Som jag nämnde igår så hoppade jag in istället för Jakob på Blue Moon Bar för att skämta i en kvart eller så. Jag gick upp som sista akt innan paus, och den som skulle presentera mig var min vän Kodjo. Eller, min föredetta vän, ska jag kanske säga.

Han frågade mig innan om jag ville ha någon särskild presentation, "nej, gör som du vill. Det blir säkert bra". Så borde jag inte ha sagt.

Hans presentation av mig, under vad som var en ganska mysig och lugn kväll, var en enda stor hyllning som varade i över två minuter. Jag var bäst, hette det. Jag skulle få alla att falla ur stolarna, hette det. Jag var bättre än Dave Chapelle, Eddie Murphy och Eddie Izzard tillsammans, hette det. Och så fortsatte det. I minutrar. 

Det, mina damer och herrar, är vad vi kallar "att bygga en uppförsbacke för någon". Giget gick sedan bra, men det nådde naturligtvis inte upp till något av det som Kodjo sa.

Nästa gång är det jag som ska presentera honom...

Jag ber om ursäkt för att jag  ännu inte tipsat er om Sveriges mest underhållande blogg. Den hittar ni här.

Idag har jag spelat CS igen. Eller, spelat och spelat. Jag har väl mest chattat egentligen. 

Jag - Ni är n00bs

Random snorunge - Det är ju du som ligger sist

Jag - Göru?

Random snorunge - Nej du gör! Titta på statsen

Jag - Jag tittar hellre på din mamma

Random snorunge - Käften. Jag kommer pwna dig!

Jag - Nu stavade du fel. Det heter "owna". Men ni börjar väl inte med engelska förrän i årskurs 4?

Random snorunge - Jag går faktiskt i sexan!

Jag - På vilken skola då? n00bskolan eller?

Ja.. ni förstår poängen. Jag är inte speciellt stolt, men väldigt road.

Nu ska jag till Blue Moon Bar där jag fått hoppa in i Jakobs ställe ikväll, eftersom han ska föda barn. Eller, det är ju hans fru som ska föda, men han ska väl stå vid sidan och heja på eller något. Hoppas han tar med sig en megafon. Jag gillar megafoner. 

Om ni vill följa med mig under kvällen/natten så gör ni det med fördel här. På min eminenta twitter. 

Jag såg på en löpsedel igår att Agnes och Carl-Philip är ett par. Min Agnes!

Visst blir jag upprörd, men allra mest blir jag besviken och ledsen. Vilket sätt hon väljer att berätta det på, genom att gå ut i någon skvallertidning. Hon kunde väl åtminstone ringt och gjort slut först? Hur tror ni att det känns att få reda på att ens flickvän har hittat en ny kärlek på någon gul lapp som pryder alla stans kiosker? Inte bra. Inte bra alls! 

Det är ett omoget beteende. Hon försöker bara göra mig svartsjuk och ledsen. Varför är oklart. Det senare har hon i alla fall lyckats med. Men jag är lite förvirrad, såg hon inte Expressens undersökning? 

Vilken plats kom jag på? Femma. Och vilken plats kom prinsen på? Sexa. Femma är bättre än sexa. SJÄTTEPLATS ÄR SÄMRE ÄN FEMTE PLATS!

Det är som att hon skiter i hela den där omröstningen. Som att hon inte bryr sig om den. Hon pissar på Expressens. Nej, hon pissar på Expressens läsare. Hon pissar på de som röstade i den här tävlingen. Hon pissar på er! Hur skulle det se ut om jag gick ut och berättade att jag och Lena PH var ett par? Väldigt konstigt va? Speciellt med tanke på att hon är mer än dubbelt så gammal som mig.

Nej fy fan säger jag bara. Vad är det Agnes ser hos Carl-Philip? Vad har han någonsin åstadkommit? Jag har också bestick hemma! 

Nu har jag visserligen inte fått detta bekräftat av någon och de har själva inte kommenterat händelsen, men om det är sant. Jag säger OM det är sant så säger jag: Avskaffa monarkin!

Simon har bra inflytande på mig. Efter att han lagat frukost till oss, och dessutom diskat efter sig (!), så begav vi oss ut i det härliga vädret för att spela lite fotboll i Vasaparken.

Väl där hittade vi lite finlandssvenskar som vi kunde spela mot. Det härliga med de här finnarna var att de varken var fulla, eller högg någon med en kniv. Jag älskar när folk bryter mot stereotyper... 

Finne - Vart känner jag igen dig ifrån?

Jag - Ingen aning...

Finne - Du är väl en sån här dokusåpatjändis? 

Jag - Precis. Robinson 2003

Finne - Jag visste det!

Det går bra nu, kompis, det går bra nu...

Den kommer väl igång efter någon minut

"You know what's great? It's that George Bush said the exact same stuff, and everebody hated him for it. But you, oh man can you polish a turd!" 

Efter att ha kollat på Chelsea - Liverpool så är jag nu emotionellt slutkörd. Finito. Samtidigt ambivalent. På samma gång som jag är ledsen över att de åkte ur, så är jag stolt över sättet de gjorde det på. Utan Gerrard dessutom (och i princip utan Torres med tanke på hur han spelade). Men dessvärre räckte det inte enda fram... 

Istället hänger jag min gamla gymnasiekompis Simon, som jag berättat tidigare om för de som hängt med ett tag i den här bloggen. Anledningen till att det vart ganska tyst om honom de senaste månaderna är för att han har gjort den klassiska Asien-Australien backpackertrippen, och kom inte hem förrän i torsdags. Så nu sitter vi och är lite nostalgiska, och minns tillbaka på de människor vi spenderade våra veckodagar med under ett par års tid. De flesta är människor som vi inte har någon som helst kontakt med längre. Men minnena, de har vi. Och de pratar vi om. Och skrattar åt. 

Här kommer ytterligare ett inlägg så att mina kära läsare med samma skadade dygnsrytm som undertecknad ska ha något nytt att läsa.

Dane Cook. Jag skulle gissa på att de flesta av er vet vem han är. Om inte: youtuba. Han är den troligtvis mest populäre stå-uppkomikern i USA  idag. Ett av hans mest kända skämt handlar om en Kool-Aid reklam som går/gick i USA förut. Jag själv älskar det här skämtet eftersom jag själv störde mig på reklamen när jag bodde där. 

I det första klippet ser ni skämtet som det är i urpsrungsformen, fast någon har tecknat lite så att det blir lättare för tittaren att hänga med. I det andra klippet så gör han spelar han in sin föreställning inför 18 000 pers, och drar upp en kille för att köra skämtet åt honom. 

Säga vad man vill om honom, men det är otroligt häftigt. Att ha ett skämt som är så populärt bland dina fans, att så fort du nämner de första orden i det skämtet, så skriker och jublar dom. Det är enormt. (Och dessutom något att ha i åtanke på de som hela tiden skriker efter nytt material, som naturlgitvis är vitalt och bra, men ibland vill folk höra "klassikerna"). Men att dessutom kunna dra upp i princip vem som helst ur publiken, som kan ditt skämt i princip ordagrant. Det är fanimig ashäftigt. 

Efter att ha lekt lite i Solna så hamnade jag till slut med Martina och Anna hemma hos Anna. Där ville Anna prompt kolla på Parlamentet, och det blev naturligtvis jobbigt. Jag hatar ju att se mig själv. Samtidigt som jag vill se hur det blir, så dör jag lite inombords. Hittills har kompromissen med mig själv varit att jag kollat i efterhand på youtube, och kunnat välja själv när jag ska stoppa och muta. Men nu gick som sagt inte det.

Jag satt med kudden i knät under hela programmet och var beredd på att det skulle bli fruktansvärt jobbigt. Men det blev aldrig det. Lite såklart, som det alltid är att se sig själv, men ingenting som jag inte kunde hantera. Den här gången. 

Vad beträffar era kommentarer angående programmet så överrensstämmet de väl ganska väl med min bild också. Jag syntes inte så mycket. Gustaf (herr producent) hade skött klippningen utmärkt, men det är naturligt att man hamnar lite i skymundan när man inte gör tipsen (därför är det så bra att det bara är en som gör "klart man hänger med" den här säsongen). 22 minuters program, och ca 10 av dem går åt respektive tips från coachen. Det är klart att det fanns fler bra skämt att klippa med i varje rond, rent kvalitétsmässigt, men ingen tid för det.

Jag är tilltänkt att synas vid ett till tillfälle i den här säsongens Parlamentet, och det är om två veckor. Huruvida jag gör tipsen då eller inte vet jag ingenting om. 

Efter det och CSI blev det så dags för mig att titta på Ballar Av Stål. För första gången den här säsongen. Jag har medvetet valt att inte titta på det, men återigen, är man gäst hemma hos någon så är det inte upp till en själv vad man ska se och inte se. Anledningen till att jag har valt att inte se programmet har ingenting att göra med att jag inte tycker det är kul, utan för att jag tycker att sådan humor är så otroligt jobbig att titta på. I många fall. 

Samma sak här. Jag satt med kudden i knät, och vid flera tillfällen åkte den upp. Värst var det nog att se "mansfällan". Väldigt kul, absolut. Och mycket bra gjort av Cissi. Men samtidigt, otroligt jobbigt att se. (ska dock passa på att ge cred till killarna som är med där. De kunde lika gärna ha krävt att det inte skulle sändas, men de gav sitt godkännande och visade på en enorm självdistans. Förhoppningsvis får de ligga på det). 

Så hela kvällen blev en enda stor pärs för mina nerver.  Förhoppningsvis gjorde det mig starkare.