När jag var liten, på lekis närmare bestämt, så hade vi en lek på rasterna som kallades för pussleken. Den gick ut på att tjejerna jagade killarna, som en form av kull. Med skillnaden att när de hade fått tag på en kille så skrek de inte ”kull” och slog en i ryggen. Istället pussade de på en. Sen sprang man, äcklad och smått skräckslagen, därifrån.

Det fanns en kille som fick ge tjejerna saker, som kulor och hockeykort, för att de skulle jag honom också. Små mutor helt enkelt. Det är väldigt sorgligt nu när jag tänker på det.

Hursomhelst, det roliga är att killarna verkligen inte ville bli tagna. Det var ingen grej där man låtsades att man inte blev tagen, men man ”råkade” snubbla så tjejerna kunde pussa på en ändå. Nej man ville verkligen inte, tjejerna bar på äckliga baciller som vi refererade till som ”tjejbaciller”. Om du hade frågat vilken kille som helst i min klass på lekis om han ville ha HIV-viruset eller ”tjejbaciller” så hade han garanterat svarat ”HIV-viruset”.

Det är intressant att se hur det har förändrats med tiden. Först var det ”fråga chans”, och då skulle naturligtvis killarna fråga tjejerna, eftersom samhället har lärt oss att det är killarna som ska ta för sig och tjejer ska bara vara söta och vänta. Idag, nästan 15 år senare, så utspelar sig pussleken återigen. Den här gången är det inte på en skolgård, utan på en krog. Vilken som helst i hela landet egentligen. Och då är det killarna som springer efter tjejer för att få pussar, och tjejerna springer äcklade därifrån.

Vissa tjejer ger killar saker för att de ska jaga dem också, som hud eller bröstförstoringar. Det är väldigt sorgligt nu när jag tänker på det.