Alla inlägg under juli 2009

Av Soran Ismail - 10 juli 2009 12:08

The land of the free, and the home of the brave.

Av Soran Ismail - 9 juli 2009 21:26

Jag vet att bloggandet under den senaste veckan har vart under all kritik, men det finns en anledning till det. "Semester" i kombination med en massa möten och planering, och sist men absolut inte minst så är det mycket pill med den nya hemsidan innan den lanseras.


I ytterligare några dagar så kommer nog uppdateringen att vara lite bristfällig, men det är som sagt för att det ska bli så mycket bättre sen. Och att ni är förstående har ni visat många gånger förut. När allt sedan står klart så flyttar vi härifrån. För gott. 



Av Soran Ismail - 8 juli 2009 15:55

Det fanns en tjej i min klass, under andra året på gymnasiet, som jag nästan alltid gick till och från skolan med, en promenadkompis. Det berodde ganska mycket på grund av geografisk bekvämlighet visserligen, men ändå, en promenadkompis.

Man har självklart många problem i livet, ett utav mina är att jag försöker skoja till det väldigt ofta, ibland lite för mycket kanske. Det kan bli fel. Jag och den här tjejen, vi kan kalla henne för T, vi utgjorde en grupp på samhällskunskapen tillsammans med en tredje person, låt oss kalla honom för G. Vi hade stannat kvar efter skolan för att göra klart vårt arbete. Efter en stund i den lite för varma datasalen så måste jag gå på toaletten. So far so good.

När jag kommer tillbaka så tänker jag, ”nu ska jag vara lite lustig” och nypa henne med båda händerna i midjan. Ni vet, så man hoppar till. Så kan hon skrika till lite, det kan bli lite knasigt, och vi kan alla skratta i symbios. För att lätta upp vardagen lite. Men det hade den exakt motsatta effekten. Istället för att hoppa till och skrika lite så råkar hon fisa. Nej, hon pruttar. Fisa gör man tyst, prutta gör man högt. Hon pruttade.

Här skulle jag kunnat rädda situationen genom att bara skratta åt det, skämta bort det helt enkelt. Men istället så stelnar jag till. Hon sitter på en datorstol och tittar upp på mig, och jag tittar på henne. Inte ett ljud hörs från byggnaden. Vi tittar båda på G, som även han är helt tyst. Tystnaden varade i ca 10 sekunder, det kändes som en evighet. Till slut säger G, ”ojdå”. ”Ojdå", det var det han fick fram. ”Ojdå”.

Ja jävlar vad ojdå det blev. Jag klarar inte av stela situationer, som att titta på när någon gör bort sig på Idol. Jag måste byta kanal. Det är inte humor för mig, det är mest bara obekvämt. Så jag vände mig om och gick därifrån.

Efter det här så gick vi aldrig mer till eller från skolan tillsammans, jag och T. Synd. För det var en trevlig promenadkompis.

Av Soran Ismail - 6 juli 2009 18:27

Eftersom jag inte åker speciellt många attraktioner som mina vänner åker så brukar jag ägna min tid på diverse nöjesfält genom att spela diverse spel. Alla spel har egentligen ett och samma slutmål: den stora chokladen. Ni vet vilken jag menar. Den som får alla andra, oavsett ålder, att vända på huvudet. Får alla att bli avundsjuka, medan man själv kan gå runt på parken och glänsa. 


Enda sedan jag vart liten har jag, som vilken unge som helst förmodar jag, velat ha en sådan. För mina andra vänner så har det där begäret släppt och istället ersatts med en självmordsbenägenhet som tar sig uttryck i att de sätter sig i Fritt Fall. Men inte för mig. Snarare tvärtom, för varje år som går så blir jag bara mer och mer benägen om att skaffa en sådan. I lördags togs den desperationen till en ny fas.


 Efter att ha förlorat åtskilliga gånger på det där jävla chokladhjulet så fick jag nog till slut. Jag frågade hur mycket det kostade at köpa alla nummer, för jag bara skulle ha den där jävla chokladen. Då förklarade killen bakom disken att det inte försäkrade att jag skulle få den allra största chokladen, för det fanns endå en liten chans att man fick något annat pris, eller att huset vann eller vad fan det nu var. Så då erbjöd jag honom 1000 kr, där och då, för att ge mig den största chokladen. Ett klart överpris. Men killen där bakom sa att han tyvärr inte fick göra så, det stred mot deras policy.


Jag kunde inte tro att det var sant. Skojar han med mig!? Han får en dubbel dagslön nu på en gång genom att bara ge mig en sådan där. Sedan kan han kvittera ut den på något sätt. Men nej, då har den här killen som har fler finnar än vad han har haft födelsedagar och ska gå ut från typ Åsö gymnasium om ett år helt plötsligt fått en jävla massa onödig arbetsmoral och vägrar.  Helt sjukt.


Men mark my words. En vacker dag så ska den där jävla chokladen vara min. Det lovar jag.

Av Soran Ismail - 6 juli 2009 03:34

Hemma i kalsonger. Två påsar med ostbågar. Den ena tom, den andra på god väg att bli. Då ramlar det in ett sms. En vän i nöd. I behov av en wingman. Jag ringer en taxi och 20 minuter senare är jag på plats. För några få så ställer jag alltid upp. Oavsett vad. Oavsett när.


Nya rubriker eftersökes av läsarna. Lite mer öppna och spännande, och lite mindre styrda av den informationen som ni vill ha ut av mig. 


Alla coola drar till Bryggan i Uppsala på tisdag. 


Får många fler mail än vad jag orkar svara på just nu, vilket gör mig lite ledsen. Jag vet att många inte förväntar sig ett svar, det skriver ni till och med i mailet. Men det duger inte för mig. Jag SKA svara. Det ska fan bara vara så. Men just nu är det mycket energi som går åt annat. 


Jag förstår att det är som att leta bråk när jag blandar Erik Linder med Patrik Isaksson, men slappna av lite. Och sov gott. 


Av Soran Ismail - 5 juli 2009 19:59


Jag vet inte hur det är med er, men när jag ställer mig frågan "beror det extrema vädret på växthuseffekten?", ja då känner jag att jag vill ha mitt svar från en kock. Och inte vilken kock som helst, utan Melker Fucking Andersson. 


Melker säger att det är "självklart!" att det har en påverkan. Melker kan sin sak.


Lite information till er som inte har någon erfarenhet av hur AB arbetar. Minst 1 gång/månad så ringer de från "Vi 5" för Sverige är ett litet land med väldigt få kändisar. Och varje gång de ringer från "Vi 5" så säger man att man inte är intesserad av att ge ett svar på hur man tror att schlager-em kommer sluta, eller om man har badat i år eller inte. Men inte Melker, för han saknar det som vi andra kallar för "självrespekt".


Så när aftonbladet ringer upp Melker, en KOCK, för att fråga om VÄDER så svarar Melker. Övertygad ger han sitt svar. Så nu vet ni allihopa, vart ni ska vända er om ni är lite osäkra på hur växthuseffekten påverkar vår planet. Eller något allmänt kring vädret överhuvudtaget. Fråga inga experter, utan kolla först med Melker vad han tycker och tänker om saken. För det känns jävligt relevant. 


Nästa gång jag är sugen på någonting riktigt gott så ska jag nog ringa Tone Bekkestad och höra vilka hennes bästa tips är. Via Aftonbladet såklart..


Av Soran Ismail - 4 juli 2009 18:34

Ni som hängt med ett tag känner till mitt hat för höjder. Eller, det är väl inte lika mycket ett hat som att jag försöker undvika dem så gott jag kan. Av den enkla anledningen att jag gillat mitt liv, och gärna ser att det fortsätter ett tag till. Hur länge har jag inte bestämt, men jag är inte redo att dö riktigt än.


Därför har Gröna Lund blivit lite av ett orosmoment för mig ända sedan barndomen så man samlade ihop i ett helt år för att få åka på klassresa till Grönan. Man skulle kunna tro att det bara är att låta bli att åka, men så enkelt är det inte. Det ligger tydligen någonting extremt provokativt i att inte sätta sig i dödliga leksaker. Folk tjatar sig stumma på en. Man är precis som en person som bestämmer sig för att inte dricka på en utekväll. Så jag har hållt mig borta från Gröna Lund sedan de där förfärliga klassresorna, med några undantag. Stå-upp klubben de kör där på somrarna. 


Och den här helgen är jag inbokad som "en överraskning" (det är ändå slutsålt). Både igår kväll och ikväll så är det showtime. Och showtime innebär alltid att man springer runt på området de timmarna som är kvar efter det att showen slutar. För mig är det fascinerande att folk inte bara betalar, utan dessutom köar, för att riskera livet. Jag föredrar spelen. Och pop-expressen. Sådant tycker jag är roligt. Men, bara för att jag inte vågar åka Fritt Fall eller Insane, så kallar folk mig för en fegis. 


Nu ska den här fegisen åka och köra stand-up...

Skapa flashcards