Jag kollade runt lite på 1000apor och såg att min gamla blogg nu går att komma in på igen. Så jag bläddrade igenom gamla inlägg och läste lite. Hittade en dikt som jag skrev till min syssling som gick bort då, för snart ett år sedan. Tänkte att den passar ganska väl in även på den 15-åriga flickan som mördades i Stureby för ca två veckor sedan, med små förändringar. Och en del av er tjatar ju om fler dikter.

(Spela låten samtidigt som ni läser för ökad effekt) 

Aldrig mer. 

Du hade möjligheten att se solen lysa, för att sedan se den gå i moln
Att en dag uppfostra en vacker dotter, eller en underbar son
Men aldrig mer
Du hade möjligheten att springa barfota och känna gräset mellan dina tår
Att uppfylla dina drömmar och en dag nå dina mål
Men aldrig mer                    
Du hade möjligheten att fylla sexton
Du hade möjligheten… att fylla sexton
Men aldrig mer
 
Aldrig mer ska du älska
Aldrig mer ska du hata
Aldrig mer ska du skratta
Aldrig mer ska du prata
Aldrig mer ska du göra rätt
Aldrig mer ska du göra fel
Aldrig mer ska du leka en lek
Aldrig mer ska du spela ett spel                    
Aldrig mer ska du längta
Aldrig mer ska du sakna
Aldrig mer ska du somna
Aldrig mer ska du vakna
 
Vi ska försöka leva vidare men kommer aldrig glömma den här smärtan
Och du kommer förevigt att finnas i våra drömmar och våra hjärtan
Du kommer att vara saknad som dotter, som syster och som vän
Och det kommer ta ett tag innan vi inser att du aldrig mer kommer vakna igen
 

Aldrig mer...

Vila i frid. 

("Vi" syftar i det här fallet på folk i hennes närhet)