Då var det dags att bege sig mot Göteborg, igen. Alltid lika trevligt, förhoppningsvis blir det inget undantag den här gången. Nej, förhoppningsvis blir den här gången den bästa. Jag förväntat mig bli bemött som Alexander Rybak blev på Gardemoen.

Jag får tränga mig fram längs med en skrikande massa och frenetiska blixtrar från fotografer som hoppas på att få den bästa bilden, som endast hålls tillbaka av min staff. Folk, främst tjejer, skriker sig hesa på mitt namn. Jag blinkar lite sött med ögonen och visar, lite blygt, hur smickrad jag är. Det får folk att älska mig ännu mer. Sedan bärs jag bort till mitt rum på Avalon.

Eller så nöjer jag mig med ett bra gig och att Barcelona vinner. Det är vilket som...

Det här med framförhållning, eller snarare bristen på den, har vi redan bråkat en del om. Men nu har det slagit till igen. Jag ska som bekant till Göteborg och försöka vara rolig i morgon, så jag sitter nu och försöker boka resa och boende. Resa går alltid att ordna, det finns alltid någon plats över hos kära SJ. Men det var struligare med hotell. Tydligen så är det några som har bestämt sig för att ha en logistikmässa i Göteborg, samma dag som jag ska försöka vara rolig. Jävligt dålig timing av dem. 

Björn har visserligen erbjudit sovplats, men dels så bor han ute i ingenstans, och dels så är han urusel på att festa. Så efter att ha ringt runt till lite olika hotell och märkt att det var fullbokat överallt så fick det till slut bli ett rum på Avalon. Kanonhotell, men dessvärre fanns inga enkelrum kvar. Inga dubbelrum heller. Så det fick bli ett Superior-rum, som de kallar det. Lite overkill, kallar jag det. Är det någon som vill bo med mig medan jag är där eller?

Nåja, det är inte alltid man går plus när man jobbar...  Men hörrni, visst  var det längesen? Med en God-Natt-låt alltså. Här är den senaste som jag klonkat fram på gitarren. (OBS! Det är inte jag på videon) 

Då var jag hemma igen. Jag har väl säkert ett och annat roligt, knasigt eller kanske till och med intressant att förmedla från resan. Men först: lite reklam. 

Det första är riktat till alla i Stockholmsområdet. Kl 21:00 ikväll så är det föreställning på Norra Brunn. Jag kommer att vara en av komikerna på plats.  Kom gärna dit!

Det andra är riktat till alla er som befinner er i Göteborg i morgon, Onsdag. Och som dessutom inte finner fotboll vara ett dugg intressant. Överhuvudtaget. Ja, man till och med provoceras nog av sporten och folk som roas av att titta på den. Eller så tycker man kanske om att titta på fotboll lite, men man föredrar att skratta.

Då ska man klicka här: http://www.kulpasvenska.com/ så får man information om vart jag ska stå på en scen och försöka få folket i publiken att skratta på beställning. Kom gärna dit!

Det är sista kvällen här på Cypern för vår del. Den här resan har mestadels sett ut så här:

Så här tycker jag och Johan om det 

Bilden är från gårdagens firande av Johan (Den bjuder du på, Johan). Han fyller nämligen ett kvarts sekel, men han är ändå under snittåldern i vårt gäng. Allt är Martins fel. 

I morgon kväll är vi hemma i Sverige igen. Om det inte blir försenat. Eller kraschar... 

Ord som "ROFL" LMAO" och "IRL" är datorspråksförkortningar som i början enbart brukades av "datornördar". Men vid det här laget har det brett ut sig till mer eller mindre hela samhället. Det har skämtats om i otaliga humorprogram, det har nämnts på nyheterna, det har skrivits artiklar om det. Den kanske mest kända av dessa internetförkortningar är nog "LOL". Vad det står för behöver jag knappast förklara för er. Har man lyckats hitta hit så har man nog tillräckligt med baskunskaper för att någon gång i sitt liv ha snubblat över det ordet. 

Det är ett fantastiskt ord. Så enkelt kan man beskriva någonting som är tillräckligt lustigt för att anmärka på, men inte så pass roligt att man brister ut i skratt. Jag älskar det ordet. Använder det dagligen. Jag och mina Knivstavänner brukar även uttrycka det med "teckenspråk". Man formar bokstaven "L" med tumme och pekfinger, sedan för man ihop dem och formar därmed ett "O" och sedan tillbaka. Det kan man använda sig av lite smidigt om det inte är läge att säga det, men man ändå vill poängtera att det som precis uppstod var "LOL". Vi hade till och med en "LOL-Dans" i högstadiet. Så stor prägel har det ordet haft i mitt liv. 

Igår så uppstod en lite småknasig siutation, som det gör flera gånger per dag. En LOL-situation helt enkelt. Men den här följdes av en märklig konversation. 

Jag - LOL 

Johan - Verkligen LOL

Martin - Vad säger ni?

Jag - LOL

Martin - Va? 

Jag -  Vi säger LOL

Martin - Vad är det för något? 

Jag - Du skojar va!?

Martin - Nej

Jag - Alltså, jag har till med en LOL-dans

Martin - Vad säger du? En NOLLdans?

Jag - Nej, en LOLdans. ELL O ELL.

Martin - Vad är det för något?

Jag är inte dum. Sjävklart förstår jag att ordet inte har samma betydelse för alla, långt ifrån.  Men jag trodde att i princip alla som inte var senila förstod innebörden av det. Nu vet jag bättre. 

Efter det här var jag lite irriterad på Martin för att han lyckats undgå det här. Ok att han är äldre, men kom igen. För i helvete! Han tyckte bara att det var roligt och ville ta kort på mig för att föreviga stunden. 

Det här är det enda kortet från Cypern som inte är "Tummen upp!". Och det är Martins fel. 

"Petter" skrev den här kommentaren på inlägget om våra t-shirtar. 

"Den största frågan är väl: Är inte Martin Björk liiiiite för gammal för detta?!

Svaret: Jo.

Martin Björk vet inte vad "LOL" står för. Snacka om LOL. 

DAGENS OUTFIT: 

Huvud - En schysst hjälm, självklart vit, för att dölja eventuella bajsfläckar från elaktänkande fåglar. 

Ansikte - Solglasögon, inköpa på Inter Sport. Av Kodjo. 

Överkropp - T-shirt. Blå som himlen. Och havet. 

Underkropp - Badshorts från NY. För att öka coolfaktorn. 

Fötter - Tofflor från Aiya Napa. Vita även dem, för att rama in det snyggt. 

Accessoar - En turistväska.

Under mig - En moped. Naturligtvis blå för att matcha min t-shirt. 

Framför mig - En bodyguard för att mota bort eventuella faror. Samt Chaufför. 

 Bakom mig - Vårt hotell.

Sist Johan var i Aiya Napa, för 3 år sedan, så blev han spontan och tatuerade sig. Aningen onykter visserligen, men det blev inte så farligt. Familjemedlemmarnas namn på handleden tillsammans med ett hjärta bredvid. Den här gången så blev han lite spontan igen, och bestämde sig för att raka av sig allt hår för första gången i livet.  Martina fick leka hobbyfrisör. 

Sedan gick vi ut på stan och visade upp oss i våra härliga t-shirts.

Min har ni ju sett sedan innan, sedan har vi Moore-Martina. På Annas står det "AIYA NAPA 10 ÅR I RAD", vilket naturligtvis inte är speciellt roligt för er eftersom det är ett interskämt. Det är bara en anspelning på hennes ålder (28) och hennes ångest över att hon är för gammal för det här...

Johans t-shirt talar väl sitt tydliga språk... (OBS! Den bör tas med en nypa salt. Eller en hel näve).

Sedan har jag blivit lite kompis med Martin Björk, och när det visade sig att han hade semester den här veckan så beslutade han sig för att följa med ner. Kul. Men han var ju också tvungen att få en t-shirt, man vill ju inte att någon ska känna sig utanför. "JAG KAN INGET OM SEX - JAG ÄR BARA SIDEKICK" fick han av mig.

Och han var nöjd.  

Då har jag äntligen hittat till ett internetcafé. Dessvärre har jag inte mobilen med mig, och kan därför inte visa er bilden på hela gänget (Jag, Johan, Martin, Anna och Martina) i våra t-shirtar. Men jag kan i alla fall glädja er med att min t-shirt kom till användning både en och två gånger igår. 

Men i morgon, då lovar jag att ni har bilden till ert förfogande. 

Här är det ca 30 grader och sol. Hur har ni det där hemma? *smiley*