Ni som hängt med ett tag känner till mitt hat för höjder. Eller, det är väl inte lika mycket ett hat som att jag försöker undvika dem så gott jag kan. Av den enkla anledningen att jag gillat mitt liv, och gärna ser att det fortsätter ett tag till. Hur länge har jag inte bestämt, men jag är inte redo att dö riktigt än.
Därför har Gröna Lund blivit lite av ett orosmoment för mig ända sedan barndomen så man samlade ihop i ett helt år för att få åka på klassresa till Grönan. Man skulle kunna tro att det bara är att låta bli att åka, men så enkelt är det inte. Det ligger tydligen någonting extremt provokativt i att inte sätta sig i dödliga leksaker. Folk tjatar sig stumma på en. Man är precis som en person som bestämmer sig för att inte dricka på en utekväll. Så jag har hållt mig borta från Gröna Lund sedan de där förfärliga klassresorna, med några undantag. Stå-upp klubben de kör där på somrarna.
Och den här helgen är jag inbokad som "en överraskning" (det är ändå slutsålt). Både igår kväll och ikväll så är det showtime. Och showtime innebär alltid att man springer runt på området de timmarna som är kvar efter det att showen slutar. För mig är det fascinerande att folk inte bara betalar, utan dessutom köar, för att riskera livet. Jag föredrar spelen. Och pop-expressen. Sådant tycker jag är roligt. Men, bara för att jag inte vågar åka Fritt Fall eller Insane, så kallar folk mig för en fegis.
Nu ska den här fegisen åka och köra stand-up...
Nettan
4 juli 2009 18:44
Kan bara säga en sak: jag förstår dig! Fy fan vad höjdrädd jag är också... Varje gång jag trotsar min extrema höjdskräck så undrar jag: VARFÖR gör jag detta?! Och så vänder jag neråt i trapporna i nåt jäkla utsiktstorn eller vad det nu kan vara...
Klättra på karriärstegen istället, Soran! :)
http://inevershutup.blogg.se
Lina
4 juli 2009 20:05
Då är vi två fegisar! :)
Henke
4 juli 2009 20:20
Jag förstår vad du menar ;-)
Jag är typ kungen av feghet när det gäller berg-och-dal-banor :p
Yvette
4 juli 2009 20:41
Hatar när människor tjatar på mig om att åka den där jävla Fritt Fall, Katapulten och såna äckligheter.
http://jeone.blogg.se
N
4 juli 2009 20:42
Vi kan bilda "Stå-på-dej klubben" ;)
Mej tjatar också alla på hela tiden, det är som om de inte förstår att det går för fort för att hjärnan ska följa med. Höjder är inget problem *hosthost* men däremot fart.
Att man är rädd för att dö är i alla fall en ursäkt...
http://www.hjalles.blogg.se
Soppan
4 juli 2009 22:41
Alla här verkar förstå dig, men Not Jag! Insane och Fritt Fall och de andra är ju det roligaste! Om man går runt hela livet och tänker "Naee, jag vill leva några år till" och inte åker något, och är en liten fegis som inte gör saker som är farligt (gäller inte bara berg-och-dalbanor) så lever man inte livet, och då är det inte kul att leva! Det är som att hoppa i ett iskallt vatten, när man hoppar i så är det iiiiiskallt och det känns som att man ska då, men när man kommer upp så är det såå skönt, så är det typ. Det kanske är jättejättejätteläskigt innan man kommer upp och står i kö, och kanske när du åker upp, och när man väntar på att åka ner etc etc, men sedan vill man åka igen! Det är så kul!!
I Think I Made My Point.
Hanna
4 juli 2009 23:16
Jag älsar berg och dalbanor men jag klarar inte av vattenruchkanor, det känns okontrollerbart.
Måste säga att jag blev glad över överaskningnen igår!
Diktatur grejen var grym! Skapade diskution i mitt sällskap för hela kvällen! Lite nya infallsviklar är alltid kul!
Hoppad ni inte hade det lika varmt idag som igår.
http://www.hannsaplast.blogspot.com
K
5 juli 2009 00:02
Jag är nog precis tvärtom. Själv blir jag alltid besviken på fritt fall och berg-och-dalbanor och sånt, därför att de visar sig vara så mesiga. Dessutom känns de alltid så extremt säkra och noga kontrollerade. Jag kan komma på mig själv med att önska att vagnarna skulle knaka lite mer, eller att man skulle kunna glida runt mer under säkerhetsanordningen. Inte så att det skulle vara farligt, men bara så att man blev lite nervös (och fick en större adrenalinkick).
Det finns naturligtvis andra sätt att få adrenalinkickar. Men personligen känner jag mig nog betydligt säkrare i Fritt Fall, än vad jag gör t.ex på en scen. (Särskilt första gången jag stod på en scen... Helvete vad nervös jag var innan.)
Jag skulle nog säga att folk som frivilligt kör stand-up är betydligt mer dumdristiga än de som åker Fritt Fall. Stand-up är kanske inte fysiskt livshotande, men psykiskt känns det som rena dödsfällan. Ensam på scenen med en mikrofon. - Nej tack! Kalla mig feg, men jag håller mig nog till de mesiga, säkra attraktionerna... som Fritt Fall t.ex
Elnaz
5 juli 2009 00:14
Sorry men fegisar är party-poopers! Haha. Jag tycker du borde prova fritt fall eller insane någon gång och sedan bestämma dig för att åka eller inte.
Roziie
5 juli 2009 02:48
Jag gillar att åka attraktioner, det är hur kul som helst. Dock har jag sedan fyra år tillbaka funnit något roligare - SPEL!
Jag var på Grönan i juni och det suger jämfört med Liseberg. Servicen var under all kritik och varken attraktionerna eller spelen når upp till Lisebergs nivå. Nu kanske jag låter som en bitterfitta men jag jobbar på Liseberg och ger god service dagligen och hade förväntat mig att få det på Gröna Lund. Icke sa nicke och jag insåg då vilket jävla bra jobb vi gör på Lisse.
Maral
5 juli 2009 19:47
Åh Soran. Jag skulle så hemskt gärna vilja lura in dig till "Höjdskräcken" på liseberg.
Jag är höjdrädd som en dåre och får alltid världens adrenalin-kick av den. Sen att jag väl gråter och skriker okontrollerbart "JAG KOMMER DÖ ALLA SKA DÖ FATTA VI KOMMER DÖÖÖÖ" där uppe. Det är en annan sak.
Det är i varjefall värt det. Varenda gång.
http://maral.bloggagratis.se
Jenny
5 juli 2009 23:21
jag älskar pop-expressen! :D