Direktlänk till inlägg 21 juli 2009
Han känner allas blickar på sig när han strosar omkring i skolans korrider. Han har blivit en expert på det ytliga, sociala spelet vid det här laget. "Tja Erik, tack för senast!" "Hej Emma, vad fin du blev i håret!" Och så vidare, och så vidare. Han vet hur verkligheten ser ut - alla tjejerna vill ha honom och alla killarna vill va honom. De som ogillar honom gör det främst på grund av jantelag eller avundsjuka, vad man än vill kalla det.
Han är den lyckligaste killan på skolan. Ja, i hela staden. Utåt i alla fall. Inåt dör han av pressen. Han inser att det är meningen att han ska vara lycklig. Att han har allt det där som så många andra strävar efter. Duktig på sport, populär både bland killarna och tjejerna. Snygg. Charmig. Men ändå - han är osäker. Han känner sig otillräcklig. Det spelar ingen roll vad han åstadkommer, han känner hela tiden att han kan göra mer. Bättre.
Är det så här det känns att vara lycklig?
Han oroar sig över framtiden. Visst, det går bra nu, men hur kommer det se ut i den riktiga världen? Han inser verkligheten, väldigt få blir professionella hockeyspelare. Han är duktig, men konkurrens är mördande. Dessutom - det räcker med en skada så kan allt vara borta. Vad ska han göra då? Han har allt det där som skolkamraterna uppskattar men som samhället struntar i. Men det andra då, det som samhället uppskattar men som skolkamraterna struntar i, intelligens. Hur är det med den?
Men han kämpar stenhårt för att hålla fasaden uppe. Det förväntas av honom. Han ska vara lycklig. Han får inte klaga. Vad har han att klaga över? Dörren till hans rum är en barriär han byggt upp mot resten av världen. Det enda stället på jorden där han tillåter sig själv att vara ledsen. Att ha ångest. Att må dåligt. Att vara mänsklig helt enkelt.
Är det så här det känns att vara lycklig?
Han sover inte mycket om nätterna. Tankarna flyger omkring som kastvindar, ingen får riktigt förankring. Han tänker att han fan är sämst på jorden, han måste vara den enda som har hittat helvetet i paradiset. Vad skönt det våga vara ledsen. Självmo... Kemin. Tränaren.
På morgonen kliver han upp med samma ångest som han somnade med. Det går långsamt, det finns ingenting som han har bråttom till. Så småningom åker allting på igen. På med kläderna. På med leendet. På med fasaden. Och så bege sig ut genom dörren för ännu en dag av skola och träning. Ännu en dag av förträngning och ångest.
Är det så här det känns att vara lycklig?
Eftersom hemsidan är nere av oklar anledning så kör jag på här tills vidare. Dessutom är detta länken som angivits från ticksters sida om min inspelningen av min stand-up special. Återkommer snart med mer info. ...
Då står det äntligen klart vart jag ska flytta, och min förhoppning är naturligtvis att ni följer med mig i flytten. Vill ni göra det så klickar ni här ...
Det är segt nu, jag förstår det. Men det beror inte på mig. Inte längre i alla fall. Är det någon ni ska vara upprörda på nu så är det något företag som heter Crystone, utan att säga för mycket. Förhoppningsvis är allt löst i eftermiddag, ingen vill ...
Eftersom det inte riktigt finns någon godtagbar ursäkt till att bara försvinna ur en relation såsom jag har gjort, helt utan förklaring, så låter jag bli att ens ge det ett försök. Det här blir egentligen inget kul inlägg. Inte heller intressant. Ani...
Jag vet. Uruselt bloggande. Men det kommer igång, så fort nya siten är uppe. Ska till de som designat sidan på Fredag kl 14 så de kan visa mig allt jag inte förstått mig på. Tills dess - här är två bilder från travet i lördags. Det är festligt m...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 |
30 |
31 |
|||||
|