Jag är insatt i medias spel. Jag förstår också att som artist är en produkt, hur mycket man än vill förneka det. Och det gäller att få upp värdet på den produkten så mycket som möjligt, så att man kan sälja så mycket som möjligt. Och oavsett vad vissa artister vill hävda så är det det man vill. Att sälja. Om inte för den enkla anledningen att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle(relativt, jag vet), så för att ha råd att fortsätta göra det vi älskar allra mest. Även när det järn vi smider inte är lika varmt. Eller det mer ideolistiska syftet, att nå ut till fler personer med det vi har att säga. Jag är medveten om allt detta. Och det tror jag att gemene svensk också är. Därför blir jag irriterad på dubbelmoral, och den som mig veterligen är bäst på detta inom svensk media är Marcus Birro.

Han har sagt att han avskyr media, och vill inte vara en del av det. Ändå ställer han upp på både det ena och det andra, inom just media. 

Marcus Birro har länge smutskastat Allsång på Skansen. För det är för lätt underhållning, inte lika djupt som han är. Han skulle aldrig vara så ytlig. Det är inte bara när han har blivit tillfrågad under diverse intervjuer som han har gett sin (negativa) åsikt om programmet, utan han har alltså aktivt kastat skit på programmet. På eget initativ. Under flertalet gånger. Det är för folkligt för Birro. Och vem kunde man sedan se där på Sollidens scen läsa en dikt? Jo, Marcus Birro.(läs även här)

Och jag vet, "han har ändrat sig". Och självklart får folk ändra sig. Men när han kastat all denna skit på det här programmet så har han inte varit en omogen tonåring. Han har vart en vuxen, om än väldigt pretentiöst, människa. Då får man väl tänka igenom alla aspekter av någonting man kritiserar. Självklart kan man utvecklas även som vuxen, det är inte det. Men jag kan inte tänka mig något program som jag kontinuerligt kritiserar hårt (Du blir vad du äter) som jag skulle ställa upp i om några år. Eller någonsin. För jag har integritet. Betnér kan inte ställa upp i Singalong efter de uttalanden han har gjort, utan att tappa sin integritet.

Jag har inga (större) problem med att folk ställer upp i det ena och det andra.  Så länge man är konsekvent. Jag har i höst tackat nej till någon form av "kändis-singinbee" för det känns inte rätt för mig, medan en kollega till mig har tackat ja. Det är inga problem med det, för den här kollegan har inte på något sätt uttryckt ett hat gentemot sådana sammanhang. Men om kollegan skulle ha ägnat flertalet krönikor och blogginlägg åt att smutskasta folk som ställer upp i liknande sammanhang och sedan ställa upp i det själv, då skulle jag tappa respekten för denna kollega.

Birro gör naturligtvis detta för att bli mer känd. För att sälja mer. Tro ingenting annat. Och om han bara kunde erkänna det istället för att springa omkring med pretentiöst dravel om hur synd det är om honom så skulle jag kunna respektera honom för hans beslut att ställa upp i Allsången.

Jag tycker att det är synd, för hans förmåga att hantera orden är stor. Synd bara att hans dubbelmoral är lika större...