Ni som hängt med ett tag känner till mitt hat för höjder. Eller, det är väl inte lika mycket ett hat som att jag försöker undvika dem så gott jag kan. Av den enkla anledningen att jag gillat mitt liv, och gärna ser att det fortsätter ett tag till. Hur länge har jag inte bestämt, men jag är inte redo att dö riktigt än.

Därför har Gröna Lund blivit lite av ett orosmoment för mig ända sedan barndomen så man samlade ihop i ett helt år för att få åka på klassresa till Grönan. Man skulle kunna tro att det bara är att låta bli att åka, men så enkelt är det inte. Det ligger tydligen någonting extremt provokativt i att inte sätta sig i dödliga leksaker. Folk tjatar sig stumma på en. Man är precis som en person som bestämmer sig för att inte dricka på en utekväll. Så jag har hållt mig borta från Gröna Lund sedan de där förfärliga klassresorna, med några undantag. Stå-upp klubben de kör där på somrarna. 

Och den här helgen är jag inbokad som "en överraskning" (det är ändå slutsålt). Både igår kväll och ikväll så är det showtime. Och showtime innebär alltid att man springer runt på området de timmarna som är kvar efter det att showen slutar. För mig är det fascinerande att folk inte bara betalar, utan dessutom köar, för att riskera livet. Jag föredrar spelen. Och pop-expressen. Sådant tycker jag är roligt. Men, bara för att jag inte vågar åka Fritt Fall eller Insane, så kallar folk mig för en fegis. 

Nu ska den här fegisen åka och köra stand-up...