Jag har bestämt mig för vad jag ska prata om under mina inledande tre minutrar i morgon. Det är många av er som flera gånger har bett mig att lägga upp någon av mina dikter här. Jag har valt att inte göra det eftersom att de gör sig inte rättvisa enbart i text, de ska läsas upp.

Därför tänkte jag att det var det jag skulle göra i morgon. Läsa en dikt. Den första jag någonsin uppträtt med. Det är faktiskt det första jag någonsin gjot på en scen, överhuvudtaget. Den är inte ett dugg rolig, inte ens putslustigt. Tvärtom så är den väldigt seriös, och ganska sorglig. Så vill ni ta del av en helt annan sida av mig så lyssna kl 10:00 på P3 i morgon. 

Ni ska få ställa era frågor till mig igen. Men inte här. Jag har i ärlighetens namn inte ens svarat på alla frågor från den senaste frågestunden. tror jag. Jag vågar inte gå tillbaka och kolla. Men nu har ni i alla fall chansen att ringa och ställa era frågor till mig i direktsändning, i morgon i P3 mellan kl 10 - 11.

Tanken är den att P3 har sin egen version av P1s sommarpratande, men istället för tre timmar så är det en timme. Och istället för att man pratar på en massa själv så är det mest styrt av lyssnarnas frågor. Det blir mer som en 60minuter lång intervju. 

Men lite ska man prata om själv, de första tre minutrern i programmet. Ett problem dock, jag har ingen aning om vad jag ska prata om. Ni kan väl hjälpa till? Några förlsag? Man får ta upp en anekdot ur sitt liv, eller ett ämne man vill prata om eller... ja vad som helst egentligen. 

Tack snälla för alla tips. Det fanns många bloggar som var helt klart läsvärda, men jag blev tvungen att prioritera lite pga. tidsbrist. Vilka jag kommer följa ett tag framöver hittar ni under "länkar", lite längre ner till höger.

I morgon har jag en liten hemlis som jag ska berätta för er. Men nu är det så att fåglarna har börjat kvittra, och när fågeljävlarna börjar kvittra så innebär det att det är läggdags. God Natt. 

Många har reagerat på min omröstning här till höger, så jag ska bara klargöra några saker. Det handlar inte om vem som är roligast i Sverige. Jag har inte glömt Glans, Björn eller Betnér. Det är av rent personliga skäl som jag undrar vilka av dessa som ni gillar bäst. Så rösta på. 

Det är sällan som jag ramlar över nya bloggar som jag gillar, men då och då händer det. Det vill jag gärna dela med mig av till er. I det här fallet är det en kille som en gång skickade ett manus till mig, så har jag via hans facebooksida kommit in på hans blogg. Den har en härlig blandning av lite humor, lite allvar. Den är välskriven, men för den delen inte överdrivet pretentiös. Damon heter han och hans blogg hittar ni här

Att jag inte hittar fler bloggar som jag gillar att läsa beror nog lika mycket på bristen av dessa som min brist på tid att leta. Så ni får gärna tipsa mig om bloggar som ni tycker är bra, det kan vara vad som helst.

Självklart klickar jag alltid in på era bloggar (om ni har en) när ni skriver kommentarer. Ni får ju läsa massor om mig, därför tycker jag att det är intressant att läsa lite om er. Och analysera...

Men som sagt, vilken blogg har jag missat som jag verkligen borde läsa?

Efter det politiska så kommer här någonting betydligt mer lättsamt. Det är knappast speciellt intelligent, eller någonting av större substans, men ibland spårar det ur lite vid inspelningar. Det rolig här är framförallt Måsses skratt. Smittsamt värre. 

God Natt. 

Jaha, då var valet avgjort. Det jag reagerade mest på var en undersökning jag såg på valvakan innan röstningen var avklarad: svenskarnas 10 viktigaste frågor i det här valet. På 2a plats låg miljön, jämställdheten kom först på 7e plats. Det är för mig ett ypperligt bevis på att det är media, och då syfter jag nästan enbart på kvällspressen, som styr vad vi bryr oss om. För om vi är lite logiska, hur idiotiskt är det inte att miljön kommer före jämställdheten?

Det är inte min avsikt att göra uppröra några miljöpartister med fjällrävenjackor och mustasch, men jag tycker det är dags att vi sätter saker i sina rätta proportioner. Folk är väldigt duktiga på att spotta ur sig meningar som "vi måste tänka på framtiden", men i ärlighetens namn: vem bryr sig? Jag vill inte på något sätt låta som en cyniker, men jag vill gärna behålla någon slags realism i debatten. Jag hävdar med bestämdhet att folk inte bryr sig om sina barnbarns barnbarns barn. Det är människor som vi inte känner, och aldrig kommer känna. Inte på långa vägar.  Och innan dess (när mina barnbarns barnbarns barn föds) tror väl inte ens den mest pessimistiske miljöpartisten att den här planeten kommer gå under?

Då är det väl viktigare att tiden som vi har på den här planeten blir så bra som möjligt, för så många som möjligt. Eller? Jag ser mycket hellre att vi lever jämställt i 300 år till och sedan sprängs i luften (eller hur nu Tellus bestämmer sig för att hämnas på mänskligheten), än att den här planeten mår bra i ytterligare 5 000 år, men människorna på den lever i dagens orättvisor. Jag bryr mig väl också om miljön, men hur fan kan man sätta sopsortering framför trafickinglagar? 

Övriga tankar:

- Att KD fortfarande har ett mandat är synd, men det är bara en tidsfråga innan det uråldriga partiet försvinner och enbart existerar i våra historieböcker. Och i Småland.

-  Dags för Mona Sahlin att avgå. Det har det varit länge. Jag tycker faktiskt inte hon förtjänar all skit hon får, och det hade nog inte sett ut på samma sätt om hon varit en man (både Jan Björklund och Göran Hägglund står för betydligt mer kontroversiella åsikter, och slipper undan mycket enklare. Det har väl en del att göra med att hon leder Sveriges största parti också, men det här inte hela sanningen. Det blev en väldigt lång parantes). Hursomhelst så står det klart att hon inte har folkets stöd, och har man inte det så spelar det ingen roll hur bra man än är, man ska avgå. Det är ens plikt. En ledare som inte kan leda är helt värdelös. Hennes kunskaper/erfarenhet kanske kan användas på andra sätt inom partiet, men absolut inte som partiledare. Jag tror dock inte att hon kommer avgå, och därför vinner alliansen även nästa val. Men 2014 blir Tomas Bodström Sveriges statsminister. Kom ihåg vart ni läste det först. 

- Om Miljöpartiet bara blir lite mer liberala så tror jag att de blir en av Sveriges tre största partier till 2014. Kanske ännu bättre.

-  Att röstdeltagande i Sverige gick upp, trots att det gick ner på resten av kontinenten, tror jag beror på att folk ville ha bort Sverigedemokraterna.

- Därför är det så synd att de fortsätter gå framåt. Dags för andra partierna och vakna upp, hur svårt ska det vara att motbevisa ett sånt parti?

- Jag läste i någons blogg att det var vår demokratisk skyldighet att rösta, inte vår rättighet. Det stämmer såklart inte, det fina med demokratin är att folk får göra som de vill. Ändå: det är en härlig spottloska i ansiktet på alla de miljontal människor som lever i förtryck och inte får rösta. Som offrar sina liv för att få tycka som de gör. Och här finns det folk som skiter i det för att "...det vart så jävla mycket sprit igår..." 

- Ofta är det positivt för ett parti med kända profiler som uttalar sitt stöd, som t.ex Benny Andersson . Men det är inte någonting som är uteslutande bra. Jag tror t.ex inte att ett parti vill förknippas med någon som på fullaste allvar kallar sig för Blondinbella. 

- Det var löjligt att höra hur Sahlin och Reinfeldt enbart pratade i positiva termer efter dagens resultat. Man kommer inte längre på naivitet. Folk uppskattar ärlighet, säg som det är "Det gick sämre än vi hade hoppats på, nu ska vi se vad vi gjorde fel och hur vi kan förbättra det". 

De första tankarna bara. Det kanske kommer fler sen. Kanske inte. 

Att det är val till EU-parlamentet idag kan väl inte ha undgått någon, inte ens om man är den ytligaste personen kring hela stureplan. Jag har själv redan röstat för längesedan. Till en början hade jag tänkt rösta blankt, men av samma anledning som jag inte gjorde det så borde ni gå och rösta. Och inte blankt. Och den anledningen stavas Sverigedemokraterna. Det har, under alltför lång tid, blåst väldigt starka vindar högerifrån i politiken i hela Europa. Och inte moderat-höger, utan snarare idiotlogik-höger. Titta bara på Italien, där Berlusconi numra har involverat fascistpartiet (!) i regeringen. Jag kan, för allt vad jag är värd, inte förstå hur det inte kan få större reaktioner runtom i Europa. Tänk er hur det hade sett ut om Nazisterna hade suttit i Tysklands regering... Självklart så finns det problem med integrationspolitiken i Sverige, såsom inom alla områden. Men en sak kan jag lova er och det är att SD inte har den bästa lösningen.

Därför tycker jag att det är av yttersta vikt att vi ser till så att Sverigedemokraterna inte får göra sin (idiotiska) röst hörd. Att vi visar att Sverige är ett land där majoriteten har den mest grundläggande logiken intakt. Att vi är ett land som inte tillåter oss att skrämmas till olika beslut, att vi fortfarande kan tänka själva. Så rösta på vad fan som helst, bara det inte är Sverigedemokraterna.

Annars ska jag vara ärlig och säga att det knappast var ett enkelt val, jag hittar saker jag ogillar starkt hos alla partier. Och vissa, som t.ex KD, är bortom rimliga tankar. FI är ju bra på sitt sätt, så även MP. Men det som till slut fick min röst var inte ett parti utan en person, och den som jag tror kan göra mest för kurderna. 

Visst, det är naturligtvis inte den viktigaste frågan. Långt ifrån. Den kanske till och med hamnar bland de sista, rent objektivt. Men för mig är den viktigast. För oavsett vilken fråga vi tar upp, kvinnors rättigheter, miljön, eller arbetspolitiken så är det mest vitala och grundläggande i detta att först och främst få finnas till. Att bli igenkända. Tillåtna att existera. Sedan kan man påverka allt annat. Hade situationen varit sådan att kvinnors existens inte erkänts, så är jag säker på att man hade lagt sin röst på den personen som hade kämpat mest för just detta. 

Men om ni inte har röstat ännu, trots att ni är myndiga, do it. På vad som helst, bara det inte är Sverigedemokraterna..

Så här i efterhand är jag riktigt glad att jag missade matchen. I bilen på väg dit så hörde jag om Källströms missade straff. Och jag tvingade Kodjo att lyssna på när Danmark gjorde 0-1. Sedan lyssnade vi klart på första halvlek. Efter det bad jag en vän smsa när Sverige kvitterade. Det kom inget sms...

Istället hade jag och Kodjo en riktigt bra stand-up show för några glada Metallarbetare från facket. En kanonpublik som fick en kanonkväll. Och så här i efterhand så väljer jag att inte gå in på diverse sportsidor och läsa om fiaskot. Jag såg som sagt inte matchen och vet inte hur matchen utspelade sig, men jag vet tillräckligt. Jag väljer att inte bli påmind om att det inte blir något Sydafrika 2010. Sorgligt nog. 

Men ändå så kan jag inte undvika att tänka vilken enorm press det måste vara som landslagsspelare, speciellt i fotbollslandslaget. Så många människors glädje kontra sorg ligger i deras händer (fötter). Vinner de gruppen så går Sverige till VM och det ger miljontals svenskar en fantastisk sommar, och en underbar resa. Gör de inte det så uteblir det. Till skillnad från oss komiker som enbart skadar oss själva om vi misslyckas... 

God Natt