denna stackars 15-åriga tjej som aldrig fick fylla 16. Och aldrig kommer få det heller. Hur tragiskt som helst. Men på nolltid så var informationen ute på siter som flashback. Allt. Precis allt. Vem hon var. Vilka som var misstänka, namn och adress. Även länkar till bilder på de misstänkta. Potentiella släktingar hängdes ut (en av dem har ett lite annorlunda efternamn). Länkar till den av de misstänktas blogg och till mordoffrets. Man blir mörkrädd av att läsa kommentarerna.
Nu är det visserligen så att en av dem har erkänt, men när informationen kom så var de bara misstänkta. Och borde så vara fram tills rättegången, men så är inte fallet. De är dömda. Inte av rätten, men av samhället. Och låt oss anta att de kommer fällas och få sin dom, även av rätten. När de avtjänat sitt straff så borde det rimligtvis vara över. Det är ju hela tanken med rättssystemet. Att efter man har avtjänat sitt straff så ska man kunna återgå till en fungerande medborgare i samhället.
Och jag vet, det känns orättvist. Det känns fel att de som tog livet av någon några år senare ska kunna leva på som vanligt medan offrets liv är borta för alltid. Familjen kommer aldrig mer få se till henne, inte heller hennes vänner. Men så måste det vara, det är så vårt rättssystem är uppbyggt. Efter det att man avtjänat ett straff så ska det vara över. Det är det inte idag. Sedan kan man tycka till om straffskalan för brotten som utförs i Sverige, men det är en annan diskussion.
Men de här två. Eller stureplansprofilerna. De är uthängda och utdömda för alltid. Framförallt så är de det innan domen ens har fallit. Vart de än går så kommer det här komma fram. De kan försöka starta om på nytt, bli "hederliga", men det kommer inte att gå. Som jag ser det så har de redan fått en livstidsdom. Inte en svensk livstidsdom, utan en amerikansk. En riktig. Som inte kan förkortas.
Och det handlar inte om att sympatisera med några mördare, det handlar om att samhället ska bli så bra som möjligt för så många som möjligt. Och då gäller det, hur jobbigt det än kan kännas, att hitta en plats för våra mördare också. Efter att de har suttit i fängelse. För om de inte får en ärlig chans att återgå till ett normalt liv, då är risken överhängande att de hamnar i kriminella kretsar. Kanske rentav mördar igen. Och det förlorar vi alla på.
Jag vet inte riktigt vart jag vill med detta, hoppas inte att texten blev för osammanhängande. Jag har bara reagerat på detta och ville skapa lite diskussion. Jag har själv inte bestämt mig, men att hemlighålla namn fram tills domen är fälld känns väldigt rimligt. Vad tycker ni? Fungerar det bra så här?
Rehn
21 juni 2009 23:24
Det du skriver är helt sant och jag håller med dig. Det är någonting i mig som säger emot, men jag tycker ändå att alla borde få en ärlig chans att bli "vanliga", hederliga medborgare
Maria
21 juni 2009 23:25
Jag håller med till fullo. Fängelse är rehabilitering och det är så mycket mer än att bara sitta i en cell.
http://verbalninja.blogg.se
Linnéa
21 juni 2009 23:46
jag förstår hur du menar, men jag kan bara inte förstår hur en mördare ska få leva ett normalt liv när de har förstört så många andras (anhöriga, vänner och familj till offret) och släckt ett liv.
Miss V
21 juni 2009 23:48
jag håller nog med om de du skriver. Det är fel att namn, adresser och släktningar kommer fram och, man ska, tycker jag, inte döma innan det är bevisat. Men samtidigt tycker jag att domen från samhället även efteråt är konsekvenserna man får ta efter att mördat någon. Det kanske inte är rättvist, för man har ju redan avtjänat sitt straff, men bara gentemot samhället inte offret. Så visst har alla rätt att börja om och rätt att få en ny chans, men valet gjorde man när man mördade. Man önskar att man var så förlåtande och icke dömande och kunde bortse från att en person någon gång i tiden mördat någon, men jag tror inte jag skulle vara så bekväm om jag var tvungen att förlita mig på en ex-mördare. oj vad mycket det blev..
N
21 juni 2009 23:49
Sveriges rättssystem är, enligt mej, ett av de mesigaste i världen. Jag är inte så otroligt insatt i det men det senaste jag läste var att livstid är 25 år. 25 ÅR! Vad är det för livstid? Det är ju i och för sej en annan diskussion...
Jag tycker dock inte att människor som gjort fel i samhället t.ex mördat någon ska kunna återgå till det fullt normala. Som man bäddar får man ligga.
Detta är min personliga åsikt.
http://www.hjalles.blogg.se
lovisa
21 juni 2009 23:50
jag håller med om vad du säger till viss del. att namn ska hemlighållas tills domen är fälld och att man ska FÖRSÖKA ge de dömda en ärlig chans att ta sig tillbaka till livet.
men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att mördarna, som är de som tas upp i detta inlägg, men givetvis även andra kriminella av grövre slag, får stå för sina handlingar. att stjäla ett liv från någon som knappt har fått det påbörjat är oförlåtligt. på något sätt kanske samhället kan lära sig något av hur det går för den personen som är för evigt dömd av folket (som om det skulle hända, men ändå). att leva ett sådant liv är knappast vad någon vill, och det kanske kan nå ut, åtminstone till folk i personens närhet.
haha, väldigt långt, väldigt önsketänkande, men ändå min åsikt är levererad.
Kim
22 juni 2009 00:14
Ja Soran, vilka elaka människor som hänger ut våldtäktsmän ! Det är ju fruktansvärt! Blir man dömd för våldtäkt så ska man få avtjäna sitt straff i det tysta. Ingen ska behöva veta vilket äckel man är. Kanske kan man våldta igen om man har tur.
T
22 juni 2009 00:20
SNÄLLA KLIPP
R
22 juni 2009 00:38
Jag anser ändå att vi i Sverige, framförallt i medierna, är betydligt mer försiktiga med att publicera namn på offer och förövare, jämfört med många andra länder. "...has been named" är ett uttryck som man t.ex i Storbritannien får höra väldigt ofta.
Petra
22 juni 2009 00:43
Men hur skall man kunna hålla sådana uppgifter hemliga? Speciellt i detta fall var det ju knappast en läcka hos polisen som avslöjade de misstänkta. De misstänkta, liksom den mördade, kom inte till skolan, folk såg säkert när de blev bortförda osv. Den enda lösningen jag ser är att göra spridning av informationen straffbar. Men då är vi inne och trampar på yttrandefrihet och personlig integritet på internet, så det lämnar vi för tillfället.
Om man hemlighåller namnen fram till en dom och sedan avslöjar dem så har vi ju fortfarande inte löst problemet du tar upp. Hur skall dessa personer kunna gå tillbaka till ett så normalt liv som möjligt efter ett avtjänat straff? Vi vet ju fortfarande vilka personerna är och vad de gjort. Varför spelar det då roll om vi får veta det innan de är dömda eller efter? Sen har vi också frågan om vilken dom. Kanske du får en fällande dom först, men överklagar och blir friad. Om ditt namn då är ute så är ju skadan redan skedd. Och blir ingen annan fälld så kommer du, för offentligheten, alltid att vara skyldig. Så är det ju med t.ex Palme-mordet.
Visst, jag kan hålla med om att man skall vara beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande, men det skall inte vara livshotande konsekvenser. Även om du tagit ett liv skall du inte berövas ditt eget av någon som tar lagen i egna händer. För det är dit vi kan nå. Folk är så fulla av hat nuförtiden att det är skrämmande. Om en dömd brottsling har avtjänat sitt straff och verkligen vill börja leva ett lagligt och normalt liv skall han eller hon ha möjlighet till det.
Därför vill jag lyfta fram frågan om det verkligen är nödvändigt för oss att överhuvudtaget få reda på dessa namn. Vad tjänar vi på det? Enda gången jag kan tycka att det är viktigt är vid en eventuell anställning. Jag personligen har absolut ingen nytta av att veta vilka som mördade denna 15-åriga tjej. Och jag behöver framför allt inte veta vilka som är deras släktingar.
För det är en detalj som är väldigt viktig att komma ihåg; de anhöriga. Det är inte bara den mördades anhöriga som fått sina liv krossade. Föräldrar, syskon och släktingar till de misstänkta barnen har det förmodligen tillräckligt jobbigt utan att behöva leva under hot. De är trots allt oskyldiga, oavsett hur domen faller.
http://elinmarlene.bloggagratis.se
Petra
22 juni 2009 00:46
Kim - om namnen på alla som våldtagit någon (eller varit misstänkt för det) skulle avslöjas, hur skall du komma ihåg dem? Och hur skall du veta vilken "Sven Svensson" det är som är förövaren?
Josefin R
22 juni 2009 00:55
I do understand what you mean and there is a point in your argument that the delinquent is condemned and even conditioned to a life in crime if that person isn't welcomed back to society after serving his or her sentence. Still one could argue that this depends on the severity of the crime. Heinous or not.
From what I can perceive from your writing it is the portraying and displaying of the suspects in the investigation in media and on the web that makes you upset. That hence they are convicted and alienated by society when the we do no know the truth.
But it is not only this alienation that makes a person relapse in crime. Sometimes it is just their persona.
Soran
22 juni 2009 02:19
Kul att ni är med och bollar.
Kim: Skojar du eller? Läste du ens texten? Isåfall, hur kan du ha missförstått den så otroligt?
Miss V: Men när vi bestämmer strafftiden för ett brott, har vi då inte också bestämt att det är det som är konsekvensen? Jag menar på att det är viktigt att få in dem i samhället igen, framförallt för samhällets skull. Annars är det väldigt stor risk att det upprepas. Får de inte får en chans att leva "ärligt" så kommer de troligtvis känna sig "tvingade" att leva kriminellt. Man knuffar dem i den riktningen, om inte annat. Och det blir ju vi alla lidande av, även om jag förstår att man inte har mycket sympatier för någon som har bragt någon om livet.
Josefin: Om det är någonting i deras personlighet som gör att de begår brott och inte beroende på sociala omständigheter så ska de ha psykvård. Då kan de inte vistas bland folk.
Petra: du för ett intressant resonemang.
http://soranismail.bloggagratis.se
Miss V
22 juni 2009 02:51
jag ser din synpunkt och håller med, men sen är det ju inte "vi" som bestämmer straffet utan en domare som vi förlitat oss på att han ska göra en bra bedömning, och då kommer diskussionen om för linfriga straff in. Men jag håller med om att man ska försöka inkluera de kriminella i samhället igen, men vad jag menar är att det blir svårt för dem, specielt mördare och våldtäcksmän, och det är en konsekvens de faktiskt får ta, enligt mig.
Soran
22 juni 2009 02:59
Miss V:
Nej, naturligtvis har inte folket vart med och bestämt strafflängden. Vi har på något sätt gett vår tro till folk som arbetar med detta att sköta det åt oss.
Jag är inte så säker på att jag håller med dig. Du skriver att det är en konsekvens som "de faktiskt får ta", men jag hävdar att det är vi som får ta den. När de kommer tillbaka och fortsätter vara kriminella så är det samhället med alla dess medborgare som blir lidande. Även fast det såklart är jobbigt för dem också..
http://soranismail.bloggagratis.se
Sara
22 juni 2009 11:12
Jag håller med er som menar att mördare ska få sota för sitt brott. Även om de får de jobbigt i samhället när de avtjänat sitt straff, så kunde de ha tänkt på det innan de tog någon annans liv.
Fast det ligger något i det som Soran försöker få fram. I slutändan kanske det ändå är vi medborgare som blir lidande om de dömda fortsätter vara kriminella. Och det tror jag ingen vill. Frågan är hur man skulle lösa det problemet. Det är lite svårt att få en hel befolkning att sluta vara så dömande.
En annan sara
22 juni 2009 11:30
Jag förstår vad du menar och jag tycker det är extremt fel att hänga ut någon som inte ens blivit dömd för brottet än. Men jag tycker det är fel att ens ge en mördare en chans att komma tillbaka till samhället eftersom jag tycker att dom ska sitta inlåsta resten av sitt liv. Sen så håller jag med Sara om att även om dom får det jobbigt kanske dom skulle tänkt på det innan dom tog någons liv. Speciellt dessa två ungdomar då dom helt klart planerat och tänkt igenom det.
Love
22 juni 2009 13:55
Intressant diskussion, och jag håller med dig Soran i det mesta. Sen tycker jag att folk verkar ha en konstig syn på straff. Straffet är ju till för att rehabilitera den dömda och få den att inte återgå till brottslighet, inte som många har verkar anse att straffa bara för straffandets skull. Man måste ju ha en poäng och ett mål med straffet, annars kan vi lika gärna börja tillämpa dödsstraff och andra barbariska metoder som att hugga av händer och fötter etc. Om en dömd anses rehabiliterad så måste ju den personen kunna återgå till livet som nu fullvärdig medborgare. Det här är anledningen till att jag förespråkar mental vård istället för fängelaestraff. Och angående livstidsstraffet: ett livstidsstraff är enligt svensk lag ett fängelsestraff på livstid, men man kan efter ett antal år ansöka om nåd. I de flesta fall ges den dömde nåd efter ett antal år, men om personen fortfarande anses vara en fara för samhället så infrias inte nåden. Rent teoretiskt kan alltså ett svenskt livstidsstraff innebära just en hel livstid, men det är sällsynt. Förlåt nu om det blev lite rörig text, skriver från mobilen och har därför ingen riktig översikt.
http://Www.kraftpoesi.bloggagratis.se
Miss V
23 juni 2009 00:36
Med att det är en konsekvens de faktiskt får ta menar jag misstron, ner tittandet och ut frysningen. Jag menar inte att det är något bra, då jag faktiskt håller med om att det ger dem en större anledning att gå tillbaka till kriminalliteten, utan mer en ganska självklar reaktion på att träffa någon som tagit någon annans liv.
Soran
30 juni 2009 15:20
Love: Det är väldigt humanistiskt och delvis korrekt av dig. Men en aspekt av det hela som man inte får bortse från är straffbiten. Den finns till för att avsräcka folk från att begå brotten.
Miss V: Men är det verkligen nödvändigt för oss att veta om att folk har begått brott efter att straffet är avtjänat?
http://soranismail.bloggagratis.se