Äntligen. Äntligen så är det 2a April. Jag älskar det datumet. Det är nog det bästa på hela året, om man bortser från olika saker som inträffar på olika dagar (VM t.ex.) Men rent objektivt. Om varje dag är blank så är 2a April den bästa på hela året. Varför? För då är det som längst tills det blir 1a April igen. Fy fan vad jag hatar den dagen. 

Det är som att hela samhällsstrukturen faller samman, för att folk har fått för sig att man ska skoja extra mycket just den här dagen. Dels är det vidrigt för humornivån sänks markant, jag får nys om det ena lågvattenskämtet efter det andra, vilket är irriterande i sig. Men framförallt för att folk tror att man måste skämta precis hela tiden under den här dagen. Det går inte längre att ha en vettig konversation. Det går inte att lita på någon information som man får, vilket är väldigt jobbigt i längden. Till och med våra medier, fullt seriösa medier, hittar på olika historier. Som tur var så klarade jag mig ganska smärtfritt det här året...

På senaste har det vart en hel del debatter kring vad som är ok och vad som inte är ok att skämta om. För mig så är det inte ok att dra "1a april skämt". Om de görs helt seriöst. Där går min gräns. 

Jag vet inte ett enda 1a-April-skämt som jag har tyckt vart riktigt roligt. Men vad vet jag, jag kanske bara har haft otur. Eller omgett mig med väldigt tråkiga människor... 

Gårdagen bestod av en del jobb, för ovanlighetens skull. Först till Uppsala för att uppträda på John Bauers 5-års kalas. Sedan direkt till tåget för att ta sig till Norra Brunn där jag skulle försöka vara rolig med Tobias Persson och Johan Glans.

Båda jobben gick bra. Jag skämtade, och folk skrattade. Speciellt på Norra Brunn var publiken fantastisk och bjöd på sig själv väldigt mycket, trots att de inte var speciellt berusade. Det är en lika sällsynt som fantastisk upplevelse. 

Dessutom fick jag en chans att promota mig själv i tävlingen. Jag bad alla gå in och rösta på mig, så får vi se hur många som faktiskt gör det. Men i och med John Bauer så finns det bra potential, med tanke på att skolan är full av datorer. Vi får väl se hur det går... 

Nu tänkte jag köra en spontanklippning hos Studio Olga som ligger runt hörnet. Jag gillar namnet, men det är första besöket. Vi får väl se hur det går... 

Efter att ha varit på Norra Brunn för att kolla på några kollegor så råkade jag och min vän Johan hamna ute, på Soap Bar. Väl där så fick jag syn på Erik Segerstedt. Ni vet, han från EMD. Först tänkte jag att det kanske vore på sin plats att tjaffsa med honom för att han leder den där sexigast-singel-tävlingen, men sedan frågade han om han fick låna min mössa en stund. 

Och det fick han, som ni kan se. Sedan visade det sig att han var riktigt trevlig. Fan också! 

Ps. Många av er verkar ha missförstått mitt konstverk från förra inlägget. Jag har bara färglagt bilden, och den föreställer inte mig. Jag skrev bara namn och ålder på den individ som har fyllt i med kritor (jag), precis som alla andra gjorde. Om "Oscar, 5 år" kan göra det så ska jag fan inte vara sämre. Ds. 

Vaknade av att jag fått ett sms av David:

"Har du hört att kurderna har fått ett land :) April April. Haha du går ju på vad som helst." 

En vän drog med mig till Armémuseets utställning om hjältar, för hon hade hört att den skulle vara bra. Den var väl helt ok i sig, men själva huvudpunkten kom efteråt när man fick rita. 

Jag tror för örvigt att Julias föräldrar är sjukt besvikna över henne. De känner nog att de där pengarna de lade på språkresan till Malta är ganska bortkastade. Hon har ju uppenbarligen struntat i lektionerna och bara supit under sina tre veckor där. Trist. 

Sitter och försöker komma på lite skämt, som jag kanske ska testa på någon scen ikväll.

Det som är aktuellt i mitt huvud just nu är läktarskandalen på Elfenbenskusten där 22 människor miste livet. Jag fascineras över att de spelade klart matchen. Detta skedde innan avspark, men det hindrade inte dem från att spela färdigt matchen. Vad är väl 22 dödsoffer? Det känns nästan som att det var en bra siffra för dem. Mindre än vanligt, liksom. 

I Sverige (ja, Europa överhuvudtaget egentligen) så avbryter vi en match om linjedomaren får korvväxeln i huvudet.  Lite annorlunda.

En annan sak som är aktuell är de dryga vännerna som ställer frågor i stil med "Om du var tvungen att välja, vad skulle du välja då? Att döda din mamma, eller döda din pappa? Och du MÅSTE svara!". Fuck you! Det måste jag inte alls. "Jo, men vi leker en lek nu!" Ja, men vet du vad min idiotkompis? Du vet inte hur man leker lekar. Du är sämst på det.

Så går tankarna så här på morgonkvisten här i min bachelorpad (eller shag-pit som min vän kallar sin lägenhet) på Kungsholmen.

Angående förra klippet; ni ska absolut inte vara rädda för att gå fram och prata med offentliga personer, så länge ni gör det nyktra. Det är när folk blir fulla som de helt tappar den sociala spärren som berättar vad som är ok och vad som inte är ok. Jag kan inte minnas någon nykter person som kommit fram som jag har ansett vara jobbig. 

Men någon som är avsevärt mycket värre än dessa damer är denna. OBS!!! VARNING!! Se inte detta klipp innan ni ska lägga er. Ni kommer inte kunna sova. 

Fråga: "Vad hade hänt om Adolf Hitler hade fått barn med Joseph Fritzl?" 

Svar: ANNA SKIPPER. 

Jag tänkte bege mig mot Söder, denna "livsfarliga" stadsdel med "unika" individer som alla ser likadan ut, för att titta på när David, Aron, Ola och Özz ska försöka vara roliga på boulevardteatern. Efteråt blir det antagligen en och annan manlig cider, och med tanke på läget så är det inte omöjligt att någon (Ola) föreslår att vi går till Kvarnen.

Jag tänkte återigen länka till hur det var sist vi var där, den gången med Björn... 

Folk brukar väldigt ofta fråga om det inte är jobbigt med alla som kommer fram och vill prata. Helt ärligt; De enda gångerna det kan vara jobbigt är när folk är fulla.