Jag har inte uppdaterat på ett par dagar nu. Jag skulle vilja hävda att det beror på tidsbrist, men det är bara en del av sanningen. T.ex har hela den här dagen ägnats åt att göra ingenting speciellt. Ensam hemma, med en dator i knäet. Med andra ord, optimalt läge att blogga. Varför gör jag då inte det? Jag klarar det helt enkelt inte. 

Jag har bestämt mig för vad jag ska skriva om, det mest pinsamma jag vart med om. I alla fall "i modern tid", under tonåren och framåt. Det hände för endast ett par år sedan, men jag kommer inte igenom det. Ni är mina psykologer, jag är er patient. Men jag är inte redo att prata om det än, har jag märkt. 

Jag börjar skriva, men jag slingrar mig. Jag kommer aldrig till saken. För varje gång jag tar upp det så måste jag återuppleva händelsen igen. Och den var inte "lite knasig", utan jag skämdes verkligen vettet ur mig. Jag  fick en blackout. Den händelsen är anledningen till varför jag inte kan höra "I'm bringing sexy back" utan att rysa i hela kroppen. 

Förhoppningsvis kommer jag ha samlat mod i dagarna och berätta för mina psykologen om den här händelsen, så att jag kan börja bearbeta den på allvar.