Då är det snart dags för avfärd mot Cypern. Kl 05:30 kommer taxin, och ca 6 timmar senare är jag framme i Aiya Napa, för lite jobb och mycket semester. Innan dess ska jag hinna duscha och packa, men det är gott om tid kvar. Och självklart tar jag med mig datorn och ser till ni så att de av er som vill får följa med på resan via facebook, twitter och bloggen.

Inför resan har vi allihopa tryckt upp t-shirts, ni ska få se allas så småningom, men för tillfället så får ni nöja er med min. Framsidan ska ge svar på den ständiga frågan "Kan inte du dra ett skämt?" :

Och så kommer alltid följfrågan;  "Ameh kom igen, varför inte!?"

Då är det bara att vända på sig och visa ryggen:

Jayson Patry, eller Dj Baby J som han kallar sig när han spelar skivor, var med som DJ på cruisen. Han gav mig en present som han själv tyckte var väldigt fiffig. Kondomer. Men inga vanliga kondomer, utan konomder i förklädnad. 

De låg i den här asken (och där ligger de kvar), som han hävdade ser ut som en ask mintchoklad. Så tjejerna kommer aldrig ana att det inte alls är mintchoklad, utan egentligen ...

Tadaa! Kondomer. Varför det här skulle göra någon skillnad åt något håll är väldigt oklart. Och det känns dessutom som att tjejen förr eller senare kommer märka att det är kondomer, och inte heller det känns som ett problem. 

Men sedan undrar man kanske hur man hanterar en kondom, men man behöver inte oroa sig. För på baksidan finns en...

bruksanvisning. Som är lika suddig som övertydlig. 

Mina favoritpunkter är 1 och 6. Hela tipset om att man först ska ha stånd innan man börjar pilla på kondomen, och 6an är jag faktiskt lite tveksam över. Böj den framåt? 

Nåja, eftersom de inte kom till användning igår så får de följa med till Cypern i morgon istället.

Denna bild är ett MONTAGE. Bara så att ni vet. Så att ni inte går och oroar er över någon jättemutation eller extrem biverkning av svininfluensan.  Ni kan vara lugna. För denna bild är ett MONTAGE.  

Då var jag tillbaka från kryssningen. Jag lyckades, tack vare en och annan postafen, att inte kräkas. Men Oj oj oj vad det gungade ett tag. Man såg hur hela publiken svajjade från höger till vänster, och sedan tillbaka igen.

Och Oj oj oj vilka roliga gig. Alla tre jag hade gick bra, och mina kollegor var stundtals smått legendariska.

Och Oj oj oj vilket drag det var på stora dansgolvet efteråt.

Men framförallt. Oj oj oj vilka oförglömliga minnen som skapades. Som inte kan åteberättas, utan endast upplevas live. Ni som inte var där missade definitivt något, och är ni smarta så ser ni till att köpa biljetter till nästa båt så fort ni får en chans. 

Det är fredagen den 15e Maj. Det visste ni. Men det innebär också att det är dags för Raw Comedy Cruise att bege sig ut på sin första färd. Det är med blandade känslor jag laddar upp inför det. 

De positiva sidorna är många, och uppenbara. Så många kollegor på plats gör att det blir som en liten firmafest för oss, och det är helt underbart att kunna samlas då och då eftersom det är väldigt sällan vi får chansen att göra det i vår bransch. Dessutom är det fantastiska förutsättningar för stand-up. En sedan länge utsåld båt innebär att alla som är där har fattat ett aktivt beslut att de vill se stand-up. Sedan brukar det alltid ge en extrakick till showerna när de vart utsålda ett tag, för det innebär att folk har gått och sett fram emot det ett tag. För varje dag så trissar förväntningarna upp mer och mer. Och nu är det endast några timmar kvar...

MEN. Ett stort "men". Det är på en båt. Om jag blir åksjuk på tåg så är det ingenting jämfört med vad jag blir på båtar. Varenda en av mina båtfärdar har slutat med att jag antingen kräkts eller suttit ute på däck med en plastpåse för munnen. Det är inte direkt så att jag kan njuta. Det gör mig självklart ganska orolig. Inte bara det att jag inte kommer kunna festa med mina kollegor och alla sköna människor på båten utan framförallt att jag inte kommer kunna göra mitt jobb ordentligt. 

När jag åker tåg till gig och det gör mig illamående så är det visserligen jobbigt, men då hinner jag alltid varva ner ett tag innan jag går upp på scenen. Jag mår bara illa på väg till jobbet, men den här gången kommer jag att må illa på jobbet. Min arbetsplats ikväll/i natt kommer göra mig illamående. Min främsta oro är att jag ska spy när jag står på scenen och pratar. Det skulle vara så jävla svårt att rädda den situationen...

Giget igår gick bra. Väldigt bra. Ett tips till alla mina kollegor som följer min blogg slaviskt (lätt överdrift), om ni får en chans att åka till Sylvia Comedy Klubb i Eskilstuna så ta den. Ni kommer inte att ångra er. Lite synd att alla inte kom in bara men så kan det bli ibland, men för oss som var inne i den kokande lokalen så var det väldigt skoj.

Men en sak som slog mig när jag var där "fan vad mycket snygga tjejer det finns här". Jag får för mig sådant ibland. Att det finns städare som har snyggare tjejer, rent generellt alltså. Det är klart att det kan finnas snygga tjejer i vilken stad som helst, och att de är många i storstäder eftersom att det är där flest människor bor. Men sedan finns det ställen där jag fått för mig att det är extra många. Som att de fyllt sin "snittkvot" av snygga tjejer, och sedan har någon slängt in några extra procent. 

Städer som jag fått för mig vara sådana av diverse anledningar är t.ex Västerås, Helsingborg och till viss mån även Uppsala. Efter igår så slänger jag nu även in Eskilstuna.  Det är märkligt. Jag har inte ens vart i Helsingborg.

Löjlig tanke, visst?  För ni tror väl inte att det kan ligga något i det här? Ni går väl inte runt med egna "snyggaste-städer"? 

Jag trodde det bara skulle vara ett möte kring filmen och rollen idag, men jag skulle även provfilma tydligen. Det är tur att jag har ett väldigt gott minne, så jag mindes i princip alla replikerna från att ha läst scenen en gång igår. Men jag skulle gärna ha förberett mig mer. Jag gick därifrån med en konstig känsla. En känsla av revanschlust. Jag vill göra om, göra rätt. Hoppas att jag får chansen att göra det.

Men men, nu vidare till nästa jobb. Stand-up i Eskilstuna. Fan, det är en märklig vardag jag har... 

Ofta tror folk att jag har ett jättebra självförtroende, att alla komiker har det. För att det vi håller på med är så läskigt, så man i princip måste ha det. Jag svarar alltid att det beror på vad det gäller. Och detta är ett bra exempel på det.

Skådespeleri är en situation som jag är extremt osäker i. Eftersom jag aldrig gjort det tidigare, på något sätt överhuvudtaget, så har jag rent naturligt inget självförtroende i det. Men det som kanske gör mig mest osäker när jag ska provspela för diverse roller är att man inte är ensam. Det är ett helt gäng som är inblandade i en scen, och om du gör fel så drabbas alla. 

Som komiker så har man för- och nackdelen att man står själv på scenen. Nackdelen är att om något går fel så finns det ingen annan som kan gå in och rädda situationen, du får helt och hållet förlita dig på dig själv. Och går något fel så har du bara dig själv att skylla. Men jag gillar det. För i en scen så är man flera stycken, och om man skulle göra något fel så man får ta om scenen, ja då drabbas allihopa. Sådant tycker jag är väldigt jobbigt, att vara en börda för andra. 

Så fort jag hamnar i situationer som jag inte känner mig trygg i så märker jag hur mitt osäkra jag kryper fram genom skinnet på mig. Men det är skitsamma, det försvinner enbart genom erfarenhet. Eftersom det här är någonting som jag tycker är kul och vill göra så finns det bara ett alternativ: fortsätta försöka, fortsätta försöka, fortsätta försöka. Ända tills man känner sig helt trygg i den situationen, och då kan dessutom prestera mycket bättre. Det är precis som med stå-upen och allt annat jag gjort i livet.